På mäklarbilderna från bostaden syntes höga staplar med papperstidningar i varje rum. På varenda plan yta: tidningar. Säljaren samlade på tidningspapper, och enligt tidningen StockholmDirekt visade annonsen hur han ”faktiskt” hade det i lägenheten.
”Han har stenkoll på allt”, sade mäklaren till tidningen.
När det gäller hemstajling bröt säljaren mot alla konventioner. Det har blivit standard art rensa bort det mesta, måla vitt och sätta fast de sista listerna inför visning. Själv har jag hemstajlat så många lägenheter att det börjar gå på rutin. Det här har jag fått lära mig:
Steg 1: Ta ned alla personliga foton och barnteckningar. De som ska köpa din lägenhet vill inte veta vem du är. De vill skapa sig en egen bild av ditt boende.
Några år senare justerades kunskapen:
Steg 2: Välj en färg som får bryta av allt det vita, men låt inte inredningen verka för stajlad. De som tittar på din lägenhet ska ju tro att någon vill bo där (om än inte just du).
Inom reklamen har man länge pratat om storytelling, att berätta en historia med till exempel en reklamsnutt, likt Ica gjort under flera år med Ica-Stig. De bostadsannonser som får snurr i sociala medier berättar, på samma sätt, ofta något. Den här storyn handlar om en excentrisk säljare.
Bostadsannonsen på Tulegatan finns inte längre kvar på Hemnet. Säljaren som vägrade hemstalja sin bostad kan nog vara nöjd över sitt beslut. Bostadsannonsen blev en klickraket och innan den vilda budgivningen var klar hade priset stigit med 1,21 miljoner.
Det här hände i slutet av januari, samtidigt som trögsålda lägenheter i Uppsala hade omvisningar och bostadspriserna i huvudstaden fortsatte att falla.
Det lönade sig att visa något ruffigt, något riktigt. Folk blev ju som galna! Men märk att en tvåa i Vasastaden med utgångspriset 2,75 miljoner inte hör till vanligheterna. Enligt Booli har lägenheter i den här delen av Stockholm ofta ett slutpris långt över det som tidningslyan slutade på. Å andra sidan är en prisstegring, som den här, på 44 procent, också ovanligt. Man skulle kunna undra om kanske mäklaren satt ett lockpris?
Men vem bryr sig om bostaden egentligen? Jag undrar mer vem den bestämde säljaren är? En rik kändis, en noggrann forskare eller bara en olycklig hamstrare? Den historien vill jag höra.