”Flest prylar när vi dör vinner, är det livets mening? Om alla konsumerade lika mycket som vi, klarar världen av det totalt sett?” Upphovsmannen till detta färska citat är ingen mindre än Fredrik Reinfeldt, som annars brukar förespråka att vi ska arbeta mer för att öka tillväxten, så att vi får råd att konsumera mer.
Statsministerns uttalande ska ses i ljuset av att sambandet mellan tillväxt och miljö debatteras flitigt. Exempelvis menar den brittiska regeringens hållbarhetskommission i rapporten Tillväxt utan gränser att vi aldrig når en hållbar ekonomi så länge de framsteg som görs i form av mer resurseffektiva produkter hela tiden äts upp av att konsumtionen ökar än snabbare. För att nå en ekonomi som håller sig inom planetens gränser förespråkar man bland annat kortare arbetstid – mer fritid framför ytterligare ökad konsumtion.
Frågan om världen skulle klara av att alla konsumerade lika mycket som vi gör är bara en anledning att fundera kring hur vi prioriterar mellan mer tid och mer prylar. Den andra frågan är vad som bidrar mest till vårt välbefinnande?
Modern lyckoforskning visar att människors upplevelse av välbefinnande och lycka inte längre ökar när den materiella standarden stiger över en viss nivå. I utvecklade länder som Sverige skedde utplaningen redan på 1970-talet.
Redan då varnade en annan ledande moderat och ekonom, Staffan Burenstam Linder, för att den ökande konsumtionen kräver en allt större del av vår tid. Dygnet har trots allt bara 24 timmar, så ju mer vi konsumerar, desto mindre tid har vi för varje ny produkt. Vill vi dessutom klämma in sociala relationer och självförverkligande så blir det allt stressigare.
Dessa perspektiv är en del av bakgrunden när Miljöpartiet nu håller ett rådslag om makten över tiden.
Den politiska debatten om tid har traditionellt ofta handlat om arbetstider. Åtta timmars arbetsdag och fem veckors lagstadgad semester infördes på 1970-talet. Sedan dess har inte mycket hänt även om flera politiska partier, däribland Miljöpartiet, har velat gå vidare.
De senaste årens utveckling på arbetsmarknaden har gjort att frågan om makten över tiden blivit större än enbart frågan om arbetstidens längd. TCO har uppmärksammat att formella arbetstidsregleringar för stora medlemsgrupper börjar tappa litet av sin mening när arbetstid och fritid alltmer flyter samman och kraven på att ständigt vara tillgänglig ökar.
För andra grupper är den stora frågan att över huvud taget veta hur mycket man ska jobba under månaden – och när. Med osäkra timanställningar blir det svårt att planera sitt liv och veta om man får ihop till hyran.
Just kontrollen över sitt arbete och möjligheten att kunna påverka när och hur mycket man vill jobba betyder enligt många forskare, inom till exempel socialmedicin, ofta mer för en individs välbefinnande än arbetstidens längd.
På samma sätt som vissa jobbar mer än de skulle önska finns andra som hellre skulle vilja arbeta mer. Exempelvis ser fackförbundet Kommunal i dag rätten till heltid som den mest prioriterade arbetstidsfrågan för sina medlemmar.
För att ge människor ökad makt över sin tid måste vi som politiskt parti förhålla oss till dessa olika perspektiv. Hur kan vi konkret utforma en tidspolitik som passar människors olika önskemål under olika faser i livet och samtidigt leder till en hållbar utveckling på samhällsnivå? Vilka målkonflikter kan vi förutse?
Alla dessa perspektiv ingår i rådslaget som pågår under hösten. Som ansvariga för rådslaget är vi övertygade om att inte bara miljöpartister kan ha viktiga bidrag i rådslagsarbetet, utan vi vill välkomna alla som har åsikter om tidsfrågor att bidra, till exempel genom att fylla i vår webbenkät på Miljöpartiets hemsida. Makten över tiden berör oss allla.
Lennart Olsen
Partistyrelseledamot (MP), Upplands Väsby
Helena Leander
Riksdagsledamot (MP), Uppsala län
UNT 2/11 2011