Teater kan visst ­förändra världen

Det som skrämmer är att de sju representerar så många öden i världen. Det hoppfulla är deras styrka, mod, handlingskraft och okuvliga envishet. Den dokumentära pjäsen Seven träffar hjärte­roten på olika sätt varje gång. På så vis skapas en styrka som både växer inåt och vidgar sig utåt.

Maria Ripenberg

Maria Ripenberg

Foto: Pelle Johansson

Uppsala2010-08-20 00:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I mars i år gestaltade Meryl Streep den nord­irländska fackförenings-, kvinnorätts- och människorättsaktivisten Inez McCormack på en scen i New York. I förrgår var det dags för ombudsmannen Helena Ling från Liberala Kvinnor i Uppsala att göra detsamma på Reginateatern i Uppsala, i Riksteaterns regi. Pjäsen Seven gavs bara i fjol på 25 platser i Sverige, och ska nu till Bryssel på EU-parlamentarikern Cecilia Wikströms (FP) initiativ. Där ska skådespelarna hämtas från vitt skilda politiska läger och länder. Sedan blir det Istanbul. Detta har naturligtvis sprängkraft.

Det geniala med Seven är inte bara greppet med dokumentär berättarteater, byggd på färska intervjuer med sju extraordinära människorättskämpar. Den är också att den kan göras av såväl skådespelare som amatörer och ses hur många gånger som helst. Den träffar hjärte­roten på olika sätt varje gång. På så vis skapas en styrka som både växer inåt och vidgar sig utåt.

En av de mest drabbande historierna är den om Mukhtar Mai i Pakistan, utsatt för en grym gruppvåldtäkt som vedergällning för ett påstått hedersbrott. Hon lyckades med osannolik styrka ställa sina förövare inför rätta. I stället för skadestånd bad hon om en flickskola till byn. Att bygga skolor och förbättra utbildning har sedan blivit hennes kall.

Farida Azizi kämpade envist, modigt och listigt mot kvinnoförtrycket i Afghanistan under den hotfulla, stränga talibanregimen. Till sist tvingades hon fly till USA. Ryska Marina Pisklakova-Parker startade 1993 Rysslands första hjälplinje för kvinnor som misshandlades i hemmet. Hennes första insikt var att många trodde att misshandel var en naturlig del av äktenskapet samt att myndigheterna vägrade ingripa då bråk i hemmet ansågs vara ”en privatsak”. Hon har utsatts för dödshot mot sig och sina barn.

Nobelpriskandidaten Mu Sochua kämpar mot sexslaveriet i Kambodja, Annabella de Leons mot korruption och fattigdom i Guatemala. Och Hafsat Abiola, för dagen gestaltad av EU-minister Birgitta Ohlsson (FP), har grundat Kudirat Initiative for Democracy, som ledarskapstränar unga nigerianska kvinnor.

Det som skrämmer är att de sju representerar så många öden i världen. Det hoppfulla är deras styrka, mod, handlingskraft och okuvliga envishet.

Ministrar, riksdagsledamöter, hollywoodstjärnor, skolelever och kulturprofiler har gjort det. Men vilka ska göra Seven härnäst? ”Partiledarna!”,utbrister Cecilia Wikström, och får omedelbart bifall. Visst, riksdagspartiernas ledare är ju – sju!