Mitt namn är Anders Holtz. Jag är 61 år gammal och har varit verksam vid den neurokirurgiska kliniken på Akademiska sjukhuset sedan 1985. Jag är sedan början av 90-talet överläkare och ansvarig för den ryggkirurgiska verksamheten vid kliniken, och efter att ha arbetat 30 år på sjukhuset har jag ett mycket stort kontaktnät bland läkare och övrig personal. Jag känner mig mycket väl förtrogen med sjukhusets operativa verksamhet och organisation.
Under hösten 2012 fick jag symtom på ett misstänkt ömmande bråck i navelområdet. En datortomografi över buken avslöjade dock en cancer i tjocktarmen med spridning till naveln via bukhinnan.
Mina kontakter bland cancerläkare och kolleger på Akademiska sjukhusets kirurgiska klinik bekräftade mycket snart att UCC var den enda kliniken som skulle kunna utföra ett ingrepp av livräddande art, benämnt peritonectomi med Hipec.
Samtliga tillfrågade kolleger på Akademiska sjukhuset hade i min situation utan tvekan valt samma behandlingsalternativ. Med detta stöd från mina kolleger beslutade jag mig för att välja det enda tänkbara alternativet för mig, nämligen Uppsala cancer Clinic, UCC, för att få fortsätta leva så lång tid som möjligt.
Jag opererades den 3 januari i år vid UCC. Vid operationen bekräftades farhågorna om en omfattande spridning av tumören, inte bara till naveln, utan till flera andra organ i bukhålan. All tumörvävnad kunde tas bort i sin helhet enligt operatören, trots att tumör växte på flera organ. All litteratur och erfarenhet betonar att det helt avgörande för överlevnad i denna sjukdom är en så kallad radikal operation, vilket betyder att all elakartad vävnad tas bort.
Det krävs extraordinär talang samt lång erfarenhet för att kunna utföra denna typ av operation. Vi får inte blunda för att inom läkarkåren – precis som inom andra verksamheter – varierar erfarenheten hos opererande läkare. Valet av UCC kan därför för mig innebära en möjlighet att överleva cancersjukdomen.
Dr Haile Mahteme har utfört nästan 800 ingrepp av denna art, att jämföra med en handfull utförda ingrepp vid Akademiska och Karolinska. Bland cancerläkare och kirurger i Sverige (men inte inom Uppsala län) är man tacksamma för möjligheten att kunna ta Dr Mahtemes tjänster i anspråk.
Möjligheten att som medmänniska få överleva en behandlingsbar tumörsjukdom får ej dikteras av storleken på plånboken eller av den prestigejakt som nu pågår mot UCC.
Då UCC etablerades sommaren 2012 fanns ingen annan vårdgivare än denna, vilket innebar att alla landsting fick möjlighet att skicka patienter till UCC utan att någon form av upphandling behövde genomföras.
Under hösten har samtliga landsting, utom Uppsala läns, remitterat till UCC, samtidigt som UAS erbjöd motsvarande patienter vård utomlands.
1 januari meddelade UAS att man nu har kompetensen att utföra denna typ av operation, vilket binder alla remittenter i vår region till skrivna specialistvårdsavtal avseende högspecialiserad vård.
Någon utredning från UAS, motsvarande den som gjordes av UCC avseende bland annat kompetens och resultat av dessa ingrepp, har ej redovisats.
Via Hälso- och sjukvårdsdirektörsnätverket har också rapporten om UCC distribuerats, vilket fått som följd att minst två patienter från Stockholmsområdet som redan varit uppsatta för operation hos UCC fått sina remisser återtagna. Någon alternativ kirurgisk behandling finns inte för dessa patienter.
I avvaktan på att någon form av samarbete och avtal knyts mellan UAS och UCC för att ge denna patientgrupp en berättigad sjukvård får inte låsningen mellan å ena sidan kirurgkliniken och den prestigetyngda sjukhusledningen och UCC å den andra sidan äventyra att ytterligare medmänniskor får chansen till en botbar behandling.
Lägg särintressen och prestige åt sidan och fundera i stället över om det är etiskt försvarbart att neka patienter den optimala vården. Under hela min livsgärning har jag strävat efter att ge varje patient bästa möjliga behandling och på samma vis har läkare agerat sedan Hippokrates formulerade sin läkaretik.
Sjukhusledningen vid UAS – och landstingets politiker – lever i dag inte upp till god läkaretik. Jag föreslår att sjukhusledningen genast avslutar sin maktdemonstration mot UCC och låter kliniken ta hand om såväl C-läns patienter som patienter från övriga landsting med omedelbar verkan, i avvaktan på att en långsiktig lösning kan nås.
Ett uteblivet remissflöde till UCC leder endast till ökad risk att verksamheten där slås i spillror och att den unika kompetensen avseende bukhinnecancer går förlorad. Förutom den dåliga reklam hela denna prestigeaffär innebär för Akademiska sjukhuset leder denna fördröjningsprocess till ytterligare lidande för en redan svårt utsatt patientgrupp. I mitt eget fall innebar ett tidigt kirurgiskt omhändertagande en ökad möjlighet till överlevnad, men för flera andra medmänniskor kan en väntan på kompetent kirurgisk vård innebära ett onödigt lidande och en för tidig död.
Spelet om människoliv gagnar ingen. Svepskäl – som avsaknad av vårdavtal – kastar en mörk skugga över såväl sjukhusledning som landstingsansvariga politiker. Tigandet om denna patientgrupps framtida öde leder nu endast till att ytterliga medmänniskor förvägras optimal vård. Byt moralisk och etisk kompass nu och starta förhandlingar med UCC nu innan ytterligare alltför många människor far illa i onödan!
Anders Holtz
docent
överläkare vid Neurokirurgiska kliniken
Akademiska sjukhuset, Uppsala
UNT 15/2 2013