I slutet på juni inleds Tällberg Forum, en mötesplats för diskussion och eftertanke för ledare från hela världen. I år sker det i Sigtuna. Är detta bara en spännande och stimulerande mötesplats, eller representerar Tällberg Forum, tillsammans med andra liknande fora för dialog och gränsöverskridande reflektion, en viktig del i byggandet av morgondagens samhälle? Kan civilsamhällets dialog i vissa lägen vara ett mer konstruktivt verktyg än dagens politiska debatt?
Mänskligheten står i dag inför utmaningar som kanske är större än någonsin tidigare. Visserligen hör vi många röster som beskriver läget på olika sätt. Det finns ingen samstämmig bild att förhålla sig till. Samtidigt borde det vara svårt att blunda för allvaret i utmaningarna.
Vi har redan i dag, och än mer framför oss, stora problem när det gäller att finna rättvisa lösningar på den globala försörjningen av livsmedel och energi. Det sätt på vilket vi i dag hanterar naturens resurser riskerar att leda mot något som kommer att innebära en katastrof för vår värld och en tragedi för mänskligheten.
Samtidigt är det sannolikt så att inte alla kommer att drabbas på samma sätt. Förutsättningarna skiftar mellan olika delar av världen. Vi står därför också inför risken att framtidens konflikter i allt större utsträckning kommer at kretsa kring kampen om naturens resurser. Vi kan redan konstatera att mycket av västvärldens kamp för demokrati och mänskliga rättigheter samtidigt är en kamp för att bevara en privilegierad ställning när det gäller tillgång till jordens resurser.
I den här situationen skulle vi behöva ett nytt och mer globalt politiskt styrsystem för att kunna möta de globala utmaningarna. Hur ska vi i framtiden få till stånd ett sådant system? Det som under senare är präglat de globala organ vi redan har, som FN och IMF, ingjuter såväl förtvivlan som hopp.
Inte heller på nationell nivå tycks dagens politiska debatt vara särskilt väl ämnad att skapa lösningar för framtiden. Det förefaller som om politik inte sällan formas för att vinna väljare mer än för att skapa en bättre framtid. Kanske är det svårt att tänka sig att det skulle kunna vara på något annat sätt i dag när politiken i så stor utsträckning medialiserats. Politiken riskerar att bli något vars framgång värderas på samma sätt som allt annat i konsumtionssamhället, och inte i hur väl den förmår att styra samhällsutvecklingen.
Så långt är bilden ganska dyster. Var finns då det engagemang och den kraft som kan utgöra grunden för utvecklingen av ett nytt förhållningssätt när det gäller politik och samhällsutveckling? Faktum är att det vid sidan om stat och näringsliv, bland det civila samhällets aktörer, alltid funnits ett engagemang med potential att påverka samhällsutvecklingen.
De svenska folkrörelsernas framväxt kring förra sekelskiftet är ett bra exempel. Dessa kom att prägla mycket i det svenska samhället under 1900-talet.
En av de ansatser som vi i dag ser allt fler prov på är försöken att skapa dialog mellan människor från olika bakgrunder och sammanhang, människor med olika kompetenser och erfarenheter.
Detta är visserligen inget nytt. Det var exempelvis en privat stiftelse, Sigtunastiftelsen, som tog initiativ till den dialog mellan arbetsmarknadens parter som i förlängningen ledde fram till Saltsjöbadsavtalet. En sådan gränsöverskridande dialog är särskilt viktig just i tider när det finns många konflikter mellan olika grupper och skikt i samhället.
Det finns i dag en mångfald arenor som liksom Tällberg Forum har som huvudsyfte att skapa gränsöverskridande dialog. Vi finner dem inom folkbildning liksom i gränslandet mellan vetenskap, kultur och samhälle. Det finns också en rad tankesmedjor, kulturinstitutioner och andra mötesplatser där dialog i vid mening ses som vägen till fördjupning och utveckling.
Dialog är något annat än debatt. En meningsfull dialog bygger på att man är intresserad av andras tankar och synpunkter. Ett sådant intresse innebär också en möjlighet att det andra förmedlar kan påverka mitt eget sätt att tänka. Även att själv formulera sina tankar, och därmed höra dem tillsammans med andra, ger en möjlighet att se sitt eget tänkande i nytt ljus. Det är alltså inte bara den andres synpunkter, utan själva dialogens natur, som skapar möjlighet för nyansering och utveckling.
Naturligtvis kan dialog också leda till konflikt. Men just då är det kanske som viktigast att inte förlora dialogen. Dialogen kan avslöja skillnader, men ger också en möjlighet att förhålla sig även till det man upplever som främmande och obehagligt.
Det är i regel svårt att uppfatta dagens offentliga, positionerande och ofta medierade politiska samtal som dialog. Samtidigt finns det en tydlig relation mellan dialog och politik.
Ur det gränsöverskridande mötet mellan människor växer tankar om människa, samhälle och natur. Ur dialogen växer möjligheten att skapa ett bättre samhälle, en bättre värld. Ur dialogen växer politik. Civilsamhällets dialog är med andra ord viktig för framtidens politik.
Hur ska vi då se till att det civila samhällets aktörer får möjlighet att bidra till en positiv samhällsutveckling? Här har politikerna ett ansvar. Det krävs att folkbildning och kulturliv får det stöd som krävs för att möjliggöra en livaktig dialog. Men det krävs också konkreta åtgärder, som att se till att en modernisering av skattereglerna för den ideella sektorn kommer till stånd. Vi behöver enkla regler för vad som är samhällsnyttig verksamhet och hur den därför skattemässigt bör gynnas.
Med rätt förutsättningar kan det civila samhällets aktörer bli en viktig del i byggandet av morgondagens samhälle.
Alf Linderman
Direktor för Sigtunastiftelsen, docent i religionssociologi
Bo Ekman
Grundare och ordförande för Tällberg Foundation
UNT 29/6 2011