Mexikos nationalblomma - dahlian - började spridas i Europa efter att ha skickats till botaniska trädgården i Madrid 1789. Den spanske direktören som tog emot dem namngav sedan blomman efter den svenske botanikern och Linnélärjungen Andreas Dahl som gått bort samma år.
Dahlian blev snabbt populär när man märkte att den var väldigt lätt att korsa till en mängd olika färger och former. Blommorna kan vara helt fyllda och likna pompons, spetsiga och spretiga, rufsigt fransiga, se ut som vindsnurror, eller vara enkla, platta och anemonliknande.
Även bladverket har man lyckats förädla så att många sorter är nästan helt svarta i bladen, vilket ger häftiga kontraster i rabatten. Med sitt kraftfulla uttryck brukar dahlian inte lämna någon oberörd - vare sig man blir förtjust eller förskräckt.
Över 58 500 sorter från de senaste tvåhundra åren har registrerats i World Dahlia Directory, men likt modeflugor kommer de och går och många är försvunna sedan länge.
Snöar man in på dahlior blir det lätt en sport att ta fram sina egna varianter. Så är det för Olof Ekblad som är ordförande i Svenska Dahliasällskapet. I hans trädgård finns för tillfället 260 sorter, och särskilt förtjust är han i de enkelblommande med öppen mitt:
- De lockar mycket insekter, särskilt humlor och fjärilar, och blir därför välpollinerade. Man kan lätt plocka frön från dem och få en uppsjö av nya korsningar som inte liknar några andra, säger han.
Frösådda dahlior brukar kallas för sommardahlior och har man tur hinner de bilda knölar innan säsongen är slut - för oavsett sort är alla dahliaknölar frostkänsliga och behöver grävas upp och förvaras frostfritt över vintern om man vill spara dem.
I Centralamerika växer blommorna naturligt på torra och högt belägna bergsslätter.
- Dahliorna klarar de flesta jordtyper men vill ha det väldränerat så att inte knölarna står i vatten om det regnar mycket. När de växer som mest vill de ha mycket näring, gärna höns- eller kogödsel och bra tillgång till vatten, tipsar Olof Ekblad. Det är också bra att driva sina exemplar i krukor på våren innan man planterar ut dem - då står de emot snigelangrepp bättre och kommer också igång med blomningen snabbare.
Dahlian har en väldigt lång blomningstid - från mitten av juli och ända tills frosten nyper dem, och är suverän som snittblomma. Knipsar man av blommorna kommer det hela tiden nya och de kan stå upp till en vecka i vasen. Plocka dem helst under tidig morgon eller kväll för att få spänstiga exemplar och klipp av stjälkarna precis ovanför noderna. Tänk också på att de stora kan bli tunga och att höga dahlior behöver stöd för att inte brytas av. (TT)
Odlingstips: Tre särskilt odlingsvärda dahliasorter
Bishop of Llandaff
Har sex centimeter stora klarröda blommor och ett mörkt svartrött bladverk. Cirka 90 centimeter hög.
Jungfrudahlia
Lat. Dahlia merkii är härdigare än de övriga trädgårdsdahliorna. Blommorna är enkla, cirka åtta centimeter stora och vita, rosa eller lila, med gul eller lila disk. Cirka 70-90 centimeter hög.
Twyning’s After Eight
Har åtta centimeter stora vita blommor med mörkgul disk och ett brunsvart bladverk. Cirka 1 meter hög.