Som hängiven turismentreprenör har jag under sommaren fortsatt följa debatten i UNT kring Fullerö Park. Några av inläggen av fil dr i arkeologi Magnus Alkarp sticker ut lite extra, och jag kan inte annat än förundras över den svulstiga retorik med vilken han jämnar projektet Fullerö Park med den fornfyndsrika marken.
Uppsala har fantastiskt värdefull kunskap och unika historiska tillgångar. Men hittills har vi inte varit särskilt duktiga på att förmedla denna kunskap eller berätta om hur fantastiskt Uppsala med omgivningar är, på ett sådant sätt att vi lyckas få tillräckligt många människor att besöka, uppleva, bo äta och shoppa i Uppsala och därmed genera fler arbetstillfällen och intäkter till stadskassan. Under juli och augusti gapar restaurangstolar och hotellsängar tomma och många säger att Uppsala ”dör” på sommaren.
I min verksamhet i Vasaborgen anställer jag gärna arkeologer. De jag har haft förmånen att lära känna har ofta flera års universitetsstudier bakom sig och är kunniga, engagerade och mycket bra medarbetare. Men eftersom det knappt finns några arkeologjobb är många högutbildade arkeologer antingen arbetslösa eller har arbeten som inte motsvarar deras kompetens.
Arkeologi är en mycket intressant vetenskap och Sverige har många arkeologiska skatter som ligger outforskade, och säkert kommer att göra så under överskådlig framtid, då det krävs statliga medel för att bekosta dessa utgrävningar.
Skulle inte Magnus Alkarp med flera kunna se den potential till arbetstillfällen för alla dessa kunniga men arbetslösa arkeologer som Fullerö Park kan erbjuda och på så sätt få vara med och säkerställa att kulturarvet tas till vara på ett korrekt sätt? Är det inte också ett fantastiskt tillfälle att få marknadsföra arkeologin och arkeologyrket för en mycket stor mängd människor?
Redan innan parken är klar skulle tillresande turister till och med kunna bekosta utgrävningar av området om man på ett bra sätt paketerar dem som en upplevelse i sig, istället för att enbart behöva lita till offentliga medel.
Att kunna väcka intresse hos människor för att upptäcka och uppleva nya saker är en kompetens i sig. Man kan inte börja med att trycka mer doktorsavhandlingar i halsen på folk, man måste göra kunskapen lättillgänglig. Detta kanske inte är arkeologens spetskompetens, men det finns det andra yrkeskategorier som har både utbildning och erfarenhet av.
Som jag ser det har Fullerö Park precis den visionen: Att både servera mer lättsmält underhållning för att väcka intresset och locka många besökare och sedan lotsa besökarna vidare till de mer seriösa delarna. Det ena behöver inte utesluta det andra och kan absolut kombineras.
Som universitetsstad har Uppsala en lång historia av framgångsrika industrier som bygger på fantastiska forskningsinnovationer. Det är förstås något mycket positivt och värdefullt. Men både i Uppsala och i andra delar av landet ser vi gång på gång hur verksamheter, när de blir tillräckligt stora och framgångsrika, säljs och flyttas utomlands. Dessutom pekar allt på att många av världens länder snart är minst lika kunniga som oss inom många forskningsområden. Vi behöver öka vår export inom fler områden för att säkerställa vår fortsatt höga levnadsstandard.
Turismen, eller besöksnäringen som är en mer korrekt benämning, har nyligen klassats som en av Sveriges basnäringar av Nä-ringsdepartementet. Besöksnäringen omsätter i dag drygt 250 miljarder kronor och ger 160 000 helårsarbeten, att jämföras med till exempel läkemedelsindustrins 35 miljarder kronor och fordonsindustrins
140 000 helårsanställda. En nationell strategi, framtagen på initiativ av Svensk Turism, presenterar visionen att Sverige år 2020 ska ha fördubblat besöksnäringens omsättning till 500 miljarder kronor!
Uppsala står inför utmaningen att få vara med och dela på denna potentiella besöksnäringskaka med allt vad det innebär av fler arbetstillfällen och kapital till stadskassan. Men konkurrensen är stenhård. Vad är det som säger att man ska tillbringa tid i Uppsala när det finns både Skåne, Dalarna, Stockholm och Jukkasjärvi?
För att visionen ska bli verklighet behöver vi investera i infrastruktur såsom upplevelser, information, parkeringar, shoppingmöjligheter, boende samt också utbildningar så vi kan bemöta den ökande turismen på ett professionellt och inkomstbringande sätt.
Uppsala har så mycket att erbjuda. Framförallt har vi just kunskap och genuin historia. Men vi behöver också visionärer och entreprenörer för att lyckas! Min önskan och mitt budskap till Magnus Alkarp och alla andra tyckare är: Se möjligheterna istället för hindren! Varför inte öppna upp med attityden: ”Åh vilka bra idéer och visioner! Jag har kunskap som kan göra projektet ännu bättre! Ska vi samarbeta?”
Om alla aktörer i Uppsala samverkar, precis som till exempel projektet Världsklass Uppsala verkar för, då kan vi skapa de unika attraktioner som gör att Uppsala lyfter sig från mängden, inte bara i Sverige utan också i världen!
Så låt spetskunskap och forskning samverka med kapital och entreprenörskap inte bara i Fullerö park, utan i alla de projekt som vi behöver utveckla för att vara med i besöksnäringsligans absoluta topp och samtidigt säkerställa att vi också i framtiden kommer att ha råd att både utbilda och forska i vår rika historia!
Mia Ulin
kommunikationsstrateg och verksamhetschef på Vasaborgen, Uppsala slott
UNT 20/8 201