Nästan på året för 50 år sedan anmälde AB Vägförbättringar sin avsikt att bygga bostadshus, affärs- och kontorslokaler i Uppsala. Och plats för verksamheten hade man också hittat, kvarteret S:t Per, som ligger vid Svartbäcksgatan, ett kvarter bort från Stora Torget. Kvarteret skulle enligt företaget kunna bli det första i city att saneras i ett svep. Kvarteret ansågs allmänt nedgånget och slitet och utan egentliga kulturvärden att bevara. Det så kallade Observatoriet med sin snedställning till kvartersgräns stack dock ut som bevaringsvärt trots sitt eftersatta underhåll. Huset var ju både medeltida och en gång Anders Celsius hem (han med termometern) under 1700-talet. Grundstenar till den medeltida S:t Perskyrkan hade man hittat vid utgrävningar på 1930- och 1950-talen men utan att ge fynden synligt kulturhistoriskt skydd. Ingenting sades dock om Apotekets örtagård mitt i kvarteret.
Nu 50 år senare har stadens styrande politiker, med vinande partipiska över sig, beslutat vad NCC får göra med det utmärkta parkämnet, tillika kulturminnet, Seminariets undervisningsträdgård.
Att lägga de två förslagen bredvid varandra ger intressanta inblickar, särskilt som vi i fallet S:t Per har facit framför våra ögon. I båda fallen tar man i anspråk mark som redan haft andra uppgifter – i Seminariefallet skola och undervisningsträdgård och tegelindustri, i S:t Per århundraden av stadsbebyggelse, kyrka, och trädgård – som ställer frågor främst till planerarna om kulturbevarande åtgärder.
I planeringsfasen blir det uppenbart om stadens planerare har gjort sitt jobb. Det kan finnas många hänsyn att ta, inte bara beställarens. I fallet S:t Per var det viktigt att veta vad som fanns av äldre skikt av staden under jorden. Där höll det på att gå galet för beställaren. När det medeltida huset vid Dragarbrunnsgatan stod på tur att rivas en morgon uppenbarades att huset innehöll delar av S:t Perskyrkans kor och sakristia!
Byggnadsnämnden satt i sammanträde just när meddelandet om detta några minuter senare kom, nämnden fattade omedelbart beslut om inhibition av rivningslovet, justerat protokoll skickades med ilbud till rivningsplatsen, där man dock bara kunde konstatera att rivning redan hade verkställts.
I fallet Seminarieparken har stadens planerare gjort grova missar genom sitt totala ointresse för annat än bostadsbyggande. En ström av artiklar och insändare i UNT har visat hur ännu ett unikt kulturminne i Uppsala förstörs och ett utmärkt embryo till park förfuskas. Av undervisningsträdgården tas ytterligare sex träd bort enligt planerande myndighetens ordförande, Liv Hahne. Låter som man högg ner några björk- och granruskor ur ett bestånd. Men här gäller det unika träd, kanske upp till 100 år gamla och representerande olika arter och äppelsorter. Det här är lemlästning av det kulturarv som ännu finns kvar där! Den av planerarna närmast pliktskyldigast omtalade så kallade parken är till största delen en grönbehandlad bilparkering omedelbart intill den höga seminariebyggnaden.
De två företagen utlovar båda ett torg, lika stora i bägge fallen. I S:t Persplanen återfinns det 5x20 m stora torget huvudsakligen som den inglasade ingången till Gallerian från Dragarbrunnsgatan. I Seminarieplanen är torget själva gapet mellan två huskroppar som ska fungera som ingång till området.
För att lyfta boendet i det som nyss i kvarteret S:t Per varit ”cityts baksida” till exklusiv nivå lanserar AB Vägförbättringar idén att lyfta gårdsplanen en trappa upp till taken på affärerna i markplanet. Vips finns här också lekplatser för barn, restaurang med uteservering, plaskdamm, träd och buskar samt uteplats för kontor, ja till och med en parksnutt! Men det mesta förblev en idé i en vacker broschyr.
Risken är stor att det går samma väg i Seminarieplanen med det utlovade ”lilla extra”. Men här blir det då förstås i slutändan charmanta innegårdar för de boende.
Så här sitter vi nu och väntar med spänning på vad nästa instans – länsstyrelsen – kan tänkas förmå hävda av kulturarvets rättmätiga intressen i planeringsprocessen för Seminarieplanen. Länsstyrelsen har åtminstone enligt gällande lag ju lite vidare perspektiv att ta på samhällsplaneringens sätt att tillvarataga region och rikes intressen på kulturområdet.
Ragnar Bergling
UNT 21/5 2012