Frihandel är en förutsättning för god ekonomisk tillväxt, och något som vi verkligen bör unna utvecklingsländerna! Detta borde inte vara någon särskilt kontroversiell åsikt.
Ändå finns fortfarande på vissa håll ett motstånd mot att erkänna att EU:s jordbrukssubventioner underminerar den fria marknaden. De drabbar särskilt utvecklingsekonomier, som hindras från att konkurrera på lika villkor på den internationella arenan – och därmed hålls tillbaka i sin utveckling.
Nyligen antog Europaparlamentet en resolution om Utveckling som drivs av handel, som jag hade huvudansvaret för. Särskilt stolt är jag över de starka formuleringarna om skadorna som EU:s jordbrukspolitik orsakar för fattiga länder. Nu har Europaparlamentet antagit följande ställningstaganden:
l Den gemensamma jordbrukspolitikens negativa handels- och utvecklingseffekter på utvecklingsländerna måste undanröjas.
l Europaparlamentet manar till ett fullständigt genomförande av en konsekvent politik för utveckling, bland annat genom ett stopp för orättvisa produktions- och handelsmetoder samt överfiske och jordbruksstöd som är till skada för utvecklingen och ett hot mot livsmedelstryggheten.
l Europaparlamentet uppmanar EU att ytterligare minska handelshindren och det handelssnedvridande stödet för att hjälpa utvecklingsländerna att öka sin andel av världshandeln. I WTO:s Doha-utvecklingsrunda gick man in för att avskaffa exportsubventionerna för jordbruksprodukter, och parlamentet kräver att detta genomförs snarast.
I resolutionen nämner jag också att vi i EU måste ta ansvar för och motverka de negativa effekterna av västvärldens vurm för biobränsle.
Många av oss dövar vårt klimatsamvete med så kallade miljöbilar, utan att förstå eller bry oss om de miljömässiga skador vi bidrar till i fattiga länder – där marginalerna är mycket mindre än här, och där ett fält med snabbväxande energigrödor i stället för livsmedelsproduktion kan innebära skillnaden mellan ett drägligt liv och svält.
Det är inte bara i Afrika som de skadliga effekterna av ”miljövänligt” bränsle manifesteras. I Guatemala, där livsmedelspriserna skjutit i höjden till följd av amerikansk efterfrågan på biobränsle, måste nu genomsnittsfamiljen spendera två tredjedelar av månadsinkomsten på mat.
Men det finns hopp om miljövänlig utveckling! Forskare i Lund har nyligen upptäckt att nanotrådar ger långt effektivare – och billigare – solceller än de med kisel som vi använder i dag. Ny teknik med solceller kan nu också lösa vattenreningen och ge värme till matlagning i utvecklingsländer, två ofrånkomliga vardagssysslor som orsakat så oändligt många insjuknanden och dödsfall genom vattenburna bakterier och hälsovådlig rök från vedspisar i hyddor. Tänk om vi kan sätta stopp för dessa alldeles onödiga tragedier, med miljövänlig teknik dessutom! Ett genombrott för både miljö och människa, och inte minst för jämställdheten i fattiga länder.
Det är ljusglimtar som gör mig övertygad om att även bränslebehovet kommer gå att täcka, åtminstone delvis, med nya innovationer som inte, liksom biobränslet, är skadliga för människa och miljö.
Att satsa på forskning är en självklarhet, och det görs också. Vi hör om spännande tester av syntetiska drivmedel, framställda av restprodukter från naturgas, som annars bara skulle brännas av. Så rent att man kan dricka det, tydligen, och kanske är det framtiden, vem vet? Vi måste våga prova nya vägar.
Alf Svensson
Europaparlamentariker för Kristdemokraterna
UNT 4/5 2013