Efter 40 år med fettsnåla kostråd är det hög tid att en från Livsmedelsverket och livsmedelsindustrin oberoende sanningskommission utvärderar koståden. Flera frågeställningar behöver belysas.
Har kostråden bidragit till ökad hälsa eller tvärtom till ohälsa såsom ökad övervikt och andra folksjukdomar? Hur stark var den vetenskapliga underbyggnaden då och hur stark är den nu? Underskattades riskerna med kostomläggningen?
I mars 1971 publicerades världens första statliga kostråd som varnade för mättat fett och vurmade för snabba kolhydrater som bröd, pasta, ris och potatis. Kostråden spred sig snabbt över världen. En senatskommitté i USA införde liknande kostråd 1977 och i dag har flertalet länder följt efter.
Fyrtio är senare är kostråden i stort sett identiska. Samtidigt har förekomsten av övervikt, diabetes och många andra västerländska sjukdomar ökat världen över.
Under alla dessa år har det funnits välrenommerade forskare som ifrågasatt kostråden. Inga av dessa har fått ingå i Livsmedelsverkets expertgrupper. Däremot var experter avlönade av livsmedelsindustrin länge välkomna.
Var det rimligt att rekommendera en alltmer stillasittande befolkning att öka intaget av raffinerade kolhydrater som vitt bröd, vitt ris och pasta? Fanns det belägg för att låta raffinerat socker stå för uppemot tio procent av energiintaget? Var det säkert att byta ut naturligt mättat fett som vi ätit i årmiljoner mot varmpressade vegetabiliska oljor och margariner?
Det stålvalsade, finmalda, vita mjölet, varmpressade vegetabiliska oljor och härdade margariner var alla nymodigheter som bara funnits under knappt ett århundrade. Den höga sockerkonsumtionen var också en ny företeelse.
Från en nivå på 0,1 kilo socker per svensk och år på 1700-talet hade konsumtionen stigit till cirka 45 kilo. Den begränsning av sockerkonsumtionen som föreslogs i kostråden innebar likväl en historiskt extremt hög konsumtion på cirka 27 kilo rent socker, motsvarande 1920-talets nivå.
I dag vet vi att transfetterna som fanns i margarinerna under 70- och 80-talet sannolikt bidrar till hjärt- och kärlsjukdom. Redan på 70-talet framfördes farhågor om den fettsammansättningen i växtoljorna.
I dag visar alltmer forskning att överskottet på omega 6 jämfört med omega 3 sannolikt bidrar till en rad inflammatoriska sjukdomar. Närmare 30 års forskning om glykemiskt index visar att många kolhydratskällor som rekommenderas ger snabb blodsockerhöjning, vilket kopplas till sjukdomar som metabolt syndrom, diabetes och hjärt- och kärlsjukdom. Nya rön antyder att fruktos kan ha en huvudroll för uppkomsten av metabolt syndrom. Raffinerat socker är vår största källa till fruktos men även frukt inverkar.
Hur kunde vi hamna i kostrekommendationer som så radikalt skiljer sig från det människosläktet ätit under evolutionen?
Vi har under flera år deltagit i kostdebatten och försökt utröna hur kostråden kom till. Vår bedömning är att det handlar om en handfull forskare i USA och Norden som med talang för opinionsbildning lyckades vrida debatten till att fett i allmänhet och naturligt mättat fett i synnerhet var grundorsaken till hjärt- och kärlsjukdom.
Det var Ancel Keys i USA som på 50-talet lanserade teorin. Trots att han tidigt blev avslöjad med forskningsfusk då han uteslutit tillgängliga data för att få fram ett tydligt samband mellan fettkonsumtion och hjärtsjukdom i olika länder, lyckades han övertyga allt fler.
Till saken hör att den ökade fettkonsumtionen helt bestod av vegetabiliska oljor och margariner med transfett. Keys fick lärjungar i Sverige och Norden. Brytpunkten i Sverige kom 1966 när debattartikeln Felnärd i välfärd av Björn Isaksson publicerades i Livsmedelsverkets tidskrift Vår Föda.
Eftersom fett enligt Isaksson var livsfarligt så måste det kalorimässigt ersättas av något annat. En viktig del av svaret blev ökad brödkonsumtion trots att Isaksson i sin skrift erkänner att bröd är näringsfattigt per kalori räknat. Debattartikeln tog skruv. Svenska Läkaresällskapet uppvaktade statsmakten och en expertgrupp tillsattes som resulterade i 1971 års kostråd.
1976 fick kostråden stort genomslag då Brödinstitutet i samråd med Socialstyrelsen gick ut med en stor reklamkampanj, där Socialstyrelsen ville att vi skulle äta sex–åtta skivor bröd om dagen.
Under 2010 har studier kommit som visar att sambandet mellan mättat fett och hjärtsjukdom inte existerar. Därmed faller såväl trovärdigheten för rekommendationerna om minskat fettintag som rekommendationerna om ökad konsumtion av bröd och pasta för att kompensera minskat fettintag.
I övrig medicinsk vetenskap är randomiserade kontrollstudier riktmärket för vetenskaplighet. Näringsläran har sedan Keys dagar präglats av övertro på observationsstudier som inte bevisar orsakssamband. Livsmedelsverket avfärdar de bästa randomiserade studierna som finns på kostområdet som ”bantningsstudier” vilka anses ointressanta, trots att cirka 40 procent av befolkningen är överviktig. Nyligen kom en ny studie som i stället undersökte vilken typ av kost som bra för viktstabilitet. Resultatet var förödande.
Tallriksmodellen visade sig gynna viktuppgång medan kost med färre snabba kolhydrater gav viktstabilitet.
Våren 2010 kom en utvärdering från SBU av diabetskosten. Till forskarnas stora förvåning visade sig rekommendationerna om minskat fettintag för diabetiker sakna vetenskaplig evidens. Vi tror att samma sak skulle uppdagas om Livsmedelsverkets generella kostråd utsattes för liknande, oberoende granskning.
Vi uppmanar socialminister Göran Hägglund att tillsätta en oberoende sanningskommission för att gå till botten med kostråden. Hägglund har skämtsamt beskrivits som ”GI-taliban”. Med självupplevda erfarenheter av hälsovinster från en kost på tvärs mot Livsmedelsverkets kostråd borde den potentiella vinsten för folkhälsan med en utredning av kostråden vara uppenbar.
Per Wikholm
författare och kostdebattör
Ralf Sundberg
docent
Lars-Erik Litsfeldt
författare och kostdebattör
UNT 16/1 2011