MÄnga, som lider av lÄngvarig smÀrta kan inte leva ett drÀgligt liv och klarar inte av att arbeta, nÄgot som orsakar samhÀllet miljardkostnader. Om vi menar allvar med arbetslinjen mÄste ansvariga politiker ha modet att fatta de beslut som krÀvs för att mÀnniskor ska kunna ta sig frÄn sjukskrivning till jobb.
Bara i Uppsala lĂ€n berĂ€knas fler Ă€n 50â000 mĂ€nniskor lida av lĂ„ngvarig smĂ€rta, nĂ„got som inte bara orsakar stort lidande för den som Ă€r drabbad utan ocksĂ„ enorma kostnader för samhĂ€llet. För flera Ă„r sedan rĂ€knade SBU, Statens beredning för medicinsk utvĂ€rdering, ut att den totala kostnaden för det svenska samhĂ€llet 2003 uppgick till svindlande 87,5 miljarder per Ă„r. För Uppsala innebĂ€r det en Ă„rlig kostnad pĂ„ över tre miljarder kronor per Ă„r. Och det Ă€r i 2003 Ă„rs priser!
Om dessa personer kan Ă„tergĂ„ i arbete bidrar det pĂ„ sikt till att frigöra resurser för samhĂ€llet som kan anvĂ€ndas till annat. Men kanske Ă€nnu viktigare â det bidrar till att ge tillbaka ett bra och vĂ€rdigt liv till mĂ€nniskor som i dag handikappas av lĂ„ngvarig smĂ€rta.
Det finns dock flera stötestenar pĂ„ vĂ€gen. En av de viktigaste Ă€r bristen pĂ„ smĂ€rtkompetens i primĂ€rvĂ„rden. MĂ„nga smĂ€rtpatienter vittnar om att de kĂ€nner sig ifrĂ„gasatta och misstrodda nĂ€r de vĂ€nder sig till vĂ„rden. VĂ„rdpersonalen har i mĂ„nga fall inte tillrĂ€ckliga kunskaper om lĂ„ngvariga smĂ€rttillstĂ„nd för att kunna stĂ€lla en korrekt diagnos â vilket Ă€r en förutsĂ€ttning för att en meningsfull behandling ska kunna inledas. Detta har lett till en situation dĂ€r sĂ„ mĂ„nga som fyra av tio smĂ€rtpatienter fĂ„r vĂ€nta över ett Ă„r pĂ„ att fĂ„ en diagnos.
I Uppsala har situationen förbĂ€ttrats pĂ„ senare Ă„r, inte minst tack vare ett tĂ€mligen vĂ€l fungerande smĂ€rtcentrum pĂ„ Akademiska sjukhuset. Inom ramen för rehabiliteringsgarantin som infördes 2009 har antalet smĂ€rtpatienter i lĂ€net som fĂ„r avancerad hjĂ€lp med sin lĂ„ngvariga smĂ€rta mer Ă€n fördubblats â frĂ„n 177 patienter 2009 till 410 förra Ă„ret. Det Ă€r en förbĂ€ttring med över 130 procent, vilket kan jĂ€mföras med en ökning med 56 procent pĂ„ nationell nivĂ„ under samma period.Men det Ă€r en ökning frĂ„n i sammanhanget mikroskopiskt lĂ„ga nivĂ„er.
För att ha en chans att hjÀlpa fler av de drygt 50 000 som Àr drabbade behövs en bÀttre generell kunskap om lÄngvarig smÀrta i primÀrvÄrden och att Ätminstone de större vÄrdcentralerna i lÀnet har tillgÄng till kompetens pÄ omrÄdet och stöd frÄn en specialistklinik.
De smÀrtpatienter som fÄtt en diagnos vittnar om att det i allt vÀsentligt saknas beprövade behandlingsrutiner och vÄrdprogram för lÄngvarig smÀrta. Det hÀr leder alltför ofta till att patienterna sjÀlva tvingas stÄnga sig fram i vÄrdapparaten pÄ jakt efter nÄgon som vill och kan hjÀlpa, nÄgot de inte alls Àr rustade för.
Det Ă€r begripligt om politiker och tjĂ€nstemĂ€n i Uppsala lĂ€ns landsting blir lite svettiga nĂ€r de tĂ€nker pĂ„ hur tiotusentals smĂ€rtpatienter ska rymmas i budgeten, men tĂ€nk dĂ„ pĂ„ de â lĂ„gt rĂ€knat â tre miljarder per Ă„r som lĂ„ngvarig smĂ€rta redan kostar. Investeringar i hĂ€lsa kan ge en fantastisk utvĂ€xling.
I ett nationellt perspektiv Àr Uppsala ett föredöme i sitt omhÀndertagande av den minoritet av smÀrtpatienter som kommit under behandling. Nu Àr det dags att ta nÀsta steg och göra nÄgot konkret för de tiotusentals lÀnsbor som Ànnu inte fÄtt en diagnos eller en bra behandling.
HÀr har Uppsala lÀn chansen att som första landsting införa en garanti om att ingen ska behöva vÀnta mer Àn sex mÄnader pÄ diagnos och behandling av sitt lÄngvariga smÀrttillstÄnd.
Det skulle göra Uppsala lÀns landsting till en verklig förebild och dÄ kan vi tala om att göra skillnad!
Anne Carlsson
förbundsordförande Reumatikerförbundet
UNT 16/8 2012