Debatt: Olika forskarsyn på det gyllene riset

I ett öppet brev till biståndsminister Hillevi Engström, publicerat på UNT Debatt 23/10, påstår sex svenska och internationella forskare att svenskt bistånd ges till organisationer som ”vill förbjuda växtförädling”. Debatten har fortsatt med artiklar både i UNT 28 och 29/10 och SVD 4, 6 och 7/11.

De artiklar som publicerats har gjort sken av att det finns organisationer som jobbar med jordbruk som samtidigt vill förbjuda växtförädling. Detta låter märkligt i våra öron. Därför frågar vi artikelförfattarna vilka organisationer de menar och vad organisationerna vill förbjuda och det visar sig att de angripna organisationerna är skeptiska specifikt till genteknik.

Faktum är att i de organisationer som forskarna hänger ut som motståndare mot växtförädling arbetar både bönder och forskare med växtförädling i aktiv samverkan för att öka matsäkerheten och anpassa utsäden till varierande miljöförhållanden och behov. Dock med andra metoder, och med en annan syn på vad problemen är och hur de ska lösas, än forskarna som skrivit i UNT förespråkar.

Grunden till brevet till biståndsministern var att en grupp människor på Filippinerna i augusti förstörde ett fältförsök med det genmodifierade ”gyllene riset”. Jag förstår forskarnas enorma frustration när datamaterial blir förstört och forskningsinformation går förlorad.

Den frustrationen kan dock på inget sätt rättfärdiga forskarnas anspråk på att definiera vad som är vetenskap, eller stämpla de bönder och forskare som kommer till andra slutsatser om möjligheterna och riskerna med det gyllene riset som ovetenskapliga eller teknikfientliga. Man måste ju också fråga sig vad orsaken är till att människor känner att de måste förstöra fältförsök för att göra sig hörda.

De sex forskarna, Irri (det internationella risforskningsinstitutet som leder forskningen kring det gyllene riset), och de organisationer som hängs ut i media de senaste veckorna som teknikfientliga, är alla överens om att A-vitaminbrist orsakas av brist på tillgång till en varierad och näringsrik kost. Det man inte är överens om är i vilken utsträckning det gyllene riset är ett bra sätt att avhjälpa A-vitaminbrist.

De forskare som skrivit i UNT ser riset som ett genuint försök att med hjälp av ny teknik minska mänskligt lidande orsakat av fattigdom.

För flera av de organisationer som forskarna anklagar för ovetenskaplighet och teknikfientlighet representerar riset i stället framförallt ett sätt för multinationella utsädes- och kemiföretag att smygvägen ta kontroll över utsädesmarkanden och göra bönder beroende av deras produkter, eller ett försök att lösa fattigdomen med en ny teknik i stället för att ta tag i grundorsakerna till att folk inte har råd att äta en varierad kost.

Flera av organisationerna uttrycker också en oro för osäkerheten kring hur människor och miljö påverkas av olika GM-grödor.

Som forskare inom sociala frågor kring fattigdom, jordbruk, och ekologiska effekter av genmodifierade (GM-) grödor vill vi klargöra att inget av de ovan nämnda synsätten representerar sanningen om hur det gyllene riset – eller GM-grödor generellt – fungerar i en samhällelig kontext. De representerar i stället olika sätt att rama in problemet och dess lösningar, samt olika förhoppningar/oro inför framtiden.

Det finns i dag ingen vetenskaplig konsensus kring huruvida det gyllene riset eller annan genteknik kan bidra till minskad fattigdom. Heller inte kring GM-grödornas hälso- och miljöeffekter.

Den 29 oktober i år undertecknade 230 internationella forskare och experter på området ett uttalande som med kraft markerade att det inte finns någon vetenskaplig konsensus om miljö- hälso- eller sociala effekter av kring GMO. ( http://www.ensser.org/increasing-public-information/no-scientific-consensus-on-gmo-safety/).

Vi vill uppmana till en mer ödmjuk inställning i både forskningen och debatten kring växtförädling och fattigdomsbekämpning. Att döma ut forskning som utgår från en annan grundanalys av problemsituationen än sin egen som ovetenskaplig är osympatiskt och inte förenligt med god forskningssed.

Klara Jacobson forskare i landsbygdsutveckling, Institutionen för Stad och Land, SLU

Thomas Bøhn professor i genøkologi vid UIT Norges Arktiske Universitet

UNT 16/11 2013