Europas befolkning blir allt äldre och det föds inte tillräckligt många barn för att vi ska kunna upprätthålla den välfärdsnivå vi har dag. Vi måste inse att vi redan har och i framtiden ännu mer kommer att ha ett ökat behov av människor från länder utanför EU som vill komma hit för att arbeta.
Denna demografiska utmaning visar att vi kommer att behöva ett netto på 11 miljoner människor fram till år 2020 om vi vill upprätthålla dagens välfärdsnivå.
Det är en svår debatt att föra. Många menar att de som i dag är arbetslösa i Europa först måste få ett jobb innan vi kan ta emot fler människor. Andra tror att folk utifrån vill komma hit för att utnyttja våra system och därför helst borde hållas borta. Vi är av helt motsatt åsikt.
EU måste bli mer attraktiv som arbetsmarknad för utomeuropeisk arbetskraft. Bara så kan vår konkurrenskraft behållas och stärkas.
EU-kommissionen lade i mars fram ett förslag som berör de studenter och forskare från tredje länder som kommer till EU för att forska och studera. Förslaget innefattar även kategorier som praktikanter, volontärer, skolelever och au-pairer. Syftet är att skapa enhetliga regler i alla medlemsländer och att förenkla de ansökandes väg hit. De som fastnar i en komplicerad byråkrati kommer troligen att välja en annan destination än EU, inte så sällan länder som USA, Kanada, Brasilien, Australien, Kina eller Indien. I EU går vi således miste om motiverade och högkvalificerade människor.
Om vi vill att Europa ska förbli en konkurrenskraftig, dynamisk och kunskapsintensiv kontinent så måste vi ta vara på de talanger som önskar söka sig hit.
Många av de studenter och doktorander från länder utanför EU som läser vid Uppsala universitet promoveras och får doktorshattar. Med paradoxen drabbar dem alla: så snart de har tagit examen eller avslutat sitt forskarprojekt går även deras visum ut och de måste lämna landet. Sverige är sämst i klassen i EU på att ta vara på dessa personer. I Tyskland får de stanna kvar i ett och ett halvt år för att söka jobb eller starta ett företag.
De som i våras tvingades lämna Sverige efter avklarade studier vid Uppsala universitet hade redan fått jobb i andra länder, dit de snabbt försvann. Sverige var alltså landet som tillhandahöll utbildning, men inte tog vara på på de utbildades kompetens.
En av dem kommer kanske att ingå i ett forskarlag som finner klimatsmarta energilösningar, en annan kan komma att vara med om att lösa medicinska hittills olösta gåtor.
Vi måste skapa ett förmånligt klimat för utbildning, forskning och innovationskraft. Det kommer vi att dra nytta av på sikt och kan på så sätt lyfta oss ur krisen.
Vi måste därför erbjuda enkla och säkra processer och bra villkor för dem som funderar på att komma hit. Detta är ett av de områden jag kommer att arbeta intensivt med fram till Europavalet i maj 2014.
Cecilia Wikström
Europaparlamentartiker (FP)
UNT 7/10 2013