Den vitryska regimens våldsamma agerande i samband med presidentvalet den 19 december har bemötts med välförtjänta fördömanden från Sveriges och EU:s officiella företrädare. Sveriges utrikesminister Carl Bildt (M) har varit tydlig i sin kritik mot såväl valets genomförande som det brutala polisvåldet mot demonstranter och oppositionskandidater.
Bildt har också konstaterat att det inträffade ger anledning att följa upp situationen och värdera olika handlingsalternativ för den framtida Vitrysslandspolitiken. Uppenbart är att den dialoglinje som EU drivit under de senaste två åren har nått vägs ände. Den vitryska regimen har helt enkelt ingen vilja att demokratisera landet och det finns därför inga förutsättningar att uppnå resultat med den metoden.
Östgruppen stödjer den svenska regeringens grundläggande ambition att motverka en isolering av Vitryssland, och i stället satsa på ett aktivt engagemang för demokrati. Men ett sådant engagemang måste vara konsekvent och uteslutande inriktat på effektiva demokratifrämjande insatser.
Tyvärr finns det flera brister och motsägelser i Sveriges och EU:s Vitrysslandspolitik av i dag. Vi presenterar därför här fem konkreta förslag på hur en demokratisk utveckling i Vitryssland bättre kan främjas.
1) Prioritera de mänskliga rättigheterna! Sverige och EU bör återgå till en mer principfast hållning när det gäller respekten för de mänskliga rättigheterna. Inom ramen för de senaste årens dialog har EU erbjudit stöd och politisk legitimitet i utbyte mot liberalisering och demokratisering. Den vitryska sidans bidrag har dock uteslutande bestått i kosmetiska förändringar och tillfälliga lättnader i förtrycket av landets medborgare.
Mänskliga rättigheter får inte förhandlas bort eller bli föremål för kompromisser. I den mån en fortsatt dialog ska föras med den vitryska regimen bör dess syfte enbart vara att ställa tydliga krav på fullständig respekt för demokrati och de mänskliga rättigheterna.
2) Ge legitimitet åt demokraterna!
Sverige och EU bör tydligt markera att Aljaksandr Lukasjenka inte ses som en legitim president, och agera därefter. Inom ramen för EU:s Östliga partnerskap har både civilsamhället och den politiska oppositionen i Vitryssland börjat forma representativa strukturer, som har betydligt större legitimitet än regimen. Det är dessa strukturer som det officiella Sverige och EU bör prioritera i sina kontakter med Vitryssland.
Kontakterna bör också bli mer intensiva och djupgående. För att underlätta detta bör EU utse en representant med särskilt ansvar för Vitryssland, som kontinuerligt följer utvecklingen och därigenom kan spela en konstruktiv roll i utformandet av EU:s Vitrysslandspolitik.
3) Påverka Ryssland!
Sverige och EU bör arbeta aktivt för att påverka och samverka med andra aktörer som har inflytande över situationen i Vitryssland.
I första hand gäller det Ryssland, som med ekonomiskt och politiskt stöd i åratal har hjälpt den vitryska regimen att hålla sig kvar vid makten. Detta stöd bör kritiseras kraftfullt inom ramen för de samtal som förs med den ryska statsledningen.
4) Öka och reformera biståndet! Sveriges och EU:s bistånd till Vitryssland bör få en ännu tydligare demokratiprägel.
Biståndet bör höjas, och samtidigt omfördelas. Allt stöd till statliga eller kommunala institutioner som ingår i den vitryska regimens maktapparat bör avskaffas.
Biståndet bör i stället kanaliseras till oberoende aktörer som kan bidra till förändring, och som i dagens pressade läge är i stort behov av stöd. Det handlar om oberoende massmedier, människorättsförsvarare, demokratiskt sinnade oppositionspolitiker och enskilda organisationer i det vitryska civilsamhället. Dessutom bör biståndet i högre grad möjliggöra ett aktivt och flexibelt stöd till de människor som drabbats av repressalier på grund av sitt samhällsengagemang, exempelvis politiska fångar och relegerade studenter.
5) Sänk visumavgiften! Sverige och EU bör främja vanliga vitryssars möjlighet att resa utomlands för att på så sätt få ta del av andra intryck än dem som serveras av landets hårt statskontrollerade och censurerade massmedier. Sedan några år tillbaka har detta i stället blivit svårare, i samband med att Schengenområdet utvidgats till att omfatta även länder som Polen och Litauen.
Visumavgiften blev då i ett slag mångdubbelt högre, och motsvarar i dag för många vitryssar nästan en halv månadslön. Följden har blivit en drastiskt minskad rörlighet över gränserna.
Mot bakgrund av den allvarliga situationen i Vitryssland efter presidentvalet är det motiverat att särbehandla vitryska medborgare genom att i en riktad åtgärd sänka just deras visumavgift till Schengenområdet.
Samtidigt bör EU:s reserestriktioner som tidigare gällt höga statstjänstemän med ansvar för grova människorättsbrott återinföras, och då även omfatta Aljaksandr Lukasjenka.
Den senaste tidens alarmerande utveckling i Vitryssland visar att det finns ett akut behov av engagemang från omvärlden. Genom ett mer konsekvent och aktivt agerande kan Sverige och EU spela en avgörande roll för det vitryska folkets framtid.
Martin Uggla
ordförande, Östgruppen för demokrati
och mänskliga rättigheter
UNT 13/1 2011