Valet är förbi och allt fler inser att man måste ta en debatt med Sverigedemokraterna (SD). Men om denna debatt skall leda till en konstruktiv utveckling i stället för en ytterligare polarisering är det viktigt att debatten sker i rätt medium.
Och det viktigaste mediet att diskutera med SD är utan tvekan internet och tillhörande sociala medier. De korta kommentarboxarna till våra dagstidningars alla webbartiklar är sannolikt lika viktiga ur en opinionsbildande synvinkel som debattartiklar på papper.
SD utnyttjade flitigt dessa kommentarboxar inför valet, och gör så fortfarande. SD-kritiska artiklar formligen ”spammas” med kommentarer. Ett talande exempel är söndagens DN Debatt ”Kontroll över kulturarvet – SD:s medel för att nå makt” av Björn Magnusson Staaf.
Artikeln publicerades på webben klockan 00:50, och klockan 07:00 på söndagsmorgonen fanns femtio (!) kommentarer – en överväldigande majoritet till stöd för SD. Lördagens DN Debatt om sexuell tortyr i Kongo hade fått tre kommentarer motsvarande tid lördag morgon.
Personerna bakom många av kommentarerna verkar vara bittra självutnämnda ”realister” som i bästa fall baserar sina insinuerat främlingsfientliga inlägg på siffror tagna från TV3:s Efterlyst, kvällspressen och Brottsförebyggande rådets statistik. Ofta är dock siffrorna tagna ur luften eller inte satta i en bredare kontext. Analysen som slungas ut är tunn och av karaktären ”siffrorna talar sitt tydliga språk”.
Dessa bittra ”realister” konfronteras alltför sällan, utan deras kommentarer står ofta oemotsagda och läses troligen av många unga potentiella SD-väljare. UNT:s debattredaktör Maria Ripenberg konstaterade nyligen att SD inte skrev en enda debattartikel i tidningen inför valet, men trots detta gick de framåt.
Faktum är att SD skrev massor av ”debattartiklar” i UNT, men inte på UNT:s debattsidor utan via UNT:s kommentarboxar på webben.
Etablerade politiker som skrivit SD-kritiska debattartiklar publicerade i våra dagstidningar har dessutom inte deltagit i den efterföljande diskussion som skett genom kommentarboxarna. Artiklarna riskerar därmed att kidnappas av debattmotstån
darna och kan till och med omvandlas till reklampelare för SD eftersom de korta och medryckande (ibland tokiga) kommentarerna är roligare att läsa än en lång debattartikel.
För den unga generationen som ständigt är uppkopplad ger SD därigenom intryck av att tala direkt och aktivt med läsaren, medan den etablerade politikern som inte debatterar via kommentarboxarna kan uppfattas som envägskommunicerande. De kan uppfattas som ett politiskt etablissemang som man inte har kontakt med.
En debattartikel publicerad på webben är i princip en blogg. Och liksom många bloggare bör artikelförfattaren sannolikt delta i efterföljande webbdiskussion av sin artikel för att verkligen nå ut.
Flera kommentatörer till webbartiklar hämtar näring från websajter som ”Politiskt inkorrekt” (PI, http://politisktinkorrekt.info/) och ”Fria Nyheter” (http://frianyheter.wordpress.com/). Två sajter med tydligt fokus på SD och de frågor partiet driver, trots att den senare uppger sig vara politiskt obunden.
Jargongen på dessa sajter är ofta aggressiv och spefull, och bland PI:s kommentarsregler finns en uppmaning till kommentatörerna att inte använda uttryck som tveklöst är mycket rasistiska och främlingsfientliga. En sådan webbsajt kan aldrig hjälpa oss att lösa integrationsproblematiken, men det är nog inte heller PI:s syfte.
Som på de flesta bloggar säger varje kommentatör på PI och Fria Nyheter i stort sett detsamma – alla ”följer John (SD)”. Vissa får kanske en känsla av delta i en omvälvande folkrörelse, medan andra får en känsla av att befinna sig i ett rum där det inte vädrats på väldigt länge.
Vilka är då kommentatörerna som rycker ut till SD:s försvar på DN:s debattsajt sent en natt mellan lördag och söndag? Nattarbetare, trötta och berusade festprissar, eller unga män som sitter fast framför datorn inpå småtimmarna?
Den senare kategorin utgör troligen en stor andel och är sannolikt lätta att fånga in för webbsajter som PI och Fria Nyheter. För att få till en konstruktiv dialog bör därför våra etablerade politiker såväl som vi i allmänheten ge oss in i debatten på de webbsajter där dagens unga och frustrerade rör sig.
SD har fört upp integrations- och invandringspolitiken på agendan, vilket är välbehövligt. Därmed dock inte sagt att deras förslag är de rätta – rätt lösning kanske är rakt motsatt deras.
Integration och invandring behöver stötas och blötas, och alla måste vara med. Men det arbetet bör inte ledas av ett parti som på förhand har ett färdigt svar.
För alla som är emot SD:s mer eller mindre öppet främlingsfientliga och intoleranta politik, oavsett övrig politisk åskådning, är det därför mycket viktigt att delta i debatten i det medium där den förs. Jag hoppas därför att vi blir många fler som tar oss tid att bemöta SD i den diskussion som äger rum på webben, bland annat via kommentarboxarna till våra tidningars alla webbartiklar.
En sådan bred integrationsdebatt är välbehövlig och kommer förhoppningsvis att leda till en bättre förankrad politik och ett ännu bättre Sverige för alla!
Henrik Ottosson
SD-kritisk Uppsalabo
UNT 8/10 2010