Valet är över och landets politiska majoriteter börjar formas. Då är det dags att på allvar ta tag i den fråga som har stått högst på många ungas önskelista den här hösten, möjligheten till ett eget boende.
I dag saknar 216 000 unga i Sverige en egen bostad. Under 2009 började det byggas 18 500 nya bostäder. Inte ens en tredjedel av dessa var hyresrätter.
Bostadsläget i landets studentorter är i år akut och situationen inför höstens terminsstart var på de flesta orter värre än någonsin.
Antalet antagna till högskolorna har ökat stadigt – 270 000 blev antagna till höstens kurser – men på de flesta studentorterna har endast få, om ens några, bostäder tillkommit. Kötiderna för studentboenden har på flera orter ökat dramatiskt. På de flesta orterna ligger de kortaste kötiderna på drygt ett år. På flera orter har studenter ovetandes om bostadsbristen tackat ja till utbildningsplatser, rest till lärosätena för att sedan upptäcka att det inte finns någonstans att bo.
De har tvingats tälta, bo på dyra vandrarhem, tillfälligt hyrt en soffplats eller till och med tvingats flytta hem igen för att de inte klarat av att lösa sin boendesituation.
Bostadsbristen får dagligen konsekvenser för människor. Människor tvingas pendla långt, bo trångt, bo osäkert i andra, tredje eller fjärde hand. De tvingas tacka nej till jobb och utbildningar för att de inte har någonstans att bo. Siffror visar att man till och med skjuter upp att bilda familj och föda barn för att man inte har en trygg boendesituation.
Och bostadsbristen påverkar förstås inte bara de unga som vill flytta hemifrån – det är inte särskilt roligt som förälder att se sina vuxna barn bo kvar hemma i sina gamla pojk- och flickrum. Många unga lever i ett vänteläge – de kan inte flytta hemifrån och börja sina liv ”på riktigt”, för det finns ingenstans att ta vägen.
Det här vill vi ändra på.
På en del håll, som i Stockholm, Göteborg och Lund har vi fått tydliga besked från både styrande partier och oppositionen om att de vill bygga fler lägenheter och hyresrätter som passar studenter och andra bostadssökande. Även här i Uppsala kom det, bara några dagar innan valet, mer eller mindre konkreta löften från både styrande och oppositionspolitiker om hur bostadssituationen ska lösas.
Och det är naturligtvis bra. Men nu, när politiska majoriteter ska formas och den politiska prioritetsordningen ska slås fast, är det också viktigt att visa att dessa löften verkligen konkretiseras och förverkligas.
Vi vill se konkreta planer på hur utbyggnaden ska gå till, var den ska ske, hur många bostäder som ska byggas och i vilken takt. Detta behöver politikerna ge besked om relativt snabbt.
Framför allt är det viktigt att tala om när första spadtaget ska tas, och att verkligen genomföra det också. Vi unga vill inte bli förpassade till en andra klassens medborgare som tvingas till svartkontrakt eller att bo hemma tills vi är trettio. Läget är akut och vi har inte tid att vänta. En hel generation bostadslösa ungdomar vill börja leva sina liv fullt ut.
Det borde vara en hederssak för landets samtliga kommunpolitiker att nu när valet är över ge ärliga besked till alla kommuninvånare om hur bostadssituationen ska lösas.
Vad tänker ni kommunpolitiker i Uppsala göra för att fler ska få ett tryggt boende? Hur ska det skapas förutsättningar så att fler hyresrätter byggs i Uppsala? Hur ska landets miljonprogramsområden kunna rustas upp? Och, den viktigaste frågan av alla, när tänker ni politiker sätta igång?
En hel generation unga väntar på era svar.
Karin Nordlund
vice ordförande Uppsala studentkår
Sonja Pettersson
ordförande Göteborgs Förenade Studentkårer
Christoffer Ivarsson
ordförande Lunds Universitets studentkårer
Oscar Lavelid
ordförande Stockholms studentkårers Centralorganisation
Barbro Engman
förbundsordförande Hyresgästföreningen
UNT 29/9 2010