I Europa hörde förskrivning och försäljning av läkemedel ihop fram tills 1200-talet, men sedan skildes de åt. Således skildes läkarens och apotekarens yrken då åt. Apoteksverksamhet och läkarverksamhet fortsatte samverka för att garantera en säker läkemedelsanvändning hos patienter. På svenska apotek möter patienten legitimerade farmaceuter (apotekare med fem års och receptarier med tre års universitetsutbildning) som har ansvar för att läkarens ordination är riktig vad gäller rätt läkemedel till rätt patient.
De utgör yrkesmässigt en del av hälso- och sjukvården, och syftet med apotek är att tillhandahålla kvalitetssäkrade läkemedel och strukturerade läkemedelssamtal (information, råd och uppföljning) för att säkra god läkemedelsanvändning. Apoteksservice ska vara värdeskapande för patienten, anhöriga och samhället. Farmaceuternas kompetens täcker således ett mycket vidare område än att lämna ut rätt läkemedel till rätt kund vid apoteksdisken. Läkemedel säljs med kunskap och kompetens.
Receptexpeditionen omfattar flera moment och kontroller, bland annat författningsmässig, teknisk, farmakologisk, etikettering och slutliga utlämnandet med information och råd för att optimera behandlingsvinsterna. Läkemedelshantering, information och råd hör ihop.
Sedan omregleringen har väldigt mycket fokus hamnat på lönsamhet och flera apotek är i dag konkursmässiga. Många apotek befinner sig för närvarande i en svår lönsamhetskris. Marginalerna ligger inte på basverksamheten: att tillhandahålla receptläkemedel, information och råd om dessa. För att vara lönsamma måste apoteken till exempel sälja kosmetika, sexleksaker och livsmedel.
Apoteken har blivit konkurrenter till den allmänna detaljhandeln. Det finns därför en uppenbar risk för att kompetensutveckling om läkemedel och sjukdomsbehandling inte prioriteras.
Apoteksfarmaceuternas trovärdighet som en viktig kategori av sjukvårdspersonal samt samhällets läkemedelsspecialister kan då allvarligt ifrågasättas.
Apoteksfarmaceuten kan göra en väldigt stor nytta på fler områden. De ska till exempel:
l Reagera på olämpliga förskrivningar: Enligt WHO (Världshälsoorganisationen) förutsätter en rationell läkemedelsanvändning att patienter får rätt läkemedel, i doser som tillgodoser deras behov (individuellt anpassade), under tidsperioden som behandlingen kräver, och till den lägsta möjliga kostnaden för individ och samhälle.
l Rapportera bieffekter: (EMA:s direktiv 2 juni 2012). Farmaceuter (utöver läkare samt annan hälso- och sjukvårdspersonal) och patienter/konsumenter har nu möjlighet att rapportera biverkningar. Från öppenvårdsapoteken sker detta i väldigt ringa omfattning.
l Arbeta för att förbättra folkhälsan genom aktiviteter som förebygger sjukdom och/eller är hälsofrämjande. Folkhälsoarbete kan med fördel bedrivas i samverkan med patient- och pensionärsorganisationer. Apotekens folkhälsoarbete är i dag rudimentärt.
l Samverka med vårdcentraler och sjukhus: Samverkan mellan förskrivare, farmaceut och patienter behövs för rationell användning av läkemedel. I dag för samverkan mellan apoteken och vården en tynande tillvaro. Det är dags att förena dessa professioners krafter i samverkan för optimal läkemedelsanvändning.
Regeringskansliet presenterade under slutet av 2012 en handlingsplan och aktiviteter som skall genomföras under 2013, inom ramen för den nationella läkemedelsstrategin. Bland annat berörs strukturerade läkemedelssamtal på apotek och indikatorer för god patientsäkerhet på apotek. Detta är bra initiativ men kommer inte att räcka till.
Farmaceuterna på landets 1 200 apotek utgör hälso- och sjukvårdens frontlinje. Det är en resurs vi måste ta vara på och använda i den omreglerade apoteksmarknad vi har sedan några år.
Det kommer inte att vara gratis, men det kommer att löna sig genom bättre läkemedelsanvändning, men också genom de andra kunskaper om hur man tar hand om sin hälsa som farmaceuter kan förmedla till allmänheten genom den breda kontaktyta apoteken utgör. Vi måste se till att apoteksverksamheten oavsett ägare har råd att ställa upp så att den hälso- och sjukvårdsresurs som farmaceuterna utgör används för samhället på ett rationellt sätt.
Andreas Furängen
vd Apotekarsocieteten
Amadou Jallow
leg apotekare
Barbro Westerholm
leg läkare och läkemedelsepidemilog
UNT 16/2 2013