Arlanda är inte bara en internationell flygplats nära Uppsala, utan även platsen för misstänkta brott mot mänskliga rättigheter. Så sent som januari i år flögs syriska politiska flyktingar från Arlanda tillbaka till hemlandet där de, enligt Amnesty och Human Rights Watch, kan ha torterats.
FN:s råd för mänskliga rättigheter (MR) har 14 gånger påpekat att Sverige bör inrätta en oberoende nationell MR-institution. För behovet av en sådan talar FN:s återkommande kritik mot Sverige för utvisningar av flyktingar till tortyr.
Nu i dagarna hotas en flykting från Tjetjenien, vars familjemedlemmar dödats i politiska mord och familjens hus sprängts, att avvisas till Ryssland.
Under flera år satt en flykting från Marocko frihetsberövad i Uppsala som ett ”säkerhetsärende”, innan han 2008 flögs till tortyr i sitt hemland. Enligt dokumentation i TV4:s Kalla Fakta samarbetade Säpo den gången med det torterande landets polis.
Det finns bevis för att CIA:s så kallade tortyrflyg flera gånger har landat i Sverige. Det mest kända exemplet är när två asylsökande egyptier i december 2001 under förnedrande former fördes till tortyr i hemlandet.
Den deportation till Egypten som den dåvarande regeringen godkände, var den första kända CIA-flygningen med fångar i Europa. Europarådet har beskrivit dessa flyg som redskap för en olaglig verksamhet, som kränkt Europakonventionen om mänskliga rättigheter.
Svenska Dagbladet skrev den 5/12 2010 om en hemligstämplad diplomatrapport som bekräftar att minst två plan med fångar mellanlandade på Arlanda i februari och april 2006. Vid upptäckten av den första flygningen valde Sverige att blunda. Men vid den andra ställde utrikesdepartementet frågor till USA som gjorde att trafiken kan ha upphört.
Det är dags att agera för en självständig granskning av Sverige, skrev ordföranden i Svenska FN-förbundet Aleksander Gabelic (UNT 20/1), och det är bara instämma. Men ett utredningsförslag om en MR-kommission har förhalats och begravts i byråkrati.
Flertalet länder i Europa har en oberoende MR- institution, som främst ska granska det egna landet. Även Sverige behöver en sådan instans, för att se till att våra internationella MR-åtaganden efterlevs.
CIA tortyrflyg har landat i flera länder i Europa. Norska myndigheter bekräftade nyligen att plan med fångar på väg till ett hemligt fängelse i Litauen mellanlandat i Norge minst fem gånger, senast 2008.
När två MR-organisationer nyligen ville kartlägga CIA:s fångtransporter, bad de 28 länder om information. Sverige var ett av de tre länder som vägrade hjälpa till, medan Danmark, Finland och Norge tillhör de länder som lämnat information.
Finland beslöt i höstas att granska landets roll i samband med tortyrflyg på finsk mark. Den svenska regeringen har däremot vägrat lämna ut information om CIA-flygen av ”säkerhetsskäl” och säger att de är sekretessbelagda. Men brott mot mänskliga rättigheter får inte sekretessbeläggas. Till och med USA:s egen luftfartsmyndighet har släppt tusentals dokument om CIA-flygningarna till de MR-organisationer som efterfrågat dem.
En svensk MR-myndighet skulle också kunna granska andra fall av misstänkta övergrepp. Vid Folk & Försvars konferens i Sälen i januari berättade frisören Nizar Kahlejli hur hans och två andra muslimers hem i Göteborg stormades av nationella insatsstyrkan i november 2010, efter ett falskt bomblarm, utlöst på vaga grunder. Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg riktade på konferensen hård kritik mot polisens agerande i fallet och mot hur Sverige tillämpat terroristlagen.
En ”sanningskommission” i form av en MR-institution bör granska hela de senaste tio årens svenska del av ”kriget mot terrorismen” och då även hur nya terroristlagar, datalagringsdirektiv och FRA-lag påverkat vår rättssäkerhet och integritet. Att sopa rent framför egen dörr är nödvändigt om vi trovärdigt vill kritisera hur andra länder lever upp till den humanitära folkrättens principer.
Gösta Hultén
journalist och författare
talesperson medborgarrättsrörelsen Charta 2008
UNT 13/2 2012