II dag 6 februari är det Disting på Uppsala slott. Stockholms Handelskammare är arrangör. Dagordningen gäller bostadsfrågan i regionen – var ska kompetent folk bo som står för regionens tillväxt? De vanliga välkända debattörerna finns på podiet. Vi som sitter där nere har hört dem förut. Det politiskt lämpliga budskap som förmedlats tidigare har inte haft mycket gemensamt med verkligheten. Därför händer inte mycket. Blir det så i år också?
Först vill jag be läsaren gå in på Stockholms stads hemsida och följa länkarna till stadens tre stora allmännyttiga bostadsföretag. Det går att hämta ner årsredovisningarna för var och en av dem. Gör det! Bläddra fram till resultaträkningen och kolla resultatet på sista raden.
Längre upp finns en post reavinster som mestadels är försäljningsintäkter vid omvandling till bostadsrätter. Justera resultatet med den och det blir förluster för i stort sett samtliga bolag under senare år, eller mycket obetydliga vinster. Slutsats: hyrorna är för låga. Det tycker givetvis inte hyresgästerna samtidigt som företag inom byggsektorn inte kan räkna hem lönsamma projekt. Stockholm sätter standarden och hela regionen är en svällande politiskt administrerad hyresbubbla.
Men det är värre än så. Många kommuner i regionen har snabbt fallande medelinkomster och förvärvsfrekvenser jämfört rikssnittet. Folk jobbar allt mindre i dessa kommuner. Samtidigt växer befolkningen snabbt och inte sällan med tillväxttal över tio procent per tioårsperiod. Vad är det som driver denna befolkningstillväxt?
Dessa kommuner har en egenhet till, nämligen stora och växande överkostnader inom verksamheten social omsorg, det vill sägabidrag. Tillväxten i dessa är mer bidragsdriven än att det är fråga om ett blomstrande näringsliv i regionen. Det finns lite väl många kommuner som är bidragsbubblor med för generösa bidragsregimer, och det speciellt jämfört med kommunerna utanför storstadsregionerna.
Ur det statistiska kommunperspektiv som undertecknad har som kommunanalytiker på Svensk Kommunrating är Stockholmsregionen en bubbla av för låga hyror och för generösa bidragsregimer. De utgör effektiva hinder för regionens näringslivsdrivna tillväxt genom att ta viktiga kapaciteter i anspråk så som befintliga hyresbostäder, ofta av sociala skäl.
Ekonomer vet att felaktiga priser och löner resulterar i felaktig allokering av resurser och bristande tillväxt. Det karaktäriserar Stockholmsregionen till skillnad från andra delar av Sverige. Vi har rangordnat alla 290 kommuner mer än en gång och i samband med det avkastningsvärderat alla kommunägda företag. Bostadsbolag som visar förluster med alla lägenheter uthyrda och årslånga bostadsköer finns bara i Stockholmsregionen.
Det är också fullt förståeligt från mitt statistiska perspektiv att internationella forskningssatsningar i storleksordningen många miljarder sker i Lund och Göteborg, förra veckan fick exempelvis Chalmers nio miljarder för forskning om grefen och att Astra Zenecas tio forskningsprojekt flyttas från Södertälje.
Hans Jensevik
vd Svensk Kommunrating