Allt fler länder – också i vår närhet – ökar investeringarna i högre utbildning för att möta den globala kunskapsekonomins utmaningar, och i Sverige når söktrycket till universitetens utbildningar rekordnivåer. I det läget skär regeringen ned volymen på den högre utbildningen i Sverige.
Bakom en retorik som talar om efterlängtad satsning på kvalitet och nödvändig omstrukturering av ett alltför utspritt och fragmenterat högskolelandskap döljer sig en nedskärning av utbildningsvolymen, också vid våra främsta och internationellt sett mest väletablerade lärosäten.
Minskningen motsvarar 2000 helårsstudenter vardera vid universiteten i Uppsala och Lund fram till 2014.
Den volymminskning som vi nu tvingas till kommer att leda till svåra prioriteringar och omställningskrav för fakulteter och institutioner som ser att de totala utbildningsanslagen minskar. Men framför allt drabbas de unga som nu slutar gymnasiet med drömmar om sin framtid.
Varje generation ska ha samma möjligheter till högre utbildning. Vi ifrågasätter därför tidpunkten för denna nedskärning. Den kommer flera år innan effekterna av den väntade minskningen av ungdomskullarna kan ses i högskolan, och nedskärningen genomförs i ett läge när arbetslösheten bland unga ligger på en alarmerande hög nivå.
Vi vill gärna ta vårt samhällsansvar och vara med och utbilda fler läkare, sjuksköterskor, lärare och civilingenjörer så att den kompetens som så väl behövs inom vård, skola och näringsliv finns även i framtiden. I stället tvingas nu våra universitet, liksom samtliga lärosäten i landet, lägga stor energi för att hantera effekterna av att många utbildningsplatser ska bort, när alla egentligen behövs.
Redan då budgetpropositionen kom i höstas kunde vi konstatera att summan av regeringens reformer för högre utbildning var ett nollsummespel. Det handlar om en omfördelning av medel snarare än om en nysatsning. Till detta kommer att de tillfälliga utbildningsplatser som regeringen fördelade 2009 för att möta en tuff arbetsmarknad nu försvinner.
Höjningen av ersättningen per student till utbildningar inom humaniora och samhällsvetenskap, såsom ekonomi, juridik, beteende- och kulturvetenskap var efterlängtad och välbehövlig. Men det räcker inte.
Vi har under flera år begärt en generell höjning av utbildningsanslaget per student för att värna kvaliteten inom högre utbildning. Den så kallade studentpengen har successivt urholkats inom alla utbildningar under ett par årtionden.
Även om vi säger ja till kvalitet före kvantitet, kan vi inte blunda för konsekvenserna av den volymminskning vi nu tvingas göra. I dagens läge är även kvantiteten, antalet platser, viktig att värna. Sammantaget minskar antalet utbildningsplatser i Sverige med 20 000-30 000 platser.
Förlorarna är de unga som inte får plats på utbildningarna, och samhället som behöver välutbildad arbetskraft. Vi vill uppmana våra politiker att överväga om priset är värt att betala. I andra länder, till exempel Danmark, möter man ungdomsarbetslöshet med utbyggd högre utbildning.
Sverige ligger i utgångsläget, om nu någon trodde det, alls inte i topp, utan snarare någonstans i mitten bland OECD-länderna när det gäller andelen personer med högre utbildning.
För att ge de gymnasieungdomar som kommande veckor tar steget ut i vuxenlivet samma chans till högre utbildning som sina äldre och yngre kompisar hoppas vi att regeringen ser över tajmingen för politiken. Ett första steg vore att låta lärosätena behålla de tillfälliga utbildningsplatserna i ytterligare några år. Menar regeringen allvar med satsningen på högre utbildning behövs ett utbildningsanslag som räcker till både kvalitet och en bredd i utbildningsutbudet.
Eva Åkesson
rektor Uppsala universitet
Anders Malmberg
prorektor Uppsala universitet
Per Eriksson
rektor Lunds universitet
Eva Wiberg
prorektor Lunds universitet
UNT 1/6 2012