Det lackar mot jul och för somliga innebär det att julefriden äntligen börjar sänka sig över hemmet. För andra innebär det en tilltagande julstress och panik.

Är man bara en gnutta ambitiöst lagd så finns det ju hur mycket som helst som kan göras så här års: inhandling av klappar, pyntning av gran, kokning av knäck. Ändå är dagens julstök en fis i rymden jämfört med gårdagens.

I Sveriges Radios arkiv på nätet finns det en härlig intervju från 1939 med en husmor i Vattholma. Hennes julstök börjar med separering av hjärta, lever och andra organ samt en tidsödande och noggrann tvättning av inälvor.

Andra dagen ägnas åt styckning. På den tredje dagen blir det korvberedning, buljongkokning och aladåb på grisfötter. Man blir trött bara att lyssna på det och då har vi inte ens kommit halvvägs till julafton.

I dag kan det mesta köpas färdigt. Jag menar, varför ägna timmar åt att stöpa ljus när det är enklare, snabbare och billigare att köpa dem i affären? Varför kladda runt med en lackstång? Ska det verkligen vara nödvändigt?

Vill man undvika att stressa upp sig inför julen så kan man också tänka på allt sådant som man faktiskt slipper göra så här års, som att putsa fönster till exempel. Det är ju ändå kolsvart ute och smuts som man inte ser kan man vänta till våren med att ta bort.

En annan sak som knappt syns i vintermörkret är dammet i hörnen. Dammsugningen kan vänta till mellandagarna.

Trädgården behöver ingen kärlek den heller. Några drag med snöskyffeln på uppfarten räcker.

Sedan kan man slå sig ned i favoritfåtöljen, ta på sig ett par hörlurar, blunda och höra husmodern i Vattholma ge sig ut i kylan för att röka korv i ett skjul vid Fyrisån 1939. Man kan glädja sig åt att man lever nu och inte då, att det inte rasar ett världskrig där ute och att det går att köpa färdiglagad Janssons frestelse i mataffären om man skulle vilja det.

Då kanske den infinner sig till slut, den efterlängtade julefriden.