Naturskyddsföreningens ordförande Mikael Karlsson skriver i UNT debatt (29/7) att Sverige bör satsa på att utveckla förnybar energi för att ersätta kärnkraften. Det är en ståndpunkt som är svår att dela i sin helhet. I den mån vi skapar de tekniska förutsättningarna för en utbyggnad av förnybar energi bör den istället användas för att ytterligare minska vårt beroende av fossilbränsle, till exempel inom transportsektorn som fortfarande till 95 procent är beroende av främst olja för sitt energibehov. För att klara det krävs troligen ökad elanvändning, och inte minskad som Mikael Karlsson önskar.
I den svenska energidebatten framhålls ofta att förnybara energikällor, som exempelvis vindkraft, på sikt ska kunna ersätta kärnkraften. I själva verket kräver vindkraft en väl fungerande bas- och reglerkraft med hög tillgänglighet för att fungera. I Sverige utgörs denna resurs av kärnkraftsreaktorerna och vattenkraften, medan den exempelvis i Tyskland och Danmark utgörs till större delen av deras kolkraftverk. Dagens rektorer kan däremot inte köras hur länge som helst utan ett utbytesprogram bör starta inom det kommande decenniet.
För att kunna minska energianvändningen inom transportsektorn behövs en ökad elektrifiering i form av hybridbilar, elbilar och fler tåg. Mer elanvändning kräver mer elproduktion och här kommer de förnybara energikällor att spela en viktig roll, givet att bas- och reglerkraften är på plats. Även energibesparing kan skapa utrymme för en intensivare elanvändning inom transportsektorn. Men då målsättningen är att minska utsläppen av växthusgaser vore det knappast rationellt att använda besparingen för att fasa ut kärnkraften som ofta föreslås i debatten.
Som alla tekniska system kan kärnkraftsreaktorer fallera, och till och med haverera. Den stora tsunamin i Japan i våras illustrerar inte minst detta. Riskmedvetenheten världen över är dock stor och arbetet att göra reaktorerna ännu säkrare och framförallt arbetet att införa ännu bättre konsekvenslindrande system fortgår och måste intensifieras. Parallellt med det arbetet pågår också ett internationellt forskningsarbete för att utveckla nya kärnenergisystem. I Sverige bedrivs det arbetet utmed två spår. Det ena spåret är forskningen kring fusionskraften och det andra arbetet inom fjärde generationens kärnkraftsystem eller Gen IV. Fusionskraftens utnyttjande ligger sannolikt rätt långt fram i tiden, men när det gäller Gen IV kan vi se en relativt snabb kommersialisering.
Reaktorerna i Gen IV använder uranet uppåt hundra gånger effektivare än idag. Detta gör att frågan om kärnkraftens uthållighet blir närmast akademisk. Eftersom allt uran i naturen kan utnyttjas minskar lagringstiden för avfallet drastiskt och detta kan dessutom inte användas till kärnvapenproduktion. Använt bränsle från dagens reaktorer kan användas som bränsle i fjärde generationens kärnkraftverk, vilket gör att Sverige kan upphöra med uranimport under överskådlig tid. Tillgång till energi är en förutsättning och drivkraft för välfärd. Energi kan till exempel användas för vattenproduktion i områden med vattenbrist som exempelvis Somalia och Etiopien som just nu upplever svält på grund av torka. Gen IV kärnkraftverk kan göras små och autonoma och detta kan öppna upp för byggnation i de delar av världen som idag inte anses lämpliga för storskalig kärnkraft.
De stora mängder energi som kan utvinnas från Gen IV kärnkraft ger möjlighet att tillverka väte som kan kombineras med koldioxid till syntetisk bensin, diesel, osv. Koldioxiden kan utvinnas med bland annat Svensk teknik ur avgaserna från världens kolkraftverk. Istället för att lagra koldioxiden i evärdliga tider i geologiska förvar kan den användas för att skapa nyttiga produkter.
Ytterligare en aspekt med det svenska Gen IV-konceptet är det materialutvecklingsarbete som krävs. Svensk stålindustri har en lång och gedigen erfarenhet av att leverera stål till världens kärnkraftverk och har därför engagerat sig i detta arbete och vår förhoppning är givetvis att svensk industri får strategiskt viktiga exportprodukter i framtiden.
Även om vi i Sverige redan idag har en för klimatmålen väl anpassad energiproduktion är vi utsatta för omvärldens ökande, rättmätiga och nödvändiga ambitioner att skapa välfärd. I den svenska energidebatten skapas ofta den, enligt vårt förmenande, felaktiga motsättningen mellan förnybara energikällor och kärnkraft. På det globala planet handlar debatten istället om antingen en fortsatt och utökad fossilanvändning eller en utbyggnad av kärnkraften som tillsammans med förnybara energikällor på sikt kan överta fossilkraftens roll i världen. Det är den diskussionen som vi måste förhålla oss till och fundera på om inte Sverige med vår sextioåriga erfarenhet av reaktorteknologi och därtill hörande specialistkompetens inom stål- och verkstadsindustri skulle kunna bidra på ett konstruktivt sätt.
Mats Odell
ordförande i Näringsutskottet
och energipolitisk talesperson för Kristdemokraterna
Ane Håkansson
professor i tillämpad kärnfysik vid Uppsala Universitet
UNT 3/8 2011