Vid FN:s millennietoppmöte år 2000 enades världens ledare om att insatser för jämställdhet mellan kvinnor och män är ett av de absolut effektivaste medlen för att bekämpa vår tids stora utmaningar i världen som fattigdom, hunger och sjukdomar. Världen är i stort behov av mer feminism – inte mindre.
Men det finns många borgerliga som tyvärr inte vill kalla sig feminist då de förknippar begreppet med vänsterpolitik.
Feminism är en angelägenhet för olika ideologier och är en vildvuxen trädgård med jordmån för många idéer. Målet är ofta detsamma, men de politiska medlen är olika. Jag är feminist men också liberal. Därför kan jag aldrig uppmana liberala feminister att rösta på Feministiskt initiativs vänsteragenda.
Vi liberaler har en viktig uppgift att nyansera feminismen och bryta vänstermonopolet.
Åtskilliga av feminismens stora landvinningar i världen och Sverige, som kvinnlig rösträtt och pappamånader, står liberaler som Mary Wollstonecraft, John Stuart Mill, Selma Lagerlöf och Bengt Westerberg bakom.
Liberalismen har en stolt feministisk historia som vi liberaler ska vårda, inspireras av och utveckla.
Det finns två grundläggande kriterier för att kalla sig feminist:
1) Jag anser att kvinnor generellt sett befinner sig i ett strukturellt underläge gentemot män. Glastaket finns tyvärr fortfarande.
2) Jag vill vara med och bygga en rättvis värld för kvinnor och män, där båda könen har samma rättigheter och skyldigheter.
Feminister kan aldrig vända bort blicken för att livsvillkoren ser dramatiskt olika ut för kvinnor och män globalt sett.
En majoritet av världens fattigaste är kvinnor. I alla länder på jorden tjänar och äger kvinnor mindre än män.
Uppskattningsvis 82 procent av världens parlamentariker är män, endast 18 procent är kvinnor och bara några ynka procent kvinnor är ministrar. Detta innebär att nästan alla världens samhällen och resurser styrs och kontrolleras av män. Varje timme dör kvinnor på grund av riskfyllda aborter och förlossningar.
Herrklubben Vatikanen och andra religiösa ledare har fortfarande ett stort politiskt inflytande över kvinnors kroppar i hela världen.
I vårt eget Europa leds endast en av EU:s 27 regeringar av en kvinna fast en majoritet av unionens befolkning består av kvinnor. Angela Merkel i Tyskland har få europeiska föregångare. Ett stort antal medlemsländer har under 20 procent kvinnor i de nationella parlamenten. Bottenrekordet innehavs av öriket Malta som har knappt 10 procent kvinnor i sitt parlament.
Europa framhålls ofta som demokratins vagga. När det gäller politisk kvinnorepresentation finns fortfarande mycket kvar att göra inom den europeiska unionen. EU har inte råd att ha ett glastak över Europas kvinnors kompetens.
Miljoner kvinnor i EU kan inte arbeta alls, eller så mycket som de skulle vilja, på grund av att de ensamma tvingas ta ansvaret för hem och barn. I flera av EU:s medlemsländer erbjuds inte tillräckligt med barnomsorg. Äldreomsorgen är ofta dåligt utbyggd, vilket medför att kvinnor känner krav på att ta hand om åldrande släktingar. Sambeskattning, som hämmar kvinnligt förvärvsarbete, finns kvar i åtskilliga EU-länder. EU har uttalade mål om att kvinnor och män skall ha samma möjligheter att förena arbetsliv, privatliv och familjeliv. Det är dags att Europas politiker börjar leverera.
Alliansregeringen vill att mäns och kvinnors sysselsättning ska vara minst 75 procent i EU. Vi är stolta över att vi har lyckats övertyga regeringarna i EU:s medlemsländer och det är nu ett gemensamt mål i unionens nya tillväxtstrategi EU2020.
På hemmaplan bevisar statistiken att vi fortfarande inte är jämställda.
Svenska kvinnor utför betydligt mer obetalt hemarbete, äger mindre och är underrepresenterade som ledare.
Och varje år misshandlas och dödas allt för många kvinnor av män som de har eller haft en nära relation med. Sexslavhandeln förekommer i hela världen även i Sverige. I Botkyrka i Stockholm sprängde polisen en bordell för några år sedan med 13 ryska kvinnor. En av kvinnorna hade haft 450 kunder på 40 dagar.
Liberal feminism är en demokrati- och befrielserörelse för båda könen. Självklar begränsas även män av genusstrukturer. Det tydligaste exemplet är förmodligen papparollen.
Det är ett underbetyg för jämställdheten att kvinnor fortfarande har monopol på föräldraskapet. Liberala feminister har därför länge drivit att fäder ska ses som lika viktiga för barns utveckling som mödrar.
Om vi vill förpassa hedersvåld och människohandel till historiens skräckkabinett, få fler fäder att vara pappalediga, nyansera mansrollen och öka kvinnors ekonomiska och politiska inflytande, får vi inte göra misstaget att förneka könsmaktsordningen – eller blunda för att både män och kvinnor upprätthåller och begränsas av den.
Ryktet om feminismens död är betydligt överdrivet. Globalt ligger flera av våra största feministiska segrar dessvärre framför oss. Våga vara feminist.
Birgitta Ohlsson
EU-minister (FP)
UNT 18/8 2010