Många ungdomar i dag mår väldigt dåligt. Så dåligt att en del inte orkar leva.
Forskning från Linköpings universitet visar att så många som sju procent av 15-åringarna har försökt ta sitt eget liv.
OECD har kartlagt skolhälsovården och uppmanat Sverige att satsa mer på ungas hälsa och Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning presenterade nyligen en rapport som visar att cannabisbruket ökar.
Tusentals ungdomar i Sverige växer upp utan att ha en vuxen att tala med. Många vittnar om mobbing, fylla och press. Samtidigt ställs höga krav på ungdomarna, inte minst när det gäller att prestera i skolan. Stigande ohälsotal kommer som ett brev på posten.
Vi vet att ungdomar med bristfälliga vuxenkontakter är överrespresenterade i ohälsotal och i högre grad riskerar att hamna i destruktiva livsmönster.
Samtidigt läser vi i UNT att en ny undersökning av Unicef, som jämfört barnens välfärd i 29 av världens rikaste länder, visar att svenska barns kunskaper har rasat rejält under 2000-talet. I dag rankas Sverige på en 18:e plats, sämre än både Ungern och USA och långt efter de övriga nordiska länderna.
Orsakerna till detta är komplexa, men vi kan konstatera att kontakten mellan unga och vuxna också minskar. Bland annat på grund av att det finns allt färre vuxna som har tid med ungdomarna på skolorna.
Skolans lärare får en alltmer pressad arbetssituation, det finns inte tillräckligt med kuratorer på skolorna och skolvärdar och skolvärdinnor är ett minne blott på många ställen.
Många unga har inte heller möjlighet att delta i fritidsaktiviteter och många föräldrar är så hårt pressade i vardagen att de inte har tid för sina barn. Ungdomar prioriteras ofta lågt på många nivåer i samhället. Det en allvarlig form av vuxenskolk, alltså att vuxenvärlden skolkar från att ta sitt ansvar. Det får förödande konsekvenser.
Vi vet också att det går att vända en negativ utveckling, för den enskilde ungdomen, för en skola och i samhället, men det är inget som händer av sig själv.
Skolan och skolgården har flyttat ut och finns nu i en virtuell värld. En ungdom som förr kände sig trygg i hemmet, har via nätet skolsituation och ev. trakasserier med sig dygnet runt, överallt. När man som förälder inser att en kamrat i klassen är utsatt för trakasserier, förstår att det också sker på nätet, borde inte steget till att engagera sig i tonåringarnas liv i sociala medier vara så långt. Skolan har ett stort ansvar, men samhället, vi alla, har ett lika stort ansvar för att agera och reagera.
Skyddsfaktorer är tillit till vuxna, skolmotivation, att klara grundskolans mål med åtminstone godkänt och att ha en god självkänsla. Vi behöver satsa på att förstärka dessa friskfaktorer.
Det handlar om att säkra närvaro i skolan, att alla får möjlighet till godkända betyg som leder till gymnasiestudier och fler valmöjligheter. Det handlar om att varje ung människa blir sedd och bekräftad av vuxna som tar sig tid. Om inte vi vuxna i samhället stöttar ungdomar, vem ska då göra det?
Parallellt med ökat engagemang och ansvar från föräldrar och vuxenvärld behövs ett tydligare statligt ansvar för skolan, inte minst för de utsatta eleverna. Vi behöver en starkt kompensatorisk skola med fokus på trygghet, ordning och studiero, med respekt för alla elevers olika förutsättningar. Det måste till resurser att ge varje elev tid och stöd så att ingen slinker igenom och lämnas ensam. Att bli sedd och få hjälp att gå vidare i sitt liv är grundläggande för den goda skolan. Då blir skolan en del av ett engagerat samhälle med vuxna, företag och organisationer som tar ansvar. Vi behöver insatser på särskilt två områden från våra politiker:
- Satsa på skolhälsovård – säkerställ att de ungdomar som behöver någon att prata med får det. Det kan inte vara lärarens uppgift.
- Kommunerna bör satsa på kostnadsfria fritidsaktiviteter ungdomar med olika intressen.
Även näringsliv och organisationer är viktiga när det gäller att stödja ungdomar, genom att engagera sig i närsamhället. Tillsammans kan vi ge fler unga en vuxen att prata med, aktiviteter som ökar studiemotivationen och därmed större möjligheter till ett bra liv.
Vi vill göra skillnad – vill du?
Metta Fjelkner
ordförande Lärarnas Riksförbund
Karin Jordås
generalsekreterare Mentor Sverige
UNT 20/4 2013