Kommentar till Mats Norrbom 5/10
Men trenden att inte separera fordonstrafik och de minst skyddade i trafikmiljön, de gående, kan vara ett ödesdigert misstag.
Det kan lätt förutses att en ökande cyklism på förvirrande och bristfälligt anlagda cykelstråk som inbjuder till hög fart kommer att leda till fler skador – både singelolyckor, kollisioner med cyklister och påkörningar av gående. Till skillnad från vanliga trafikolyckor blir olyckshändelserna med cyklister inblandade dåligt utredda och bokförda, något som medför låg kunskap om hur stort problemet är, och kommer att bli, om cyklandet ökar och cykeltrafiken inte blir bättre planerad, reglerad och övervakad.
Att blanda cyklande och gående är principiellt precis lika olämpligt som det nu anses vara att blanda cyklister och bilister. Men i Uppsala är man frenetiskt aktiv med anläggande av nya stråk med målade ”separerade” fält för gående och cyklister.
Dessa ”lösningar” är på flera håll i sig själva uppenbara dödsfällor. Den dag då någon egensinnig cyklist kör ihjäl någon gamling eller ett spädbarn torde inte vara avlägsen. Redan nu är det många som inte vågar sig ut – både gående och cyklande – på grund av risken att bli påkörd av hänsynslösa cyklister på de mest oförutsedda platser.
Om cyklismen ökar måste både riksdag och kommuner finna metoder att hantera den vilda västern-kultur som utvecklats i cyklandet.