Förra veckan ägde World Water Week rum i Stockholm – ett tillfälle att reflektera över vattenpolitiken. Vatten är vårt viktigaste livsmedel- garanten för vår hälsa och hygien, mat- och industriproduktion. Utan vatten kan människan inte överleva - och vatten kan inte ersättas med något annat. Att ha tillgång till rent vatten är en mänsklig rättighet. Trots det lever närmare 900 miljoner människor i världen utan tillgång till tillräckligt och säkert vatten.
FN uppskattar att vattenanvändningen ökar dubbelt så snabbt som befolkningen. En och en halv miljard människor bor redan i områden där man använder mer vatten än vad som finns tillgängligt. Där det är ont om vatten ökar risken för konflikter.
WHO rekommenderar att varje person ska ha tillgång till 250 liter per dag – i vattenbristens Gaza finns mindre än hälften. Brist på vatten kan väntas bli en allt viktigare orsak till spänningar både inom och mellan länder, allteftersom befolkningen och matproduktionen ökar. Men det finns tillräckligt med vatten till alla om vi bara kan ta vara på och fördela resurserna på ett bättre sätt.
Förnybara resurser som överutnyttjas blir ändliga. Vatten är ett exempel på detta. Gödsel från jordbruk och kemikalier står för en stor del av föroreningarna av vårt vatten.
Globalt är det i första hand jordbruket som svarar för största delen av vattenanvändningen, även om industrier som gruvor kan ha störst betydelse lokalt. Inom jordbruket är det i första hand konstbevattning som leder till överutnyttjande av vatten. Bomull är tillsammans med ris, socker och vete en av de mest vattenkrävande grödorna. I konventionell bomullsodling krävs så mycket som 29000 liter vatten för att producera ett kilo bomull.
Det finns begränsade möjligheter att hitta nya vattenresurser. Därför måste vi värna befintliga vattenresurser och deras kvalitet genom hushållning och effektivisering. Det finns en omfattande indirekt handel med vatten genom handel med till exempel jordbruksprodukter. Delar av denna handel är i själva verket nödvändig för vissa länder och regioner med vattenbrist. Det finns också en trend att privatisera vatten, både för jordbruk och för direktkonsumtion.
Ett sätt att göra jordbrukets vattenanvändning effektivare är att minska matsvinnet. En tredjedel av all mat som produceras globalt går förlorad på vägen från jord till bord, på grund av bristfällig förvaring och transport, förluster i handeln och mat som kastas i hemmen. En annan utmaning är den ökande köttkonsumtionen. Vi köper allt mer av vår mat på en global marknad. Uppskattningar visar att det går åt tio gånger så mycket vatten för ett kilo nötkött som för ett kilo vete, soja eller majs.
Vi anser att Sveriges internationella samarbete på vattenområdet ska inriktas på att tillgodose alla människors grundläggande rätt till vatten som livsmedel och för sanitet. Vi vill motverka privatisering av dricksvatten och säkerställa att storskaliga kommersiella användare som industrier, gruvor och storjordbruk betalar för det vatten de brukar, samt renar det som släpps ut i kretsloppen.
Vi vill ge stöd till överföring av teknik och tekniskt kunnande för lokalt anpassade, effektiva vatten- och avloppslösningar både i storstäder och på landet. I områden där brist på vatten kan bidra till konflikter bör Sverige främja en rättvis fördelning, där hushållning och effektivisering är särskilt viktiga. Våra val spelar roll – genom vår diet och livsstil påverkar vi vattensituationen långt utanför Sveriges gränser. Våra politiska beslut spelar också roll - Sverige behöver en ännu mer aktiv och offensiv politik för jordens livsnerv, vattnet.
Helena Leander
miljöpolitisk talesperson, Miljöpartiet
Bodil Ceballos
utrikespolitisk talesperson, Miljöpartiet
Kew Nordqvist
jordbrukspolitisk talesperson, Miljöpartiet
UNT 9/9 2013