"Dag Hammarskjöld, you are going to take over the most impossible job on earth!" Med dessa ominösa ord, på välbekant skandinavisk brytning, hälsades FN:s då nyutsedde generalsekreterare välkommen till New York i april 1953 av sin företrädare på posten, Trygve Lie. Denne hade nyligen meddelat om sin förtida avgång efter att Koreakriget och FN:s otillräcklighet inför stormaktspelet gjort ett fortsatt arbete i praktiken omöjligt.
Vad är det som gör generalsekreterarens jobb sa omöjligt"? FN - och generalsekreteraren som FN:s högste tjänsteman - har som sin grundläggande och överordnade uppgift att först och främst verka för internationell fred och säkerhet och att stärka de mänskliga rättigheternas ställning.
Men FN-systemets styrning och struktur är uppbyggd kring varje medlemsstats suveräna rätt att först och främst realisera sina egna nationella intressen. Denna obalans mellan mål och medel gör att FN allt för ofta står handlingsförlamat inför många av mänsklighetens största utmaningar. Det är nu dags att på allvar försöka göra något åt denna brist.
En månad före Kongos självständighetsförklaring i juni 1960 och ett drygt år före sin död höll Dag Hammarskjöld ett föredrag vid University of Chicago Law School. Där framförde han tankar om hur FN skulle kunna ses som ett embryo till en global konstitutionell ordning. Nuvarande struktur var ett svar på världskrigens hot mot vår samexistens, men ändå bara ett övergångsstadium på vägen mot en mer utvecklad samverkan, resonerade Hammarskjöld. Kanske hade den ovanligt kreative generalsekreteraren fått tillfälle att återvända till och konkretisera dessa tankegångar om han inte så tidigt och abrupt tvingats avsluta sin livsgärning.
60 år efter det att Dag Hammarskjöld tillträdde tjänsten som FN:s generalsekreterare, och med 142 nya medlemsstater sedan starten, borde det i dag vara mer uppenbart än någonsin tidigare: Det räcker inte längre med en världsorganisation där endast medlemsstaternas nationella röster är representerade genom sina regeringsföreträdare. Vi behöver även en kanal och en plattform för den enskilda människans och den samlade mänsklighetens röst.
Generalförsamlingen och Säkerhetsrådet behöver därför kompletteras med en Förenta Nationernas parlamentariska församling (UNPA).
Ett UNPA skulle i första skedet kunna upprättas som ett rådgivande organ enligt artikel 22 i FN-stadgan. I takt med att förtroendet för det nya organet ökar kan ett UNPA sedan gradvis utrustas med större befogenheter gentemot FN-systemets olika delar. Delegaterna kunde initialt väljas indirekt via medlemsstaternas parlament och skulle till skillnad från i nuvarande ordning även komma från oppositionella politiska grupperingar.
På sikt skulle församlingens ledamöter kunna utses genom direktval. På så vis skulle FN successivt få en mer demokratisk struktur och styrning.
Det skulle ge FN den legitimitet som krävs för att effektivt kunna fatta och driva igenom de beslut som organisationen har på sina bord. Därmed kunde sant allmänmänskliga och hållbara intressen få större utrymme i de internationella och globala beslutsprocesserna.
Globala och nationella intressen behöver inte ställas mot varandra. Tvärtom, många viktiga frågor måste hanteras på flera nivåer samtidigt för bästa möjliga resultat.
Hammarskjölds ord från 1955 kan vara minst lika relevanta i dag: "Det är inte fråga om antingen nationen eller världen. Det är fråga om hur vi kan tjäna världen genom tjänsten till vår nation, och hur vi kan tjäna nationen genom tjänsten till världen."För att bättre åstadkomma denna växelverkan behöver vi ett globalt demokratiskt nav som underlättar för olika nivåer och intressen att samverka snarare än att spelas ut mot varandra.
I Sverige har vi över partigränser en lång tradition av starkt FN-engagemang och för demokratiska värden. Vi har ännu en privilegierad ställning som nation i världen. Tillsammans med en grupp andra progressiva medlemsstater skulle vi kunna ta täten för en nödvändig demokratisering av våra globala beslutsprocesser. Det vore samtidigt ett fint sätt att förvalta arvet efter Dag Hammarskjöld på.
Åsa Lindestam
riksdagsledamot (S)
Christer Winbäck
riksdagsledamot (FP)
Bodil Ceballos
riksdagsledamot (MP)
Petter Ölmunger
nationell samordnare för UNPA-kampanjen
UNT 20/3 2013