Debatt: Samlad verksamhet för hemlösa

Varje vinter kommer frågan om hur våra hemlösa har det upp till diskussion. Upprördheten är stor och känslorna svallar. Sedan lägger det sig och ingenting som förändrat livssituationen på sikt för de som är hemlösa i ordets rätta bemärkelse har skett. Ingen skall behöva var hemlös, det vill säga vara hänvisad till härbärge för sin nattvila. Det är inte värdigt vårt välfärdssamhälle.

I maj 2011 gjordes en nationell kartläggning av hemlöshet. Uppgifter samlades in från en rad myndigheter, institutioner och frivilligorganisationer. Fem situationer beskrevs, från dem som var hänvisade till härbärgen till dem som bor kontraktslöst hos föräldrar, bekanta eller med kortare kontrakt än tre månader. Bara den första kategorin är hänvisad till härbärge.

Kartläggningen visade på att Uppsala har ett stort antal hemlösa, 1 772 personer. Av dessa var 103 personer hänvisade till akutboende, härbärge, jourboende eller gatan. En alldeles för hög siffra.

Men att, som många gör – bland annat pressen och frivilligorganisationer – gå ut med att det finns 1 772 hemlösa i Uppsala och att Uppsala har flest hemlösa i Sverige, utan att förklara helheten gagnar inte saken. Den oinsatte kan tolka det som att det finns så många som far riktigt illa. Men så är det inte.

Att Uppsala har en så hög siffra har främst två orsaker: att det finns alldeles för få hyresrätter och att vi är en studentstad med för få studentbostäder. Det finns ännu fler i ­Uppsala som är hemlösa om man ser till kartläggningens ena kategori, de som bor hemma, hos kompisar och i andra hand, och som inte har varit i kontakt med de institutioner som deltog i kartläggningen.

I Uppsala behöver ingen sova utomhus. Det har hittills alltid funnits lediga platser på kommunens eller frälsningsarméns boenden. Nu riktas kritik mot kommunen från olika håll om att det finns de som nekas att komma in på boendena. Sanningen är att i november var det en (1) person och i december två (2) personer som nekades detta. Det finns en instruktion om hur man skall agera om någon inte kan tas emot, till exempel för att personen är våldsam eller hotfull. Från boendet skall man då kontakta polis eller se till att personen kommer till sjukvården.

Varför väljer man att inte förklara helheten? Alla skulle tjäna på en mer saklig debatt.

Hemlöshet är ett komplext problem som drabbar människor i vitt skilda situationer, med olika bakgrunder och förutsättningar. Det kan ha såväl strukturella som individuella orsaker: det finns inte bostäder, man har inte egen inkomst, har hyresskulder eller andra betalningsanmärkningar, eller har tidigare upplevts som störande av grannar. Frågan om hemlöshet är således både en bostadspolitisk och en socialpolitisk fråga.

Vägen till en egen bostad ser mycket olika ut för olika personer och kräver lösningar på olika plan. Fler hyresrätter måste byggas i Uppsala.

Möjligheten att få eget kontrakt i vårt eget kommunala bostadsbolag, Uppsalahem, måste finnas även om man inte har egen inkomst och således lever på försörjningsstöd eller har betalningsanmärkningar.

För de personer som inte klarar eget boende, exempelvis på grund av drogproblem, måste kommunen erbjuda insatser för att de på sikt skall klara det. För de personer som inte bedöms kunna klara boende utan stöd måste det finnas andra alternativ.

Vänsterpartiet lägger vid dagens fullmäktige en motion som tar ett helhetsgrepp om hemlöshetsproblematiken för dem som inte har egen nattvila utan hänvisas till härbärge. Vi vill att man startar en samlad och lättillgänglig verksamhet för de hemlösa. Där skall finnas socialsekreterare som arbetar med utredning för behandling, stöd och boende såväl som försörjningsstöd.

I anslutning till detta skall också finnas en dagverksamhet för vila samtal, fika och egen hygien. Vi hoppas också att landstinget på sikt vill lägga sin medicinska mottagning för hemlösa här. Med detta förslag kan vi få en verksamhet som ger de hemlösa en mycket bättre förutsättning att påbörja sin resa till ett självständigt liv. Det kommer att kosta pengar, men de är resurser vi skall satsa på de mest utslagna i samhället. Alla människor har lika värde och alla skall få en ärlig chans.

Liza Boëthius
ledamot (V) av kommunfullmäktige och
nämnden för hälsa och omsorg
UNT 28/1 2013