Turkiet fortsätter sina repressioner mot kurderna och ökar trycket på folkvalda politiker. Massarresteringarna av Demokratiska Samhällspartiets, DTP:s, folkvalda politiker började i april 2009, endast två veckor efter kommunalvalet i Turkiet, där DTP nådde enorma valframgångar.
Under dessa lokala val led det turkiska regeringspartiet AKP (Rättvise och utvecklingspartiet) motgångar i landets kurdiska områden. Den förväntade jordskredssegern kom av sig och i stället rönte det prokurdiska partiet DTP stora framgångar och vann i 98 kommuner och fördubblade nästan sitt borgmästarantal.
Priset för valframgångarna blev högt. Ett år efter lokalvalen är DTP förbjudet och ett stort antal av de folkvalda borgmästarna är arresterade tillsammans med tusentals andra som greps efter lokalvalen. Arresteringsvågen har fortsatt sedan dess.
I Diyarbakirfängelset sitter Bayram Altun, vice ordförande för före detta DTP, (partiets förbjöds i december 2009 och bytte då namn till Fred och Demokratipartiet, BDP). Han greps 14 april 2009 och trots att det har gått ett år efter gripandet har han fortfarande inte fått besked om varför han har tillfångatagits.
I ett brev, skrivet från fängelset beskriver han sin och andra medfångars situation. Att många väntar på besked om varför de är fängslade eller om åtal ska väckas eller ej. Altun berättar om det sviktande hälsotillståndet för många av sina medfångar. Medfångar som är i behov av vård som de nekas av turkiska myndigheter.
Tillsammans med Altun är flera andra politiska företrädare arresterade på lösa grunder. Till exempel så greps människorättsorganisationens (IHD) vice ordförande och Diyarbakirs distriktsordförande, advokaten Muharrem Erbey tillsammans med andra BDP medlemmar.
Erbey är anklagad för sina uttalanden om mänskliga rättigheter under sina besök bland annat i Sveriges Riksdag.
Även Abdullah Demirbas, borgmästare i kommun Sur är fängslad, han är sedan tidigare avsatt från sin post som borgmästare då han valde att översätta kommunens verksamhetsplan till olika språk och han blev då anklagad för "anti-turkisk propaganda". Demirbas är i akut behov av medicinsk vård men nekas det.
Det är inget fel att Sverige har en vänlig inställning till Turkiet, därför känner vi oss trygga i vår kritik mot Turkiska regeringen, främst i frågor som berör mänskliga och medborgerliga rättigheter.
Vi beklagar att regeringen Reinfeldt inte utnyttjade möjligheten under det svenska ordförandeskapet hösten 2009 att föra frågan om kurdernas rättigheter i Turkiet, som har försämrats de senaste året.
I EU:s rapport om Turkiet från oktober 2009 påtalar man bristen på demokrati, sociala och politiska rättigheter. Man tar upp "den kurdiska frågan", samt diskrimineringen och godtycket i rättsprocesser.
EU har tydligt betonat vikten för Turkiet att agera och rätta till dessa brister. Bollen ligger på den Turkiska planhalvan. Man bör hörsamma EU:s vädjan om en positiv förändring, uppfylla Köpenhamnkriterierna som garanterar mänskliga rättigheter för alla i Turkiet och inte vara likgiltig inför kritiken mot att man struntar i de universella principerna om alla människors lika värde.
Sveriges regering kan inte längre förhålla sig passiv inför de inskränkningar av mänskliga rättigheter som pågår i Turkiet. Sveriges regering borde markera kraftfullt mot Turkiet, att en opartisk behandling av folkvalda kurdiska politiker som arresterats måste äga rum snarast. Detta kan garanteras enbart genom en rättvis juridisk process för var och en. En oberoende och demokratisk rättsprocess är en av grunderna i ett land som eftersträvar demokrati. Det är dags för Turkiet att gå från kosmetiska ord till konkret handling och visa att man på allvar vill förbättra situationen för sina medborgare.
Anne Ludvigsson
riksdagsledamot (S)
Ameer Sachet
riksdagsledamot (S)
Yekbun Alp
riksdagskandidat (S)
Jacob Johnson
riksdagsledamot (V)
Amineh Kakabaveh
riksdagsledamot (V)
Hediye Güzel
riksdagskandidat (V)
Bodil Ceballos
riksdagsledamot (MP)
Mats Pertoft
riksdagsledamot (MP)
UNT 14/4 2010