Gång på gång våldför sig beslutfattarna inom sjukvården på grundläggande människovärde, etik och moral till för förmån för bevara ett självdestruktivt system. Genom diskreta styrmedel och processer, där maktens hjälm inte bärs av någon, och genom att gömma sig bakom juridiken, kan systemets väktare gå över lik.
Juristen Clarence Crafoord frågade sig (UNT Debatt 20/12) ”vad säger läkaretiken om bristande etik och integritet vid filmningen av döende patient?”. Vi som har erhållit läkarexamen i Sverige och som arbetar inom sjukvården har egentligen inte svurit en lojalitets- och lydnadssed till de medicinetiska principerna. Emellertid kan vi inte avsäga oss vårt ansvar från etik och moral i vård och behandling av patienter.
På frågan som Crafoord ställer är svaret: Tyvärr har de styrande inom sjukvården i smyg genomfört en destruktiv revolution sedan drygt tio år tillbaka som har devalverat människovärde och etik.
Genom sina styr- och processmodeller har dessa byråkrater och politiker på ett systematiskt sätt försökt att omprogrammera sjukvårdens olika professioner från grundläggande etik genom att göra oss likgiltiga. Är det ett sådant samhälle vi vill ha, i synnerhet inom sjukvården?
När patienterna blev kunder/varor hamnade grundläggande moral och etik i fritt fall. För oss som jobbar direkt med patienter betyder ordet patient ”den som lider och som behöver kunskapsbaserad vård med respekt, omsorg och empati”. Inte den som har underkastat sig och tvingas mot sin vilja.
Det rådande sjukvårdssystemet sätter sig över patientens integritet och trygghet på ett sätt som devalverar människosvärdet och etiken. Det är motsatsen till vad hälso- och sjukvårdslagen står för.
På ett eller annat sätt kommer alla i kontakt med sjukvården. Det är av ytterst vikt att människor känner sig trygga där. Det rådande prestigebärande sjukvårdssystemet underminerar patientens integritet, trygghet och främjar ojämlik vård som i sin tur är ett hot mot demokratin. Beslutfattarna ser inte patienten, analyserar inte innebörden av att vara allvarligt sjuk. Medkänsla, empati och människorespekt finns inte i deras vokabulär.
Sjukvårdens skall i sin gärning ha patientens hälsa som det främsta målet och behandla patienten med empati, omsorg och respekt. Att frångå denna värdegrund underminerar den läkaretik som sedan Hippokrates tid har varit fundamentet i vård av den sjuke.
Sjukvården våldförde sig på människor under 40-talet. Icke önskvärda ”människomaterial” fick genomgå fruktansvärda behandlingar som är svåra att föreställa sig i dag. Dessa handlingar bidrog delvis till Helsingforsdeklaration.
I våra dagar förnekas och förnedras patienters och anhörigas vilja genom att systemets väktare vänder på juridikens stenar för att hitta kryphål. Det är skrämmande och sorgligt.
”Patienten i fokus”, ”patienten i centrum” och ”patientsäkerhet” är populära och politiskt korrekta fraser som tyvärr bara har blivit mantra. Deras innebörd har vattnats ur av de styrande. Genom att inte se patienten, inte lyssna och inte känna vad patienter betyder undermineras tryggheten och respekten, och patienten blir en vara.
Samhälle och sjukvård som styrs av rätt etikkompass ser alltid till det bästa för sina medborgare, patienter och ”brukare”. Sjukvårdssystem som styrs av prestige och felaktigt ställd etikkompass leder till misstro, ojämlik vård och korruption, som i sin tur skadar tilltron för demokratin.
Det skulle vara av stor värde om samtliga politiska partier oavsett kulör på ett konstruktivt sätt redovisar hur deras etik- och moralkompass ser ut för sjukvården. Det räcker inte med fin politisk retorik.
Det kanske ändå är dags för ett sjukvårdsparti som i varje process sätter etik och moral före prestige och bevarande av ett förfallet system?
Alla (inklusive de folkvalda) inom sjukvården hanterar frågor om liv och död och bör vara människovärdets och etikens väktare. Oavsett politisk kulör ska patientens bästa komma före systembevakarnas egen vinning och prestige.