En svensk medborgare som blir sjuk eller råkar ut för en olycka i ett annat EU-land har rätt till sjukvård. Det europeiska sjukförsäkringskortet garanterar vård och hemlandet betalar. En närmast ofattbar utveckling för en världsdel som för bara ett par decennier sedan delades av murar och taggtråd.
Tyvärr gäller det inte alla. Till Europas fattigaste och mest diskriminerade hör romer från Rumänien, och många av dem får inget sjukförsäkringskort i sitt hemland. Fattigdom och diskriminering i hemlandet gör sedan att romska EU-migranter i princip helt utestängs från svensk vård.
Rumänien tar inte ansvar för alla sina medborgare. Det kan vi inte acceptera, men vi kan inte heller hänvisa sjuka människor till gatan. Det är inte värdigt något land år 2014. Det är inte hållbart på sikt. Det är omänskligt. Ännu finns taggtråd kvar att riva.
I december 2009 gav Uppsala läns landsting tillstånds- och papperslösa rätt till kostnadsfri akutsjukvård. Från och med den 1 juli förra året har Alliansregeringen infört en lagstadgad rätt till ”vård som inte kan anstå” för människor som ”vistas i Sverige utan stöd av myndighetsbeslut eller författning”. Det kan vi vara stolta över. En människa är inte illegal. Den viktigaste vården får nu alla, oavsett uppehållstillstånd och avvisningsbeslut.
Men de romer som är här och letar jobb, spelar gatumusik, tigger eller plockar bär är inte papperslösa. Som EU-migranter vistas de helt lagligt här i tre månader, men har betydligt sämre rättigheter än flyktingar utan uppehållstillstånd. Några av våra allra fattigaste nekas därmed vård när de blir sjuka i Sverige. Sverige har skrivit under den FN-konvention som ger alla individer rätt att “såväl i fysiskt som psykiskt avseende åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa”.
Syftet med den nya lagen var just att garantera denna rätt, men i realiteten har vi nu två grupper utan svenskt personnummer – papperslösa flyktingar och EU-medborgare utan sjukförsäkringskort. Så var det inte tänkt. Vi vill inte ha ett EU med andra klassens medborgare, vare sig här eller någon annanstans.
Vi kan inte ha det så.
Vi vill leva i ett Europa där människor inte har det så eländigt hemma att en tillvaro som hemlös tiggare i ett främmande land är bättre. Folkpartiet har genom EU-minister Birgitta Ohlsson och EU-parlamentariker Cecilia Wikström gjort stora insatser för att via EU slussa pengar och hjälp till Europas fattigaste. Problemet är att Rumänien inte velat ta emot hjälpen. Nu sätter vi ytterligare press.
Rumänien måste agera. Romerna ska – precis som andra medborgare – ha rätt till utbildning och sjukvård. Inget EU-land ska komma undan med att diskriminera sina egna medborgare.
Folkpartiet tar nu fram ett lokalt handlingsprogram för att förbättra EU-migranternas situation. Vi vill att vårt landsting ska kunna ge EU-migranternas barn den vård de behöver utan att deras fattiga föräldrar måste faktureras.
Vi vill även se över möjligheten att ge EU-migranterna den vård som papperslösa har rätt till, till exempel genom stabila, långsiktiga ekonomiska förutsättningar för ideella organisationer som kan ge migranterna den vård de behöver.
Vi vill hitta sätt för kommuner och landsting att göra det lättare för migranterna att hitta arbete och skapa sig ett nytt, bättre liv här hos oss, men också vägar att på lokal nivå stötta civilsamhället och goda krafter i Rumänien. Det kan handla om påtryckningar, stöd till skolor och vård och hjälp till frivilligorganisationer på plats.
Detta är inte valfritt: För att kunna se oss själva i spegeln måste vi ge en möjlighet till drägligt liv även för Europas fattigaste.
Lina Nordquist (FP), landstingsråd
Mohamad Hassan (FP), kommunalråd
Johan Enfeldt (FP)
Kajsa Dovstad (FP)