REPLIK. Ismail Kamil (F) och Anna-Karin Klomp (KD) i Hälso och Sjukvårdstyrelsen HSS har skrivit ett svar till Gadd och Lilja (S) (UNT Debatt 16/5)som försvarade överlevnaden av vår stödverksamhet för läkemedelsberoende och biverkningsdrabbade. Kamil och Klomp säger sig reagera mot en lösning där verksamheten vilar på en person.
Bra, men det vore lätt avhjälpt för HSS som vill utöka satsningarna på vårt område om de äntligen skulle bevilja oss medel som räcker till minst två anställda istället för en deltid. Efterfrågan har visat sig mycket stor.
De vänder emot oss att vi inte lade anbud på upphandlingen av legitimerade kognitiva psykoterapeuter med erfarenhet av läkemedelsarbete. Eftersom sådana inte existerar var det omöjligt även för oss. Trots att HSS satsade hela 1,5 millioner så hittade ju inte heller de några. På denna nivå fortsätter tyvärr hela inlägget.
Efter att deras lösning misslyckats beslöt HSS att förhandla med beroendepsykiatrin men inte med oss, för att ”köpa vård som står under socialstyrelsens tillsyn”, som de skriver. Det väljer man trots en medvetenhet om att sjukvården är en del av problemet. Hade argumentet om socialstyrelsens tillsyn verkligen varit det viktiga, så hade HSS direkt kunnat reagera på vårt erbjudande i vår ansökan 2008 att inrätta en psykologtjänst för Staffan Utas. Då vore den saken löst, men Klomps och Kamils inställning var klar redan när vår ansökan kom upp. De ville inte ge oss medel till att ha någon anställd alls. ”En sådan här verksamhet får inte bedrivas av en patientförening” hette det då
Hade HSS från början misstolkat vår råd- och stödverksamhet som sjukvårdande behandling, nämligen psykoterapi, så har nu i år samtliga ledare för partierna där, utom dessa två förstått att det handlar om just råd och stöd och framför allt att det därför inte krävs legitimation eller tillsyn från Socialstyrelsen. Det är så glädjande, men inlägget talar bara om HSS eniga beslut.
Vi ville förstås inte heller lägga bud på något som inte efterfrågas. De skriver att "Vi måste bygga upp en verksamhet som .. vilar på vetenskaplig grund", men båda två avvisade i sin "utredning" 2008 våra envisa försök att få dem att vända sig till vetenskapen. Vår egen verksamhet vilar inte på en person utan på 35 års insamlade beprövade patienterfarenheter i flera länder av patientorganisationer som ofta fått driva på en ointresserad vetenskap och profession i dessa frågor. Vetenskapen framhåller nu verkligen inte psykoterapi utan snarare rådgivning/counselling/ och långsam, lyhörd nedtrappning. Samhällsstöd för Ideella organisationers insatser i rådgivning är inget konstigt alls. Det förordas av EU och stöds av regeringen.
Samtidigt som biverkningar, patientsäkerhet och patientinflytande kommer allt mer i fokus i vårddebatten har dessa två ledande landstingspolitiker inte velat lyssna på oss vad gäller behoven eller de enhälliga patientorganisationerna i psykiatrin som envist försvarat vår verksamhet utifrån egna vårderfarenheter eller rader av andra protester. Ändå skriver de två: "Vår främsta lojalitet är mot våra länsinvånare och de som är läkemedelsberoende."
De läkemedelsberoende har en lång historia av att bli misstrodda eller inte hörda i vården. Vårt årsmöte den 29 mars antog en förtvivlad vädjan om stöd från alla humanitära krafter med bl.a. dessa ord.
"Politikerna måste förstå att vi inte vill driva sjukvård eller ”behandla” de läkemedelsberoende... Vi har lyssnat och .. samlat patienters kunskaper om läkemedelsberoende och biverkningar ...
Vi är en organisation för de drabbade själva och sympatisörer som driver denna öppna verksamhet. Den är patientstyrd. Hjälpen styrs främst av den enskilde som söker oss. Just det har varit så lyckosamt och de insamlade patienterfarenheterna så efterlängtade. Vi har även haft en kontinuitet, långsiktighet och helhetssyn som ingen sjukvård verkar klara av. Vi kan inte ersättas av någon vårdverksamhet på till exempel Beroendekliniken och vi kan inte heller klara oss helt utan anställda som de ledande politikerna krävt. Följden blir att en mängd människor blir utan hjälp igen, drabbade av misslyckade behandlingar eller bara av problem som vården för tillfället inte erkänner. De blir i så fall åter ohörda."
Efter årsmötet fick vi nytt hopp särskilt genom dialog medmoderaterna. Nu upprepar tyvärr Kamil och Klomp förblindat de gamla ståndpunkterna och vi måste åter vädja om allas stöd för de ohörda.
De båda bygger inte alls ”upp en verksamhet inom beroendepsykiatrin i samråd med RFHL”. Tvärtom. Vi har i två år hållits utanför en verklig dialog inför HSS-besluten om vår grupp. De har nyligen vägrat ge sina tjänstemän uppdrag och därmed tillstånd att ha ett sådant samråd med oss. Kamil och Klomp bryter ner en sedan 16 år "långsiktigt" fungerande verksamhet, kanske för att den bedrivs av en målmedveten patientförening.
De har lagt förslag till HSS om att inrätta en psykoterapeuttjänst (!) inne på beroendepsykiatrin, som skall "samarbeta" med oss, men utan att ge en enda liten garanti för att vi skall finnas kvar att samarbeta med. Förslaget godtogs, märkligt nog åter utan reservationer. Vi vill gärna samarbeta med både psykiatrin och primärvården, men det behövs ju ett beslut om en helhetslösning utifrån en utredning av behoven och med hänsyn till brukarorganisationerna och kostnadseffektiviteten.
Är vi och medborgarna överkörda igen, av Klomp och Kamil?
Till dem säger vi: En dialog som ger kunskap är möjlig!
Göran Söderberg
ordf RFHL Uppsala län
Staffan Utas
fd verksamhetsansvarig RFHL Uppsala län