Under sommaren är det högsäsong för bröllop i Sverige. Högtidligt lovar paren att älska varandra tills döden skiljer dem åt. Trots detta spricker hälften av alla äktenskap och många slutar med vårdnadstvister.
Cirka 49 000 barn upplever varje år en föräldraseparation. Ofta innebär skilsmässan bara temporära problem för barnen och föräldrarna, men i tusentals fall kan separationerna bli svåra och utdragna. Dessutom har antalet vårdnadstvister som går till domstol fördubblats på de senaste 10 åren. Att under lång tid leva i en krigszon mellan föräldrarna är både outhärdligt och skadligt.
Dagens familjer är också betydligt mer
heterogena än förr. Närmare en halv miljon barn lever i dag med särlevande föräldrar och 30–40 procent av dem bor växelvis hos båda föräldrarna.
Regeringen har lagt ned resurser på strategin för föräldrastöd, som i stor utsträckning handlar om att erbjuda föräldrakurser. Föräldrakurser kan vara bra, inte minst för familjer med särskilda behov. Men stödet till föräldrar och hanteringenav separationer behöver stärkas på en rad punkter. Vi presenterar i dag hur stödet bör utvecklas:
1. Ensamstående föräldrar är en ekonomiskt och socialt utsatt grupp som växer i storlek. I dag bor en tredjedel av alla barn med en ensamstående förälder. Underhållsstödet är i dag 1 273 kronor per barn, och har inte höjts på flera år. Det är hög tid att beloppet höjs.
Dessutom borde hanteringen av bostadsbidrag revideras så att en temporär inkomstökning inte automatiskt leder till återbetalningskrav av bostadsbidrag.
2. En separation där barn är involverade borde med automatik innebära att socialtjänsten erbjuder stöd. Detta skulle underlättas om det fanns separationsteam.
Dessa team består av flera samverkande kommunala instanser med kompetens inom omsorg, familjerätt, och ekonomi. Liknande modeller finns bland annat i Norge. Socialstyrelsen genomförde i vintras en förstudie och föreslog att en försöksverksamhet med separationsteam görs i sex–tio kommuner. Regeringen bör skyndsamt ge Socialstyrelsen i uppdrag att gå vidare med försöksverksamheten.
3. Fäder måste uppmuntras att ta en mer aktiv roll i föräldraskapet. Deras uttag av föräldrapenningsdagarna är i dag cirka 25 procent, men det är bara cirka 10 procent av alla föräldrapar som delar någorlunda jämnt på antalet föräldradagar (i intervallet 40–60 procent).
Fädernas uttag av ledighet har således ökat men det krävs flera riktade insatser mot fäder för att uppnå ett mer jämställt föräldraskap, såsom pappakurser.
4. Antalet vårdnadstvister har på tio år ökat från drygt 2 000 till drygt 5 000, och de berör närmare 10 000 barn per år.
Generellt finns det för litet kunskap om de underliggande konflikterna och varför antalet tvister har ökat. Kompetensen hos domstolar och socialtjänsten behöver utvecklas. Socialtjänsten och domarna behöver få ett betydligt bättre metodstöd för att kunna hitta samförståndslösningar. Lagstiftningen behöver också ses över så att den bättre speglar dagens syn på barn, föräldrar, konflikter och konfliktlösning.
5. Vissa aspekter av bidragssystemen är konfliktdrivande. För att uppnå bättre jämställdhet i föräldrarollen och minska konflikterna bör mammornas vetorätt mot delade barnbidrag tas bort.
Regeringen har aviserat en sådan förändring och det är hög tid att den genomförs.
Familjepolitiken är central för välfärden och den psykiska hälsan i stort. Det är angeläget att familjepolitiken anpassas till dagens familjer.
Cecilia Modig
ordförande, Föreningen Psykisk Hälsa
Carl von Essen
generalsekreterare, Föreningen Psykisk Hälsa
Sophia Lövgren
generalsekreterare, fil dr Makalösa Föräldrar
Annika Rejmer
fil dr rättssociologi, Lunds universitet/Uppsala universitet
Göran Harnesk
särskild utredare, Särlevnadsutredningen
UNT 20/7 2013