Den som har följt den återkommande debatten om skolavslutningar i kyrkan, vet att regeringens partiledare – Göran Hägglund (KD), Jan Björklund (FP), Annie Lööf (C) och statsminister Fredrik Reinfeldt (M) – alla varit lika tydliga: de skolor som vill kan ha sin julavslutning i kyrkan. Även Skolverket har egentligen denna uppfattning.
Så långt är det alltså inget problem, och alla rektorer kan känna sig trygga. Men detta är inte längre vad frågan handlar om.
Det är ett annat, större problem som har tornat upp sig, när Skolverket tycks anse att skollagen står över grundlagen och att de kan begränsa yttrandefriheten på ett sätt som i princip bara görs när det gäller rikets säkerhet och barnpornografi.
Skolverket har i sin vägledning satt på pränt att rektorn – en kommunalt anställd tjänsteman – i förväg – ska kontrollera innehållet i det prästerna ska säga. Detta skulle mycket väl kunna fungera som definitionen av vad censur är.
Skolverket borde tvärtom sansa sig och tänka förnuftigt. Alla är överens om att de skolor som vill, kan ha en traditionell skolavslutning i kyrkan. Frågan Skolverket då borde ställa sig är: Har lagstiftaren haft för avsikt att präster ska censureras och yttrandefriheten inskränkas i strid med grundlagen?
Jag tror inte man kan uppbåda någon utanför Skolverket som gör den tolkningen. Skollagen står inte över grundlagarna hur gärna Skolverket än vill tro det om ”sin” lag.
Sedan kan man komma med invändningar, exempelvis att inget säger att en präst ska få delta. Men i så fall utgår man ifrån verkligheten före år 2000, och den nya skollagen tillkom efter det. Kyrkan är de facto skild från staten, och prästen ”äger” lokalen.
Ändå säger statsministern att man kan vara där. Trots detta tycks Skolverket leva i tron att staten fortfarande har den politiska makten att – via Skolverket? – ställa krav när man kommer som gäst!
Så ja, en präst kan självklart delta. Och han eller hon ska lika självklart slippa censur.
Uppfattningarna går nu isär om Skolverket har förmågan att lyssna och ta detta till sig. Jan Björklund menar att det inte behövs någon lagändring, medan Göran Hägglund och Kristdemokraterna vill förtydliga vad som gäller.
Det handlar om att kunna agera i förtroende, samarbete och utifrån eget ansvarstagande.
Vi ska inte heller glömma bort att detta är ett skapat problem. År 2006 hade dåvarande Diskrimineringsombudsmannen Katri Linna fått en (1) anmälan om en kyrklig skolavslutning, och påstod att det var ”åtskilliga elever” som upplevde sig diskriminerade och att hon ville ”framhålla” detta som ett problem för landets skolor. När hon hade startat sin kampanj fick hon in ytterligare två anmälningar.
Problemet då var inte minst att hon – helt felaktigt! – beskyllde muslimska barn för att inte vilja delta. Det skapade motsättningar där invandrare upplevdes förstöra en svensk tradition. Att detta har sin grund hos DO är uppseendeväckande!
Nu fortsätter alltså Skolverket denna kamp emot väderkvarnarna.
Lämnar vi i stället skolavslutningarna ute i byar och samhällen i fred är detta inte ett problem. 85 procent av svenska folket är positiva eller neutrala till skolavslutningar i kyrkan. Endast 15 procent är negativa, och hur många som vill förbjuda vet vi inte – men de är rimligtvis färre.
Många som vill ha en traditionell avslutning backar nu. Rektorer låter sig skrämmas av pennfäktandet. Det tycker jag inte de ska göra. De har lagen, riksdagen, statsministern, hela den demokratiska grundvalen – samt den svenska traditionen – bakom sig.
Det vore klädsamt om också Skolverket anslöt sig, och slutade förorda censur vid landets julavslutningar.
Mikael Oscarsson
riksdagsledamot (KD)
UNT 18/12 2012