Det är en utmaning att utveckla Uppsala. Vi måste vända negativa miljötrender, öka möjligheterna till boende och företagande, säkerställa den biologiska mångfalden och skapa bättre förutsättningar för idrott och friluftsliv – bara för att nämna några viktiga målsättningar. För att det ska vara möjligt måste översiktsplanen vara modern och förslagen framtidsinriktade och vassa.
Under våren har flera förslag till översiktsplan varit ute på samråd och remiss. Den första versionen utgick från visionen om en attraktiv, sammanhållen och klimatneutral kommun. Från de rödgröna var vi till viss del imponerade. Huvuddragen i planen var bra och bäddade för en bred politisk enighet i kommunfullmäktige. Enighet är ett mål i sig när långsiktiga planer ska läggas fast.
Tyvärr tycks finanskommunalrådet Gunnar Hedberg (M) och den moderatledda kommunledningen ha drabbats av valfeber. Istället för att som brukligt ställa sig bakom de egna tjänstemännens förslag till översiktsplan väljer den borgerliga majoriteten att backa på flera avgörande områden.
I samrådsversionen av förslaget till översiktsplan fanns en tydlig vision. Uppsala 2030 är klimatneutralt. Efter invändningar från den borgerliga majoriteten är visionen nu ändrad till att Uppsala 2030 är ”på väg mot” klimatneutralitet. Det är en avsevärd skillnad.
I elfte timmen har de också backat från de trafikmål som är styrande för hela planen. I Uppsala behöver vi satsa på en kraftigt ökad andel kollektivtrafik och en stad som uppmuntrar till att gå eller cykla. Men den borgerliga alliansen ställer inte upp på det målet, de önskar sig utökad biltrafik, en betydligt mindre andel cyklister och lägre ambitioner för kollektivtrafikens konkurrenskraft. Trafikavsnittet andas nu defaitism och trafikpolitiken leder till ökad bilism med ökad trängsel och utsläpp som följd.
Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har under våren presenterat en gemensam politik för stadsbyggnad och tätorternas och landsbygdens utveckling. Vi vidhåller att Uppsala ska ha en ambitiös klimatpolitik där inte bara de tekniska systemen utan även hushållningen med naturresurser och samspelet mellan staden och landsbygden är långsiktigt hållbara. Det är genom intelligenta satsningar på förnybar energiförsörjning, hållbara transporter och bra bostäder som vi kan bidra till klimatneutralitet.
Uppsalas gröna naturstråk, bevarandet av värdefulla strandpartier och behovet av parker är inte tillräckligt tydligt markerat i förslaget till översiktsplan. Vi har även påpekat att värdefull jordbruks- och betesmark måste skyddas från exploatering. Rimligen borde vi ha åtminstone Centerpartiet med oss i denna fråga men antingen har partiet ett ringa inflytande i den moderatledda kommunledningen eller så har man valt att släppa en av sina kärnfrågor.
När fler vill bo i Uppsala är det viktigt att vi politiker har en strategi för var nya hus ska byggas och hur stadsdelar och kransorter ska utvecklas. Vi vill bygga ett samhälle där många fler människor än i dag klarar vardagspusslet utan att bilen är absolut nödvändig. Därför måste vi satsa på orter med pendeltågsstation. Storvreta och Vattholma har potential att utvecklas till det Sollentuna och Upplands Väsby är för Stockholm – pendlingsorter med egen handel och stark service. Inom de kommande åren kommer även Järlåsa, Vänge, Stabby, Gamla Uppsala och Bergsbrunna/Sävja få egna pendeltågsstationer. Det kommer att kunna bli mycket attraktiva platser för nya bostäder och företag.
Vi är teknikoptimister och har i handling visat att vi tror på möjligheten att ersätta fossilt med förnyelsebart i bilar och bussar. Energieffektivisering av fordon kan ge stora utsläppsminskningar, på sikt inte minst via laddhybrider och elbilar. Men vi inser också situationens allvar.
Hotande klimatförändringar, trängsel och brist på fossila bränslen sätter stor press på transporterna såväl i Uppsala som nationellt och internationellt. Att som den moderatledda alliansen envist hävda att hela problemet kommer att lösa sig med nya bilar är inte att vara teknikoptimist, det är att vara världsfrånvänd.
Enligt bland annat Trafikverket (före detta Vägverket) är bränslesnålare fordon, energieffektivisering och förnybar energi inte tillräckligt. Situationen kräver också en ny syn på transportsystemet och samhället där den egna bilen får en mindre roll till förmån för en attraktiv, driftssäker och kapacitetsstark kollektivtrafik samt förbättrade möjligheter att gå och cykla.
Vårt viktigaste förslag är därför att Uppsala ska investera i ett modernt spårvagnsnät. Här är den borgerliga alliansen hopplöst efter nu när Centerpartiet valt att gå fram med krav på trådbussar istället för spårvagnar. Trådbussar tar inte lika mycket passagerare som en spårvagn och framförallt är de inte lika attraktiva för bilister som vill ändra sina resvanor.
Trängsel, miljöskäl och konkurrens om värdefull mark i staden talar för att öka andelen kollektivtrafik och gång- och cykeltrafik samtidigt som biltrafiken minskar sin andel i motsvarande grad. Vi föreslår att målen för stadstrafiken till 2030 ska vara 30 procent kollektivtrafik, 50 procent gång- och cykeltrafik samt 20 procent biltrafik. Det kräver en sammanhållen och konsekvent genomförd anpassning av gaturummet till förmån för gående, cykeltrafik och kollektivtrafik och att hållbara transporter prioriteras i samhällsplaneringen och vid åtgärder och investeringar i trafiken.
Uppsala har en stark och klimatsmart framtid – men bara om vi planerar för den.
Marlene Burwick (S)
Maria Gardfjell (MP)
Ilona Szatmari Waldau (V)
Erik Pelling (S)
Ulrik Wärnsberg (S)
rödgröna kommunalrådskandidater
UNT 17/6 2010