Marocko ockuperar Västsahara precis som Israel ockuperar Palestina. Nu inför dessutom den marockanska regimen samma bosättarpolitik som sedan länge förs i Palestina. Inflyttade marockanska bosättare uppviglas mot civila västsaharier.
I 35 år har Marocko ockuperat sitt grannland Västsahara, i strid med folkrätten och Internationella domstolen i Haag. 165 000 människor lever sedan dess i flyktingläger i Saharaöknen under svåra förhållanden. Men väldigt många västsaharier bor kvar inne det ockuperade Västsahara där det är förbjudet enligt lag att kritisera Marockos ockupation.
I vintras trappade den marockanska kungen, Mohammed Ben Al-Hassan, upp situationen. Han förklarade då att det hädanefter är omöjligt att inte bekänna färg. Antingen är du marockan, eller så är du en förrädare.
För första gången har kungen vänt sig till en grupp som tidigare har hållit sig på sin kant, de marockanska bosättarna. Ända sedan ockupationen började har Marocko uppmuntrat marockanska civila att flytta till Västsahara, bland annat genom att erbjuda skattebefrielser och dubbla löner. Strategin är enkel. Om man fyller Västsahara med marockaner så blir västsaharierna till slut en minoritet i sitt eget land.
Eftersom FN har lovat att genomföra en folkomröstning där västsaharierna själva ska få bestämma om sin framtid blir striden om befolkningens sammansättning blodigt allvar. Folkomröstningen utlovades för snart tjugo år sedan men har fortfarande inte genomförts.
Kungens nya strategi är ett hot även mot bosättarna. Nu tvingas de för första gången i stor skala att attackera västsaharier. När människorättsaktivister demonstrerar är det inte längre alltid polisen som misshandlar aktivisterna, det är de civila marockanerna. Polisen står med armarna i kors och ser på när civila mobbar jagar och misshandlar västsaharier. På det viset kan den marockanska regimen slinka undan kritik från omvärlden. De kan hävda att det inte är statsmakten som misshandlar folk nu för tiden, utan att det bara handlar om folklig ilska som regimen inte kan göra något åt.
De civila bosättarna ställs inför ett obehagligt val. De flesta har inte stadgat sig i Västsahara. De har lockats dit av förmånliga avtal och bra löner, men skickar hem alla pengarna de tjänar till sina familjer i Marocko. De lever i sina egna stadsdelar och de har låtit västsaharierna vara i fred.
Från att ha levt sida vid sida med västsaharierna tvingas de nu in i våldsutövande konfrontationer. Regimen pekar med hela handen och säger att om du inte gör som vi säger så finns det många andra som vill ta din plats.
Fattigdomen är stor i Marocko, vilket gör att det finns en reell risk att många människor har ett så stort behov av en dräglig inkomst att de skulle kunna tänka sig att komma, även om det ingår att anordna gatlopp.
Att hetsa bosättare mot den västsahariska befolkningen är ett nytt steg i riktning mot ett öppet krig.
Marockos ockupation har pågått i tre och ett halvt decennium och befolkningen börjar tappa tålamodet. Pressen på befrielserörelsen Polisario att bryta vapenvilan ökar och risken att konflikten eskalerar utan kontroll, precis som den gjort i Palestina, är stor.
Kunskapen om situationen i Västsahara växer i Sverige. De rödgröna har enats i sin utrikesdeklaration att de kommer erkänna Västsahara ifall de vinner valet i september. Nuvarande EU-ministern Birgitta Ohlsson sa så sent som i höstas att ”västsaharierna är ett av de folk i världen i dag, tillsammans med palestinierna och många andra, som verkligen har rätten, legalt, juridiskt och på alla sätt, till att få ha ett eget land”. En folkopinion växer fram som inte går med på att stulen fisk från Västsahara säljs som Omega 3-tabletter i Sverige och som inte längre vill turista i ett land som ockuperar sina grannar.
Konflikten får inte tillåtas att eskalera ytterligare. Vi menar att regeringen och dess utrikesminister Carl Bildt måste agera. Följande åtgärder är akuta att genomföra för att inte Västsahara ska explodera precis som vi ser att Palestina gör mitt framför ögonen på oss.
- För det första måste FN genomföra den folkomröstning de har i uppdrag att göra sedan 1991. Den svenska regeringen måste öka pressen i internationella sammanhang så att den verkställs.
- För det andra måste EU:s fiskeavtal med Marocko upphävas eftersom det, i strid med folkrätten, inkluderar västsahariska vatten. Omförhandlingarna sker i sommar så det är nu chansen finns att påverka ifall Marocko ska kunna fortsätta göra ekonomiska förtjänster på västsahariernas bekostnad.
- För det tredje bör Sverige erkänna Västsahara. Det är orimligt att det fortfarande finns en koloni kvar i Afrika.
Vi som skriver det här kommer från olika håll i samhället, men vi är alla engagerade för att Afrikas sista koloni, Västsahara, ska få sin frihet. Vi tänker inte vara tysta åskådare till den våldsamma upptrappning som vi nu ser i Västsahara. Åsikterna finns, viljan finns, nu återstår bara handling.
Kajsa Grytt
artist
Asha Ali
artist
Dennis Lyxzén
artist
Plura Jonsson
artist
Titiyo Jah
artist
Stefan Sundström
artist
Mattias Hellberg
artist
Nikke Ström
artist
Mattias Gardell
professor i religionshistoria, författare
Dror Feiler
konstnär
Thomas Hvitfeldt
forskningssekreterare
Saman Ali
vaktmästare
Hillevi Larsson
riksdagsledamot (S)
Hans Linde
riksdagsledamot (V)
Bodil Ceballos
riksdagsledamot (MP)
Magdalena Streijffert
riksdagsledamot (S)
Ameer Sachet
riksdagsledamot (S)
Marianne Berg
riksdagsledamot (V)
Amineh Kakabaveh
riksdagsledamot (V)
Siv Holma
riksdagsledamot (V)
Gunilla Wahlén
riksdagsledamot (V)
Ulla Andersson
riksdagsledamot (V)
Aleksander Gabelic
riksdagsledamot (S)
Kent Härstedt
riksdagsledamot (S)
Anders Ygeman
riksdagsledamot (S)
Anne Ludvigsson
riksdagsledamot (S)
Alice Åström
riksdagsledamot (V)
Mikael Damberg
riksdagsledamot (S)
Eva Olofsson
riksdagsledamot (V)
Britta Rådström
riksdagsledamot (S)
Ulf Holm
riksdagsledamot (MP)
Carina Hägg
internationellt ansvarig för S-kvinnor
Anna Nilsson
informationsansvarig
Emmaus Stockholm
UNT 13/7 2010