En klimatosmart koloss i Lunsen

Bovierans hus i Bergsbrunna blir en gigantisk, sluten anläggning med stor energiåtgång. Gammal skog skövlas för att ge plats åt skötselkrävande, importerade palmer, skriver Lars S Björndahl.

Bovierans hus i Partille.

Bovierans hus i Partille.

Foto: Inger Björndahl

Uppsala2010-05-07 15:18

Uppsala kommun tänker kraftigt exploatera park- och naturmark i Lunsenskogen i Bergsbrunna. Projektet kommer även att påverka de boende på Hollandsresan i Sävja. Planerna på ett jättelikt Bovieranhus har initierats utan att närboende fått någon som helst information.

Bovieran är ett kolossalt privat lyxbygge­ i bostadsrättsform, ett gated community (stängt samhälle)-projekt för 50-plusare, som våra kommunpolitiker faller pladask för.

Personligen har jag varit i Partille på det första färdiga bygget, där de boende flyttade in i juni 2009, på det startade bygget i Örebro och på tomten i Västerås där byggstarten skall ske före midsommar samt på anvisad mark i Sala. I samtliga fall går kommunernas handläggning extremt fort. Hela busslaster med politiker, handläggare och kunder har bjudits in för att se Partillebygget.

Totalt är byggnaden 13,2 meter hög, 70 x 70 meter, det vill säga 4?900 kvadratmeter.

Normalt kräver den 7?500 kvadratmeter tomt. Men vid anläggning i Lunsen behövs för ljusinsläppets skull avsevärt mer. Planerna innebär omfattande avverkning med skövling av 200-250-årig naturlig flora och fauna, varefter nya planteringar av 3?500 växter från flera världsdelar sker i en gigantisk botanisk inneträdgård. Här kan man tala om att gå över ån efter vatten!

Av allt att döma avser kommunen också att anlägga ytterligare flerbostadshus i skogen.

Uppfattningen på plats är att byggnaden i storlek är som Gränby ishall. Normalt sett kräver ett flerbostadshus om 48 lägenheter betydligt mindre markyta. Anledningen till att det krävs så mycket­ mark är växthuset om 1?650 kvm och att bostadshusen placeras i u-form därutanför. Höjden vid taknocken motsvarar ett femvåningshus och bostadshusen, som har förhöjda takhöjder, motsvarar fyravåningshus.

Storleken på anläggningen gör att kommunens ursprungligen tänkta placering vid Skogsvägen inte fungerar. Marken mot Uppsävja förskola räcker inte. Det är därför kommunen flyttat markanvisningen längre upp i skogen på Kristinastigen mot korsningen vid Dammvägen. Då får man dessutom en möjlighet att ta med resten av markområdet fram till Skogsvägen i detaljplanearbetet.

Bovieran är inte tänkt att placeras i en skog och absolut inte i farstun till ett naturreservat som Lunsen. Storleken och kraven på ljusinsläpp förutsätter öppen mark. I stort sett skulle anläggningen kunna ställas på vilken skräptomt som helst. Såväl i Partille, som i Västerås och Sala har man följt denna princip helt och hållet och i Örebro finns större öppna vägar i närheten.

Förvaltningen av Bovieran kommer ge stora problem i framtiden. Hur Partille­boendet för tillfället leds är svårt att få grepp om. Att en byggande styrelse håller i tömmarna fram till garantibesiktningen är klart och än har ingen boende valts in i styrelsen. Bovieran AB kontrollerar allt. Hittills har man bara tillsatt en förvaltningskommitté av boende som utan ekonomisk insyn får framföra synpunkter.

Skötseln av inneträdgården i Partille har redan stött på svårigheter. Syresättningen av vattnet i dammarna har måst göras om med fontäner för att fiskarna skall kunna överleva. Kryddväxter har måst tas bort för att de medfört ohyra. Julgran har inte kunnat sättas upp i växthuset eftersom granens småkryp skulle ha påverkat växtligheten. Hur har man tänkt lösa ett sådant problem i Lunsen?

Växthusets tak var hårt ansatt av snö i vintras. Man hade också väldiga problem med värmeförluster från växthuset med åtskilliga meter långa istappar längs bostadshusens fasad. Energiåtgången är enligt uppgift betydligt högre än den av Bovieran uppgivna 75 kilowattimmar per kvm.

Om växthusets yta fördelas ut på bostadsytan blir energiåtgången 103 kilowattimmar per kvadratmeter. Inte särskilt imponerande!

Kostnaderna för förvaltningen är antagligen svindlande. Flera växter i växthuset är långt över hundra år gamla. En mängd av dem har transporterats hit från andra kontinenter. Knappast klimatsmart! Företaget som sköter trädgården sägs vara där varje vecka med tre man under en hel dag. Vid ett överslag motsvarar det mer än halvtidstjänstgöring.

Att sköta en botanisk trädgård kräver hög kompetens, vilket ger slutsatsen att bara denna skötsel måste kosta enorma summor. Vad händer den dag, efter garantitiden, som växterna börjar må dåligt? Till detta kommer den övriga fastighetsskötseln, den ekonomiska förvaltningen samt servicen av de mycket komplicerade tekniska systemen.

Att formulera själen i Bovieran är svårt. Entrén är kameraövervakad. De boende kan från sin lägenhet se vem som vill komma in i deras slutna värld. Vi mötte boende på loftgångarna, de som satt utanför sina lägenheter och några som var på väg till eller därifrån, men ingen i trädgården. Vi frapperades av den överdrivet glättiga tonen i hälsningsfraserna från vår guide, en ledamot av förvaltningskommittén, till de boende som vi mötte.

På en direkt fråga om man upplevde problem med att bo så nära varandra fick vi ett nekande svar. Men svaret kändes kluvet! Kanske har förälskelsen gentemot Bovieran redan börjat lägga sig? För oss verkade atmosfären ansträngd. Betänk att man från varje lägenhet och trädgården kan se nästan alla som rör sig i ingången, glashissen, växthuset och på motstående sidas lägenhetsentréer och ?uteplatser? . När man betraktar ?altanerna? på golvet i växthuset och loftgångarna däröver får man en känsla av att vara i ett amerikanskt fängelse!

Vilka konsekvenser denna boendeform får i framtiden är givetvis svår att sia om. Men en utvärdering om tio år kan komma att visa stora problem. Å ena sidan är boendet ?för nära? för vårt sätt att leva. Dels stänger det inne den utvalda gruppen och ute de som inte är utvalda. Dels skapar den nya grupperingar bland de boende, sannolikt motstående. Å andra sidan skall detta slutna samhälle om några år tillsammans ta itu med problem som ingen har räknat med. Det är svårt att tänka sig att förälskelsen då övergått i beständig kärlek mellan de medboende. Men då har väl Bovieran lyc­kats övertyga tillräckligt många omdömeslösa politiker och dragit sig tillbaka från den svenska byggmarknaden.

Lars S Björndahl
fastighetsförvaltare och Bergsbrunnabo
f d ägare/vd FriBoStaden Förvaltnings AB
UNT 9/5 2010

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om