Vänsterpartiet har presenterat sin budgetmotion för 2014. Skatten på inkomster från arbete ska höjas med 30 miljarder kronor. Arbetsgivaravgifterna för unga ska höjas med 14 miljarder. Därtill ska bolagsskatten höjas med 11 miljarder. Totalt föreslås efter periodisering statliga skattehöjningar på 53 miljarder för 2014. Alla som jobbar får mindre kvar i plånboken och alla som skapar jobb möter höjda kostnader.
Det är en politik som hotar återhämtningen i Sverige och vår del av Europa. De avvägda skattesänkningar som Alliansregeringen lagt fram ger utrymme för tillväxt i en tid av fortsatta ekonomiska risker, utan att hota de starka statsfinanser Folkpartiet och Alliansen värnar. Vi tar, som OECD rekommenderar oss, vårt ansvar för att dra Europa upp ur krisen.
Vänsterpartiet motiverar sin skattepolitik med viljan att öka resurserna till den offentliga välfärden. Den välfärd som Alliansen tillfört över 30 extra miljarder sedan 2006. Samtidigt finns i budgetförslaget inga beräkningar kring hur deras skattehöjningar påverkar jobben och tillväxt. Det är förståligt, för det är bara i en ögonblicksbild som Vänsterpartiets ökade skatter kan ge de resurser till välfärden de vill se. På sikt hotas istället den offentliga välfärdens finansiering av vänsterns konsekventa nej till en politik för tillväxt och arbete.
Denna paradox tydliggörs kanske allra bäst av de förhandlingar om ett frihandelsavtal mellan EU och USA som i somras fick klartecken att starta. Vänsterpartiet säger i Europaparlamentet blankt nej till ett sådant avtal och till den svenska traditionen av öppenhet mot omvärlden.
Studie efter studie, från EU-kommissionen, svenska Kommerskollegium och fristående forskningsinstitut, har bekräftat vinsterna för Sverige och Europa av ett sådant avtal. Bedömningarna av effekternas storlekar skiftar men den senaste studien, från tyska Bertelsmann Stiftungs, uppskattar exempelvis att Sverige vid ett långtående avtal kan räkna med hela 32 500 nya jobb och ökad bruttonationalprodukt med 7,3 procent.
En sådan kraftigt ökning av tillväxten i Sverige innebär självfallet ökade skatteintäkter och resurser till välfärden. Med en skattekvot på drygt 44 procent kan produktionsökningen i näringslivet omsättas till upp emot 115 miljarder kronor ytterligare till den offentliga sektorn. Det är resurser till välfärdens kärna och våra trygghetsystem som Vänsterpartiet säger nej till.
Med ett enda beslut utraderar partiet därmed mer än dubbelt så mycket resurser till välfärden som de skattehöjningar på 53 miljarder de förordar på kort sikt skulle ha gett. Färre händer i vården och färre lärare i klassrummen är den direkta effekten av den ekonomiska politik Vänsterpartiet åter bekräftat sin trohet till.
Ett nej till frihandel är för Vänsterpartiet viktigare än 115 miljarder mer till välfärden. Så tydliggörs skillnaden mellan en politik som i Sverige och Europa värnar välfärden genom en växande ekonomi i stället för växande skattesatser.
Erik Scheller (FP)
Kandidat till Europaparlamentet
Olle Schmidt (FP)
Europaparlamentariker
UNT 7/10 2013