Gång efter annan har det under flera års tid framställts som om allt är klart för att lågprisflyget på Ärna ska kunna dra i gång. Men ytterligare frågetecken har hela tiden dykt upp, och med en rödgrön valseger i riksdagsvalet kan frågan definitivt avföras från dagordningen.
Den delfråga som flest kanske är förtrogna med är att det verksamhetstillstånd som länsstyrelsens miljöprövningsdelegation utfärdat överklagats av väldigt många, och att det är regeringen som är den instans som nu ska pröva dessa överklaganden. Miljöpartiets ståndpunkt är att miljöbalken redan i dagsläget borde ha varit tilläcklig för att inte ge tillstånd till en så kraftigt miljöstörande verksamhet utan rimlig nytta.
Men miljöprövningsdelegationen var av en annan uppfattning, och en tillträdande rödgrön regering måste därför inte bara tillbakavisa tillståndsbeslutet, utan också initiera förtydliganden av miljöbalken.
Ett av dessa viktiga riksdagsbeslut är ett tydliggöra i miljöbalken att lokaliseringsprincipen (det vill säga att miljöstörande verksamhet ska lokaliseras där de gör minst skada) ska tillämpas även om en annan verksamhet funnits på samma plats. Det är inte rimligt att ge tillstånd till ny miljöstörande verksamhet (i detta fall lågprisflyg) på en olämplig plats utifrån att det tidigare funnits miljöstörande verksamhet (i detta fall militärflyg) på samma plats. En annan viktig korrigering av Miljöbalken är förtydliganden om hur globala miljöeffekter (som exempelvis klimatförändringar) ska hanteras vid tillstånd för enskilda lokala verksamheter. Det är omöjligt att få ner koldioxidutsläppen i den omfattning som är nödvändigt om varje enskild verksamhet anses ha en försumbar påverkan och därför ska tillåtas. De samlade utsläppen är alltid summan av enskilda verksamheter.
Men Ärnafrågan är en riksdagsfråga även ur ett annat perspektiv – ett ekonomiskt. Hela principen med lågprisflyg bygger på att trafikanterna inte behöver stå för hela kostnaden, genom att operatören delvis får finansiering ifrån annat håll.
Många lågprisflygplatser i Sverige får kommunal subventionering, det vill säga belastar skattebetalarna. Även om man från Uppsala Airports sida framhåller att man inte är ute efter att Uppsala kommun ska stötta själva flygverksamheten ekonomiskt, har man i andra sammanhang efterfrågat kommunens stöd på andra sätt.
Det är inte helt osannolikt att frågan om kommunalt driftsstöd riskerar att aktualiseras om verksamheten verkligen kommer i gång, men inte klarar sig på egna ben. Uppsala Airport har samtidigt varit framgångsrik i att få Försvarsmakten att dra i hela tillståndsprocessen. Faktum är att verksamhetstillståndet sökts av Försvarsmakten, med den förenklade juridiska process som det inneburit.
Ur ett riksdagsperspektiv kan man fråga sig om Försvarsmakten verkligen på detta sätt ska hjälpa enskilda civila verksamheter. En viktig fråga för riksdagen är därför tydliggöranden av försvarets uppgifter, såväl som hur kommunala resurser får användas till att subventionera lågprisflyg.
Dels förändrar sådana subventioner marknadsförutsättningarna för konkurrerande bolag, dels motverkar sådana subventioner den övergripande och nödvändiga målsättningen att minska koldioxidutsläppen.
Arlanda ligger närmare Uppsala än Stockholm, och har under överskådlig tid tillräcklig kapacitet. Det finns därför ingen rimlig nytta i att lägga omfattande resurser på att dra i gång lågprisflyg på Ärna som kan sägas uppväga omfattande bullerstörning för stora bostadsområden, negativ påverkan på en redan utsatt luft- och vattenmiljö, och stora inlåsningseffekter för en expanderande kommun i behov av såväl nya bostads- som verksamhetsområden. Sällan har väl en regering en så enkel överklagan att hantera som Ärnafrågan. Möjligtvis skulle även en borgerlig regering komma till samma slutsats som en rödgrön. Men då inga som helst sådana utfästelser getts från Alliansen bör varje Ärnamotståndare rösta på ett säkert kort i riksdagsvalet.
Niclas Malmberg
riksdagskandidat (MP)
26/7 2010