Drygt fem procent av Sveriges hav är skyddade som så kallade marina Natura 2000-områden. För att få fiska i ett sådant område krävs det enligt miljöbalken att fisket miljöprövats och att det har tillstånd. Bara om miljöprövningen bevisar att fisket inte hotar att skada de naturvärden som ska skyddas i området kan länsstyrelsen tilldela tillstånd till fisket.
Frågan om skyddet för marina Natura 2000-områden har varit aktuell flera år, men miljöministern besvarade länge alla frågor med att hon litade på att länsstyrelserna gjorde allt de skulle.
Först sen Greenpeace för några månader sedan avslöjade att de inte gjorde det – att det fortfarande förekom fiske i skyddade områden – skrev miljöministern till slut ett brev till dessa. Nu har hon fått svar från landets alla kustlän. Slutsatsen vi kan dra efter att ha tagit del av dem är att våra svenska reservat inte skyddas någonstans.
Länsstyrelserna följer inte miljöbalken. Tillsynen över reservaten tycks vara obefintlig.
I stället fortgår ett helt oreglerat fiske, till och med fiske med bottentrål - ett tungt redskap som dras utmed havsbottnen – i våra reservat, inte minst i Uppsala län. Bottentrålfiske skadar alltid bottenmiljön – förutsatt att den inte redan plöjts upp av tidigare trålning – och är en mycket miljöskadlig verksamhet.
Uppsala läns landshövding har i en tidigare i debattartikel (UNT 5/5) ifrågasatt om fisket verkligen bör tillståndprövas enligt miljöbalken. Det är uppenbart att regeringen inte varit tydlig nog med vad som gäller. Miljödepartementet har sagt en sak till oss, att miljöbalkens krav gäller, men i länsstyrelsernas svar till miljöministern framkommer det att de önskar tydlighet från regeringen om vad som gäller. Exempelvis skriver länsstyrelsen i Halland att det behöver bringas klarhet i frågan och hemställer därför att regeringen ger Havs- och vattenmyndigheten direktiv att prioritera detta arbete.
Länsstyrelsen i Blekinge län skriver att den instämmer i att fiske kan skada den marina miljön i reservaten, men skriver samtidigt att den ”bedriver ingen egen-initierad tillsyn på fiske i Natura 2000-områden. Det beror dels på bristande resurser och dels på osäkerhet om vilket fiske ska betraktas som tillståndspliktigt”.
Länsstyrelsen i Västra Götaland säger att den bedömt att den enligt miljöbalken inte får tillståndspröva fisket i reservaten. Den hänvisar till en övergångsregel om att ”pågående verksamhet”, till exempel fiske som förekom i ett havsområde innan det blev ett reservat, inte behöver tillståndsprövas. Detta trots att det handlar om omfattande bottentrålning i ett känsligt område med koraller och höga naturvärden. Detta är givetvis helt orimligt. Det är ju som att kalhuggning ska få fortgå i ett skogsområde, trots att skogen enligt lagen blivit ett naturreservat. Om det är så här lagen tolkas, måste miljöministern förtydliga sig, eller ändra lagen. Våra reservat måste få ett fullgott skydd.
Lena Ek har tidigare sagt till oss i riksdagen att hon är beredd att agera om nya uppgifter skulle visa att skyddet av de marina Natura 2000-områdena är bristfälligt. Vi anser att det inte kan bli klarare än så här, och förväntar oss därför att miljöministern agerar snabbt nu så att våra ”skyddade” marina områden äntligen får det skydd de skulle ha fått för länge sen.
Helena Leander
riksdagsledamot (MP), miljöpolitisk talesperson
Jens Holm
riksdagsledamot (V), miljöpolitisk talesperson
UNT 11/7 2012