Uppsala universitet omtalar sig ofta som det breda universitetet. Men vad innebär det breda universitetet? Vilka delar krävs för att man ska kunna tala om det breda eller kompletta universitetet? Det låter sig naturligtvis inte göras att ställa ämnen mot varandra och säga att det är bättre att utbilda språklärare än specialistsjuksköterskor.
Men med ett historiskt perspektiv på universitet och universitetstanken är ämnen som filosofi och klassiska språk grundstommar i ett universitet. Gott så, eftersom de ämnena finns vid vårt universitet.
Frågan är bara hur länge vi kommer att ha kvar inte bara klassiska språk utan även den mångfald av humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen som i dag finns vid universitetet?
Tecken i tiden ger anledning till oro. Helt olika ämnen ställs mot varandra med begreppet nytta i fokus, närmare bestämt ekonomisk nytta. Universiteten ska producera kunskap som snabbt kan omsättas i det populära begreppet innovation.
Självklart ska universiteten bidra med ny kunskap som är till nytta för samhället och vi ska som forskare föra ut våra resultat. Men syftet är inte ekonomiskt utan som det står i Uppsala universitets mål: att verka för en bättre värld.
Detta är långt från det krassa nyttotänkande som gör sig gällande i dag och som hotar det breda universitetet. Både nationellt och internationellt har universitet, som vill klättra på rankinglistor, börjat göra sig av med delar av humaniora som inte anses nyttig. Kortsiktigt kanske det genererar några pinnhål på listan men vad händer på längre sikt? Vilka ämnen kommer att kvala in som nyttiga? Det tar lång tid att bygga upp kunskapsmiljöer men det går snabbt att rasera dem.
Ett brett universitet måste bygga på en bred definition av nytta. Den ekonomiska nyttan måste alltid balanseras mot den nytta som vetenskaplig kunskap kan bidra med för förståelse av världen i vidare mening.
Därför behövs kvalificerad grundforskning inom många olika områden. All vår historia visar också att det i stort sett är omöjligt att på förhand veta vilken forskning som leder till den största nyttan för vetenskapen och samhället. Det breda universitetet måste därmed erhålla utrymme även för det inte omedelbart nyttiga.
Den oro vi känner har inte att göra med kvaliteten på vårt arbete. Humaniora och samhällsvetenskap vid Uppsala universitet är synnerligen framgångsrikt med mest externa forskningsmedel i landet inom våra fält. Våra utbildningar håller hög kvalitet och är mycket eftersökta. Trots det har vårt utbildningsuppdrag minskats i en tid då det är rekordhög ungdomsarbetslöshet vilket borde ha föranlett satsningar på högre utbildning.
För att kunna behålla vår mångfald av ämnen tvingas vetenskapsområdet för humaniora och samhällsvetenskap göra egna ekonomiska omfördelningar. Det kommande samgåendet med Högskolan på Gotland innebär förvisso en förstärkning av flera ämnen, som konstvetenskap och arkeologi. Vi är inte främmande för en utveckling med fler samgåenden som drivs av att stärka kvaliteten och därmed det breda universitetet. Kanske bör Uppsala i framtiden ha ett universitet i stället för två?
Hur ser då framtiden ut? Står vi inför ökade krav på styrning och marknadsanpassning? I ett sådant scenario ställs universitetet som kritisk kunskapsgranskare åt sidan. Humaniora och samhällsvetenskap får stå tillbaka. Den utvecklingen kan vi redan i dag se internationellt.
Samtidigt är det uppenbart att de stora utmaningar samhället står inför, som klimathot, en åldrande befolkning och energiförsörjning, inte går att lösa utan humanistiska och samhällsvetenskapliga perspektiv. Här krävs det breda universitetet för att komma fram till hållbara lösningar. Samarbeten över alla ämnesgränser bedriver vi också redan i dag vid Uppsala universitet.
Det breda universitetet bygger på kollegialt styre. Antalet internationella forskare som söker sig till Uppsala universitet har ökat och flera har vittnat om att det kollegiala inflytande som de sett gå förlorat på sina hemuniversitet fortfarande finns här, och det är en attraktionskraft. Vi vill därför stärka det kollegiala medarbetarskapet.
En stark humaniora och samhällsvetenskap behövs särskilt i dag. Vetenskapsområdet vid Uppsala universitet är berett att ta ett större ansvar: vi vill ha ökat utbildningsuppdrag och ökade basanslag för forskning.
Ska Sverige hävda sig som kunskapsnation måste satsningen ske i redan starka miljöer. Humaniora och samhällsvetenskap vid Uppsala universitet är en sådan stark miljö.
Margaretha Fahlgren
vicerektor för humaniora och samhällsvetenskap
Sven-Erik Brodd
ställföreträdande vicerektor för humaniora och samhällsvetenskap
Björn Melander
dekan, språkvetenskapliga fakulteten
Lars Magnusson
dekan, samhällsvetenskapliga fakulteten
Mikael Stenmark
dekan teologiska fakulteten
Torbjörn Andersson
dekan juridiska fakulteten
Jan Lindegren
dekan historisk-filosofiska fakulteten
Jonas Almqvist
prodekan utbildningsvetenskapliga fakulteten
UNT 12/4 2013