Efter fiaskot i Köpenhamn för snart ett år sedan tycks även mycket av kraften i det nationella, regionala och kommunala klimatarbetet ha avstannat. Egentligen borde det vara tvärt om. I avsaknad av kraftfulla internationella åtaganden för att minska koldioxidutsläppen är det än mer nödvändigt med lokala initiativ.
Miljöpartiet i Uppsala har tidigare drivit frågan om att inrätta en inomkommunal klimatfond för att stimulera klimatsmarta val och samtidigt förbättra de ekonomiska förutsättningarna för åtgärder som leder till minskade utsläpp. Den borgerliga majoriteten var förra mandatperioden inte mogen att låta Uppsala kommun vara pilotkommun för ett sådant system, men när andra kommuner nu kan visa upp fördelar med ett sådant system vore det enkelt för Uppsala kommun att kopiera andras framgångsrecept.
En kommun som infört en sådan klimatfond är Örebro. Intäkterna till fonden kommer ifrån avgifter som förvaltningarna betalar när man använder bil eller flyg i tjänsten. Tjänsteresa med bil kostar 59 öre per liter bensin. Inrikes flygresa kostar 20 procent av biljettpriset. Utrikes flygresa kostar 10 procent av biljettpriset.
Ur den fond som på detta sätt byggs upp kan de förvaltningar som vill genomföra åtgärder för att minska den egna klimatbelastningen samtidigt söka anslag, baserat på beräknad klimatnytta och kostnadseffektivitet.
Argumenten mot att införa ett sådant system i Uppsala, när Miljöpartiet tidigare väckte frågan, handlade i första hand om att de möjligheter som finns att köpa klimatkompensation vid flygresor gör att det inte behövs ett kommunalt system.
Sveriges kommuner och landsting (SKL) anger dock att det är tveksamt om kommunallagen medger att en kommun köper utsläppsrätter som leder till minskade utsläpp någon annanstans. Med en sådan invändning från SKL är det rimligt att införa ett inomkommunalt system för att ge ekonomiska incitament till ett klimatsmart beteende. Att intäkterna i fonden sedan stannar i kommunen ger dubbel nytta.
En generell diskussion mot den här typen av ekonomistyrning är att fondens intäkter minskar efterhand som allt fler väljer bort den typ av beteenden som kostar, och att det minskar nyttan med klimatfonden. Men en sådan invändning missar att själva poängen med systemet är att få till stånd ett ändrat beteende, och måttet på hur framgångsrikt systemet varit är därför långsiktigt hur låga intäkterna till fonden blir.
Naturligtvis vore ett nationellt grepp än viktigare än den här typen av lokala konstruktioner.
Men så länge som regeringen Reinfeldt motsätter sig en tillräcklig beskattning av koldioxidutsläpp är det nödvändigt att kommunerna gör det regeringen inte mäktar med, om vi ska nå de klimatpolitiska mål som är uppsatta och verkligen minska koldioxidutsläppen.
Niclas Malmberg (MP)
UNT 31/10 2010