Skolans viktigaste resurs är lärarna. En kunnig och skicklig lärarkår är det allra viktigaste för eleverna. Det säger den samlade forskningen på området och all erfarenhet från skolan. Hur skolan ska ta till vara sin viktigaste resurs är inte lika självklart. En sak är säker – väl tillvaratagna resurser leder till att fler elever lär sig mer och att fler blir bättre förberedda för framtiden. Tyvärr ser det inte alltid ut så. Alla elever får inte den kunskap de har rätt till under sin skolgång på grund av att resurser används fel och att lärarna inte kan sätta in de åtgärder som eleverna behöver.
I dag fördelas ofta skolans resurser slentrianmässigt genom omedvetna kommunpolitiska beslut. Endast en bråkdel av skolans resurser fördelas efter elevernas behov. Detta medför att det ofta inte finns resurser för extra stöd till elever med särskilda behov. Rätten till kunskap omfattar alla elever och varje elev ska ha rätt att nå så långt som möjligt i sin kunskapsutveckling, oavsett bakgrund eller särskilda behov. I dagsläget är det endast en rättighet på pappret.
En viktig åtgärd för att stärka rätten till kunskap är att införa en ordinationsrätt för lärare. Det skulle innebära att lärare, på samma sätt som läkare, kan ordinera särskilda åtgärder till elever som inte når upp till sin fulla potential. När en lärare märker att en elev exempelvi behöver undervisning i en mindre grupp eller extra stöd i sin läsinlärning saknas det allt för ofta resurser för sådana insatser Det är djupt frustrerande för lärarna i deras yrkesutövning och djupt tragiskt för de elever som inte får sina rättigheter tillgodosedda.
Skolinspektionen konstaterade nyligen att elever med dyslexi inte alltid får anpassad undervisning. Det finns också brister i det stöd som de har rätt till. En ordinationsrätt skulle stärka och säkra stödet till denna grupp av elever och andra med särskilda behov.
Hur skulle en ordinationsrätt för lärare fungera i praktiken? Vi anser att lärare ska kunna ge skriftliga utlåtanden om vilket stöd och vilka insatser en elev behöver inför beslut om budget och resursfördelning. Detta skulle ge kommunpolitiker underlag för att mer medvetet styra resurser utifrån skolledares och lärares professionella bedömningar.
Utan lärarnas bedömning riskerar många resursbeslut att fattas utifrån kortsiktiga eller felaktiga beslutsunderlag. Genom lärarnas bedömningar kan skolledarna motivera och få ytterligare tyngd bakom sina krav på resursintensiva satsningar. Det får inte vara kortsiktiga budgetmål som avgör om en elev ska få stöd eller inte. Det är varken rättssäkert eller ekonomiskt hållbart. Enligt det svenska institutet SEE (Institute of Socio Ecological Economics) kostar en yngre person i utanförskap 250 000 till 350 000 kronor om året. Om rätt resurser sätts in i rätt tid uppstår inte stora kostnader för samhället i ett senare skede. För att säkra att rätt insatser sätts in behövs en ordinationsrätt för lärare.
För att elevernas rätt till kunskap ska tillgodoses måste lärarnas bedömningar väga betydligt tyngre i resursfördelningsprocessen. Det är en av många pusselbitar som måste läggas för att skolan ska förbättra resultaten och ge mer kunskap till eleverna. Att införa en ordinationsrätt för lärare är en av dessa viktiga pusselbitar.
Eva-Lis Sirén
förbundsordförande Lärarförbundet
Samir El-Sabini
ordförande för Sveriges Elevråds Centralorganisation – SECO
UNT 2/7 201