Turbinen drivs med ånga från avfallsförbränningen och kommer att producera 82 gigawattimmar el, vilket motsvarar cirka 26?000 lägenheters årliga elbehov. Det är ett exergiinnehåll i avfallet som tidigare gått till spillo. Miljöpartiet har i tio års tid och på olika sätt drivit frågan, och det är en stor miljömässig framgång att Vattenfall, efter det inledningsvis stora motståndet, kom till insikt om att det är fördelaktigt att utnyttja energiinnehållet vid förbränningen till så högvärdig energi (det vill säga elkraft) som möjligt.
Hela resan började egentligen vid utförsäljningen av dåvarande Uppsala Energi 1999-2000. Miljöpartiet gick emot försäljningen, bland annat därför att kommunen frånsade sig all möjlighet att politiskt styra bolaget. Snabbt stod klart att den nya ägaren, Vattenfall, mycket riktigt agerade utifrån kortsiktiga ekonomiska intressen.
Utbyggnaden av sopförbränning gjordes därför utan elproduktion, trots att en sådan investering hade varit långsiktigt ekonomiskt rationell.
Miljöpartiet försökte att få kommunen att överklaga Vattenfalls agerande 2002, men lyckades inte vinna politisk majoritet. Miljöpartiet tvingades därför överklaga på egen hand, vilket i slutänden vägde för lätt. Miljööverdomstolen ställde således inga krav på Vattenfall att ta tillvara hela exergiinnehållet vid sopförbränningen.
Nästa arena blev i stället riksdagen. Förra mandatperioden fattade en riksdagsmajoritet bestående av Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Folkpartiet beslut om att införa styrande miljöskatter för avfallsförbränning, bland annat med syfte att gynna utvecklingen av anläggningar som inte enbart producerar värme, utan också har elproduktion (kraftvärmeverk).
Från framför allt moderat håll kritiserades miljöskatten, men den är huvudskälet till att turbinen i Boländerna kan invigas.
För att framöver inte hamna i liknande situationer, det vill säga att nya anläggningar inte anpassas för ett optimalt energiutnyttjande, är dock skärpt lagstiftning en effektivare väg än miljöskatter. Miljöbalkens nuvarande skrivning borde ha räckt, men gjorde uppenbarligen inte det i miljöprövningen.
Potentialen att öka elproduktionen är stor. Fjärrvärme är i dag det dominerande uppvärmningsalternativet i 85 procent av Sveriges kommuner. Men kraftvärmeproduktionen, det vill säga att utnyttja möjligheten att också generera el, är samtidigt relativt liten.
Den andel av fjärrvärme som produceras i kraftvärmeverk är cirka 30 procent, vilket exempelvis kan jämföras med situationen i Finland, där andelen är 80 procent. Samtidigt är det viktigt att betona att det är vilket bränsle som används som avgör om en kraftvärmeanläggning är miljömässigt bra eller inte. Torv, kol, naturgas och olja ska självfallet aldrig komma ifråga som bränsle.
Hade block 5 från början dimensionerats för elproduktion, i enlighet med Miljöpartiets krav, hade man med högre tryck och temperatur kunnat få ut ytterligare 30 procent el.
Men i dagsläget får vi glädja oss åt att trots allt få en ökad elproduktion, och därmed kunna fasa bort ur miljöperspektiv sämre energikällor!
Niclas Malmberg
kommunalråd och riksdagskandidat (MP)
UNT 6/5 2010