Svensk försvars- och säkerhetspolitik står inför svåra utmaningar. Den försvarsberedning som inom kort börjar arbeta måste göra det utan skygglappar och med en analys som grundar sig på både utvecklingen i vårt närområde och i en bredare internationell mening.
Förutbestämda ekonomiska ramar från regeringskansliets sida får inte styra de säkerhetspolitiska analyserna. Om så sker riskerar trovärdigheten i beredningens arbete att undermineras.
Försvarsberedningen ska analysera Sveriges försvars- och säkerhetspolitik i en internationell miljö där hoten är komplexa, gränsöverskridande och svåra att förutse. Sveriges försvarspolitik ska utgå från att med egna militära medel slå tillbaka ett väpnat angrepp. Men försvarsförmåga är betydligt mer än så. Vi behöver ett starkare nordiskt samarbete och EU är utifrån svenskt perspektiv en viktig säkerhetspolitisk aktör. För oss socialdemokrater är FN det fundamentala organet för internationell säkerhet, men det blir aldrig starkare än vad medlemsstaterna tillåter – vilket inte minst märks i fallet Syrien. Den transatlantiska länken är för stabiliteten i Europa nödvändig. Sveriges engagemang i den internationella miljön och bidrag till fred- och säkerhet måste även i framtiden vara starkt.
Försvarsberedningen måste ta som sin uppgift att skapa en helhet av de internationella och nationella perspektiven på säkerhet. Pendeln får således inte slå från internationellt till enbart nationellt. Fred och säkerhet bygger vi tillsammans med andra, men med ett tydligt nationellt perspektiv.
I vårt närområde sker nu en stark upprustning. Ryssland ökar nu sina militärutgifter från 2,9 procent av BNP 2011 till 3,9 procent 2014. Nästa år så ökar utgifterna med drygt 25 procent. I tidsperspektivet 2020 – 2025 kommer vi, om planerna fullföljs, att se ett tydligt militärt förmågelyft inom samtliga vapenslag. Från svensk sida måste vi förhålla oss till denna nya verklighet och inte blunda för den.
I Arktis positionerar sig flera nationer för att i framtiden kunna utnyttja naturtillgångar. Ryssland har hos FN begärt gränsförändringar till sin fördel. Den militära förmågan i Murmanskområdet stärks. Situationen på nordkalotten är av stort intresse.
Östersjön är ett hav som Sverige tillsammans med åtta andra nationer har att ta ansvar för. Transporterna av gas och olja ökar. Ryssland är beroende av Östersjön för sin export. Från klimat- och miljösynpunkt är det mycket viktigt att samtliga länder runt Östersjön tar ett ansvar för sjöövervakning och säkerhet. Från svensk försvarspolitisk horisont måste särskild uppmärksamhet riktas mot Gotland. Den ökade militära övningsverksamheten i Östersjön måste särskilt noteras.
Försvarsberedningen måste således göra mycket viktiga bedömningar om framtiden. Därför får inte delar av debatten om försvars- och säkerhetspolitiken fastna i orealistiska skönmålningar som inte bottnar i verkligheten. Förändringarna i vårt närområde och de interna utmaningar som den svenska försvarsmakten har att möta kräver ett mycket grannlaga arbete.
Själva kärnan i försvarsmakten – det nya personalförsörjningssystemet – är långt ifrån på plats. Problem med avhopp bland soldaterna är ett faktum och ett underliggande kostnadstryck kommer snart att göra sig gällande. Likaså finns det ett eftersläpande behov av uppgradering av och investeringar i materiel inom samtliga vapenslag. En eventuell uppgradering av Jas 39 Gripen är något som starkt riskerar att påverka hela försvarsekonomin. Luftvärnets behov av modernisering hör också till det som kräver framtida ställningstaganden.
Försvarsberedningen måste nu förvalta sitt förtroende och arbeta med stor integritet.
Peter Hultqvist
ordförande i riksdagens försvarsutskott (S)
UNT 19/8 2012