En drygt 30-årig satsning på att utveckla JAS Gripen har nu lett till att den senaste E-versionen ska säljas till Brasilien. Ytterst är det mycket god prestanda relaterat till ett bra pris i jämförelse med andra konkurrenter som fällt avgörandet.
En förutsättning för att nå denna position är det långsiktiga och nära samarbetet mellan svenska staten och Saab. Om detta samarbete inte funnits och om svenskt flygvapen inte haft JAS som sin stomme hade den nu aktuella affären sannolikt inte existerat.
För att på allvar kunna hävda sig på högteknologiska marknader krävs uthållighet och långsiktighet. Avancerade system som exempelvis stridsflyg och ubåtar kräver att den egna försvarsmakten är huvud- och referenskund. Detta förutsätter i princip direktupphandling, vilket inte är i samklang med de högstämda ambitionerna inom EU vad gäller en fri- och öppen marknad för försvarsmateriel. Trots detta går den svenska regeringen i spetsen för att den så kallade fria marknadens ska råda, något som stämmer illa överens med verkligheten inom försvarsindustrin.
Vi kräver från socialdemokratiskt håll att bland annat stridsflyget och undervattenssystemen i ett särskilt riksdagsbeslut ska markeras som väsentliga nationella säkerhetsintressen. Sverige måste hävda sin rätt att långsiktigt bedriva utvecklingsarbete och göra direktupphandlingar.
Efter omfattande debatt i bland annat riksdagen berör regeringen, när det gäller JAS, detta i enbart en mening i budgetpropositionen och använder beteckningen "väsentligt säkerhetsintresse". Allt talar för att detta inte räcker som juridisk bas om frågan skulle prövas i EU-domstolen. En särskild proposition från regeringen som täcker ett betydligt bredare fält med grundliga motiveringar är vad som krävs.
Försvarsindustrimarknaden i Europa är ingen fri marknad i dess verkliga mening. De politiska pamfletterna om fri marknad reduceras av en verklighet som består av stark marknadsuppdelning, förekomst av industriellt spionage, mycket starka nationella intressen, manövrerande i syfte att stärka sig själv på andras bekostnad och dessutom tydliga exempel där nationella intressen står direkt emot varandra. Men om denna verklighet vill regeringen inte tala.
Visst ska Sverige som nation se de möjligheter som strävan mot en friare försvarsindustrimarknad i Europa kan innebära. Vi har själva ett intresse av att sälja våra produkter. Vi behöver också samarbeta med andra för att utveckla våra system.
Men samarbete kräver ett långsiktigt utvecklingsarbete och kompetens för att det ska finnas ett intresse från andra. Vi får aldrig agera så att den typ av mekanismer som gjort Sverige till en ledande nation när det gäller stridsflyg och undervattenssystem bryts sönder.
Vi hade inte befunnit oss i dagens position om inte stat och näringsliv samverkat och arbetat med direktupphandlingar.
Om Sverige ska samverka med andra om sådant som rymdteknologi, cyberteknik och obemannade farkoster så kräver det också egen kompetens. Substansen i samarbetet avgörs också av viljan att vara referenskund. När denna vilja inte är tydlig så ska man inte räkna med att det blir något särskilt tryck i vare sig utvecklingsarbetet eller i möjligheten till framtida affärer. Om Sverige ska kunna hävda sig som nation i dessa sammanhang krävs ett aktivt industriellt och säkerhetspolitiskt engagemang från den yttersta regeringsnivån.
Vi ska inte förneka de stora investeringar som utveckling av framtida försvarsmateriel innebär, vilket ofta kan kräva samverkan med andra. Exempelvis så förutsätter uppgraderingen av JAS-Gripen samarbete med minst ett annat land. Men vi får heller inte försätta oss i en situation där vi genom bejakande av den fria marknaden blir så beroende av andra att vår industriella bas tillåts erodera och därmed också blir utelämnade till vad andra är beredda att sälja till oss. Sverige är ett militärt alliansfritt land som inte enbart kan eller ska agera utifrån vad en teoretiskt sett "fri och öppen" försvarsmarknad kan erbjuda. Ett sådant agerande är att betrakta som ytterst naivt.
Peter Hultqvist, ordförande (S) i riskdagens försvarsutskott