Naturskyddsföreningen utmanar de politiska partierna att skärpa sina klimatmål. Dagens målsättningar räcker sannolikt inte för att klara tvågraders-gränsen. En rapport som Naturskyddsföreningen låtit Chalmers ta fram visar att vi i Sverige i princip måste nolla våra utsläpp redan 2030 om vi skall ta vårt globala ansvar.
Samtidigt som världssamfundet varit tydligt med att en global temperaturökning på två grader vore farlig så har världen just nu en färdplan som siktar mot fyra grader. De globala utsläppen ökar i allt snabbare fart. Effekterna i naturen tycks vara kraftigare än beräknat, till exempel smälter Arktis snabbare än de värsta scenarierna från den internationella forskarpanelens (IPCC) rapport 2007.
EU har inte lyckats få gehör hos medlemsländerna för sin färdplan för 2050 och regeringen har inte infört något nytt kraftfullt styrmedel för att minska utsläppen sedan klimatpropositionen 2010. Tvärtom har man lagt ett förslag om att luckra upp miljöbilsdefinitionen så att även stora bränslestörstigare bilar kan åtnjuta skatterabatt. Kort sagt: det ser riktigt illa ut.
De flesta politiska ledare är medvetna om detta faktum men den ekonomiska krisen gör att de fokuserar på mer närliggande problem. Men just krisen skapar ett gyllene tillfälle att ställa om till ett kolsnålt EU. Det är lättare att göra en rejäl sväng i låg hastighet än när man kör i full fart åt fel håll.
Men trots att det är lätt både för EU och omvärlden att agera kraftfullt finns det länder som blockerar en uppgörelse omställningen. Det politiska ledarskapet saknas. I EU är det främst Polen som blockerar och ingen ledare har ännu visat vilja att kohandla med polackerna till exempel inför uppgörelsen om den framtida jordbrukspolitiken.
Det tragikomiska är att priset på utsläppsrätter är extremt lågt. I dag kostar ett kilo utsläpp av koldioxid cirka sju öre, vilket visar hur enormt billigt det vore att minska utsläppen i EU. EU:s klimatkommissionär Connie Hedegaard har därför lagt fram ett nytt förslag om att ”djupfrysa” det stora överskottet av utsläppsrätter. Det skulle i ett nafs kunna minska EU:s utsläpp och samtidigt höja priset på utsläppsrätter så att energiomställningen inte avstannar.
Men i Sverige framhärdar regeringen att de i stället kan tänkas sälja ut hela svenska folket utsläppsrätter. Vad tjänar det till att gå före och minska utsläppen i Sverige om man ska släppa ut dem någon annanstans i stället? Skamligt är ett milt uttryck i sammanhanget.
Tyvärr är Sverige ett land utan miljöpolitiskt ledarskap. Statsminister Fredrik Reinfeldt abdikerade i klimatfrågan redan efter klimatkonferensen i Köpenhamn 2009. Lena Ek har startat en process för att undersöka vad som bör genomföras inom respektive sektor för att vara klimatneutrala 2050.
Processen sägs ha till syfte att mobilisera alla aktörer att ta ett större klimatansvar. Det är bra men det räcker inte. Vi har inte valt politiker för att de skall bli hejaklacksledare utan för att fatta beslut. Alla förslag ligger sedan länge på bordet. Socialdemokraterna bidar sin tid i tron att det är tystnad som är taktiskt riktigt.
Naturskyddsföreningen vill nu utmana alla de politiska partierna att skärpa sina klimatmål. Dagens målsättningar räcker inte ens för att med 80 procent sannolikhet klara tvågraders-gränsen. I en rapport som Naturskyddsföreningen låtit Chalmers Tekniska Högskola ta fram visar att vi i Sverige snarare bör nolla våra utsläpp redan 2030 om vi skall ta vårt globala ansvar; om vi skall ha någon chans att begränsa temperaturen till 1,5 grader och med hyfsad chans åtminstone klara tvågraders-nivån.
Naturskyddsföreningen tror att Sverige och världen fortfarande kan klara klimatkrisen. Ett sådant skifte kräver både ny teknik, kraftfulla styrmedel och nya värderingar. Det räcker inte med marginella förändringar, utan vi måste tänka helt nytt.
Och vi behöver ett tydligt politiskt ledarskap som vågar driva en politik för att utveckla ett resurseffektivt och modernt samhälle.
Svante Axelsson
generalsekreterare Naturskyddsföreningen
UNT 13/6 2012