Vi har i dag en arbetslöshet på cirka 25 procent, och grundfrågan är därför vad detta beror på. Enkel ekonomisk teori säger att den sannolika orsaken är att utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden inte tillåts möta varandra — att utbudet av arbetskraft är större än efterfrågan vid de lönenivåer och andra anställningsvillkor som fastställts i kollektivavtal och andra regelverk. Denna förklaring innebär att arbetslösheten skulle sjunka drastiskt om en fri, individuell förhandlings- och avtalsrätt infördes på arbetsmarknaden. Någon sådan rätt finns inte.
Dessa tankar accepteras emellertid inte av moderaterna. I rapporten En arbetsmarknad för alla från partiets tillväxtarbetsgrupp hävdas i stället att lönebildningen "fungerar förhållandevis väl" och att den svenska arbetsrätten inte är "någon huvudsaklig orsak till att arbetslösheten periodvis ligger på mycket höga nivåer". Huvudorsaken till den höga arbetslösheten är i stället de höga ersättningsnivåerna i de sociala bidragssystemen — det lönar sig inte att arbeta.
Moderaternas nya arbetsmarknadspolitik har därför udden riktad mot bidragssystemen, inte mot de fackliga monopolorganisationerna och lönebildningen. Bidragsnivåerna skall sänkas ordentligt och bidragstagarna kontrolleras mera rigoröst. Det är viktigt, heter det i moderaternas rapport, att det ställs tydliga krav på de arbetssökande att söka och acceptera ett arbete.
Från liberal synpunkt är detta förfärligt. Eftersom den fria avtalsrätt, som just för ett liberalt parti borde vara självklar, inte föreslås kommer ett stort antal människor också fortsättningsvis att vara tvångsarbetslösa. Avtal som träffas över deras huvuden av de så kallade parterna gör dem svåranställda. De blir bakbundna, oförmögna att göra något åt sin egen situation, och förnedrade. Det moderaterna erbjuder dem är sänkta bidrag och mera närgången kontroll. Moderaternas arbetsmarknadsrapport präglas av en otäck storebrorsmentalitet.
Detta innebär inte, det är viktigt att framhålla, att moderaterna har generellt fel i sin kritik av bidragssystemen. Dessa missbrukas säkert och det är naturligtvis angeläget att beivra detta missbruk. Men i diskussionen om just arbetslösheten är detta ändå sekundärt. Huvudskälet är att en sänkning av bidragsnivåerna är moraliskt oförsvarlig så länge en fri, individuell avtalsrätt inte införts.
Om å andra sidan en sådan rätt införs blir hela problemet mindre därför att de totala bidragsbeloppen kommer att minska kraftigt. Men jag håller ändå med moderaterna om att en sänkning av bidragsnivåerna, efter en avreglering av arbetsmarknaderna, är önskvärd.
Varför har då moderaterna blivit antiliberaler? Ironiskt nog förefaller det vara deras intellektuella ambitioner som lett dem vilse. Deras arbetsmarknadsrapport innehåller många hänvisningar till forskning, bland annat från Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) i Uppsala.
IFAU är ett sektorforskningsinstitut underställt näringsdepartementet och präglas av detta. Trots att IFAU enligt sitt uppdrag bland annat skall studera "arbetsmarknadens funktionssätt" görs detta knappast alls. Praktiskt taget hela intresset är
inriktat mot nivåerna under den på vilken de centrala anställningsvillkoren fastställs. Man studerar till exempel ingående effekterna av Arbetsmarknadsverkets olika åtgärder. Av 80 rapporter från åtta år handlar endast en om lönebildningen på nationell nivå, och då gällde det skillnaden mellan mäns och kvinnors löner.
Verksamheten vid IFAU är i själva verket ett slags pseudoforskning. Med säker känsla rör sig rapportskrivarna inom ramen för det i socialdemokratins Sverige politiskt korrekta. Med sofistikerade statistiska metoder silar de mygg och sväljer samtidigt utan att blinka de största kameler. De fackliga organisationerna med sina strejk- och blockadvapen har inget att frukta från IFAU — tvärt-om är de representerade i institutets referensgrupp. IFAU exemplifierar med all önskvärd tydlighet de konsoliderade institutionernas makt över det som borde vara fri forskning.
Uppenbarligen styr denna makt också Moderata samlingspartiets idéproduktion. Ordning och reda på arbetsmarknaden kräver LO. Samma "ordning och reda" är en deklarerad "viktig utgångspunkt" för moderaternas rapportförfattare.
Erik Moberg
fristående statsvetare