Vår gemensamt finansierade välfärd har utvecklats mycket under de senaste åren. I Uppsala har vi avskaffat de stora systemen som lämnade människor utan valfrihet och delaktighet. Vi har satt människan främst och insett att kvalitet är viktigare än driftsform. Människors krav och förväntningar på välfärden är i ständig förändring.
Genom samtal med medarbetare på vård- och omsorgsboenden i Uppsala har vi kommit fram till främst tre områden där vi moderater tillsammans med de andra allianspartierna måste bli bättre när det gäller vår politik för äldre.
Först och främst måste vi ta vara på medarbetarna inom äldreomsorgen bättre. Det kan vara tungt och slitsamt att jobba med äldreomsorg. Bördan ska inte behöva bli ännu tyngre genom att ledarskapet på arbetsplatsen är bristfälligt, att schemaläggningen är slentrianmässig eller att det inte finns möjlighet till kompetensutveckling. Många beskriver en vardag som präglas av ansvarstagande och laganda, men det finns mer att göra för att fler inom äldreomsorgen ska orka jobba ända till pensionen och för att fler ska tycka att det är roligt och utvecklande att gå till jobbet. Vi diskuterar nu hur vi ska kunna lösa detta.
Kontinuiteten inom äldreomsorgen behöver bli bättre. Många upplever övergången mellan olika utförare och arbetsgivare som oviss, oavsett vilken utförare det rör sig om. Innan införandet av valfrihets- och mångfaldsreformer, kände personalen ofta vanmakt inför de stora system som de arbetade i. I dag beskriver många att deras chef har börjat lyssna.
”Våra förbättringsförslag blir verklighet. De lyssnar på vad vi säger. Jag känner delaktighet och ansvar”, berättar en undersköterska vid ett av våra studiebesök. Att avskaffa valfriheten är inte lösningen på hur vi skapar bättre arbetsvillkor för medarbetarna i välfärden. I dag har emellertid de korta avtalstiderna på våra boenden ibland negativa konsekvenser. Det blir svårt för utförarna att få investeringar i personal och verksamhet att löna sig. Vi är medvetna om att välfärden behöver långsiktighet för att kunna utvecklas. Under mandatperioden kommer vi därför målet att börja tillämpa LOV, lagen om valfrihetssystem även i valet av äldreboende.
Det kommer därmed att vara slut på kortsiktiga kontrakt och upphandlingar som exempelvis det rörande Björklingegården – som är svårt att förstå. Upphandlingarna har gett många positiva konsekvenser, men framöver sätter vi valfriheten ännu mer i centrum.
De äldre kan få det ännu bättre. Alla delar av äldreomsorgen måste hänga ihop för att omsorgstagarna ska få den allra bästa vården och omsorgen. Vi behöver bli bättre på att säkra inte bara att varje boende tar vara på det friska, arbetar med aktiviteter och personligt bemötande, utan också att mer svårmätbara värden kan få genomslag. Att sitta ner och läsa för den äldre, ge närhet och omtanke är minst lika viktigt som utevistelse och olika aktiviteter.
De företag i välfärden som använder aggressiv skatteplanering och som konkurrerar genom att tumma på tillgänglighet och kvalitet måste stoppas.
Välfärdsproducenternas primära syfte måste alltid vara att sätta brukarna i centrum. Med bra styrning, regleringar och tillsyn ger konkurrens förutsättningar för såväl höjd kvalitet som sänkta kostnader. På det här området har vi kommit långt i Uppsala.
Vi har en välfärd som är en av de bästa i världen. Kommunernas och landstingens satsningar på välfärdstjänster har ökat med i storleksordningen 16-17 procent sedan år 2006. Tack vare arbetslinjen samt ordning och reda i ekonomin kan Uppsala och Sverige fortsätta satsa på välfärden medan andra länder i Europa tvingas till neddragningar.
Oppositionen har inte en politik som på ett ansvarsfullt sätt kan säkra god kvalitet och delaktighet i välfärden långsiktigt. I stället ägnar de sig åt att i ett högt tonläge bedriva kampanj och opinion som skrämmer upp människor, hotar jobb, delaktighet och valfrihet.
Marta Obminska
riksdagsledamot (M)
Mats Hansén
1:e vice ordförande (M) äldrenämnden
UNT 17/2 2012