För en månad sedan publicerade UNT Debatt ett inlägg "Statsstyrd forskning" där undertecknad och sex professorer vid flera svenska lärosäten kritiserade regeringen för att likrikta miljöforskningen. Detta i konflikt med den grundlagsskyddade frihet som forskningen har.
Likriktningen sker genom att det alltmer bestäms ovanifrån gällande vad forskningen ska handla om, genom att samhällsrelevansen tillmäts ökande betydelse när forskningsansökningar bedöms, och slutligen genom att regeringen ofta utser före detta statssekreterare som chefer för forskningsfinansierande myndigheter och sedan flitigt återanvänder dessa på olika för forskningen viktiga poster.
Ännu efter en månad har regeringen inte besvarat vår kritik. Detta är i sig allvarligt. Det är en maktens arrogans och oroande för demokratin att regeringen inte bryr sig om att svara på allvarlig kritik som berör hur regeringen alltmer naggar forskningens grundlagsskyddade frihet i kanten. I detta fall kom dessutom kritiken från en grupp forskare som är väldigt väl insatta i hur den nästan helt dominerande finansiären av miljöforskningen i landet fungerar och har utvecklats, nämligen Forskningsrådet Formas.
Att inte besvara allvarlig kritik kan lätt tolkas som en vilja hos regeringen att diskussionen snabbt ska dö ut. En sådan hållning kan tyda på att man faktiskt står svarslös, vilket i så fall är pinsamt.
De statliga medlen till miljöforskningen hanteras via Landsbygdsdepartementet och Miljödepartementet. Att dessas centerpartistiska chefer Eskil Erlandsson och Lena Ek varit svaralösa väcker ånyo frågan om dessa departement lämpligen ska hantera forskningsmedel. För Erlandssons del väcktes den frågan redan i somras när det uppdagades att han signerat ett regeringsuppdrag till SLU som inte respekterade universitetets frihet.
Hans-Örjan Nohrstedt, docent och prefekt, SLU